Kära vänner! Nu är det slut på mina Stockholmsinlägg.
Borta är härligt... men hemma är ändå bäst.
Här hemma har vi haft 31°C både igår och idag.
Lite väl varmt för min smak, men dahliorna klagar inte.
Tvärtom... de frodas och blommar som allra vackrast,
och det gläder mig varje gång jag går ut i trädgården.
Ni som läser min blogg vet att jag gärna slösar med superlativen.
Jag är nog född positiv och försöker alltid hitta det ljusa i tillvaron.
Men livet är förstås inte bara rosa sockervadd.
Sedan i måndags har jag bott hos min Lotta.
Hon har högfungerande autism (det som tidigare kallades Aspergers syndrom)
och har inte mått bra alls den senaste tiden. Därför har jag velat finnas nära henne.
Efter tre nätter hos henne ska jag sova hemma i natt.
Det känns skönt att få landa lite, men mitt hjärta finns förstås fortfarande hos Lotta.
Jag hoppas innerligt att hon snart ska må bättre.
Ta hand om er och var rädda om varandra.
När solen började sjunka över takåsarna hemma hos Lotta stannade jag upp en stund.
Himlen glödde i varma nyanser... så vackert, så stilla.
En fin påminnelse om att även under tunga dagar finns det stunder som skänker hopp och ro.
Allt gott till dig min kära läsare!
Kram till alla... Anna
♥
(Alla bilder fotade av mig.)
Så fint ändå att hon har dig, men hoppas ju att det finns andra vuxna i hennes omgivning som kan vara ett stöd för henne, och som hon kan ha förtroende för. Det är inte alltid lätt, som mamma och även annan anhörig är det tufft, man kan ibland bara finnas där. Du verkar kunna hantera livet med både glädje och svårigheter på ett fint sätt. 💖 Kram/ Elsbeth
SvaraRaderaTack fina Elsbeth. Det är precis som du säger… ibland är det enda man kan göra att finnas där, lyssna och älska, även när man så gärna skulle vilja ta bort det svåra. Vi är många som bryr oss om Lotta och finns runt henne, men mamma är ändå mamma. KRAM
RaderaJag hoppas verkligen att din Lotta snart mår bra igen ❤️🩹❤️! Det tar säkert sin tid och då är det ju så bra att hon har dig och de andra i familjen plus andra som kan stötta och hjälpa där hon bor och inom vården. Varmaste tankarna till er båda 💕. Fina foton du visar från ditt hem och extra roligt att se många av dina vackra tavlor. Kramar, Annika
SvaraRaderaTack snälla Annika! Vi hoppas också att Lotta ska bli bättre, även om det får ta den tid det tar. Det känns tryggt att hon har så många runt sig som stöttar och hjälper. Så roligt att du uppskattade bilderna från mitt hem och mina tavlor. KRAM
RaderaGomorron Anna!
SvaraRaderaNä, livet är verkligen inte bara rosa sockervadd, men att ha konsten att se allt det vackra omkring en även när hjärtat känns ledset är ju en konst i sig <3
Jag förstår att det är tungt att se din dotter må dåligt, men så fint att du kan vara hos henne och stötta. Hoppas att ni snart får se en ljusning och att hon mår bättre igen <3
Gällande Dahliorna så har mina tagit en paus i sitt blommande dessvärre, 31 gr kanske dom trivs i, men upp mot 35 och den starka solen på det verkar vara tufft (har ju försökt skydda dom mot den värsta brännande solen men de behöver ju solljuset också har jag förstått. Jag hoppas att dom hämtar sig lite mot hösten här när solen är lite snällare...
Stor kram till dig!!
Go’morron Sara! Tack snälla! Du har så rätt! Att se det vackra även när livet gör ont är verkligen en konst, och ibland är det just de små ljusglimtarna som hjälper en att orka vidare.
RaderaÅh, jag hoppas att dina dahlior kommer igång igen när värmen lugnar sig lite hos er. Den här extrema hettan kräver mänger med vatten. Dahliorna får aldrig torka ut. De måste ha rotväta hela tiden. Vi får hålla tummarna för en blomstrande sensommar och höst. KRAM
Jag håller tummarna för Lotta. Med det fina stödet kommer det säkert kännas bättre snart.
SvaraRaderaKram!
Hej Jossu! Tack rara fina du! KRAM
RaderaLotta, som jag önskar att hon snart känner sig starkare och bättre. Förstår så väl att det tär hårt på dig. Det gör ju det när ens barn mår dåligt, så jobbigt. Vad fint att du kan bo hos henne då och då. Hon vill inte komma och bo hos er tag? Fast, hon kanske helst vill vara hems hos sig.
SvaraRaderaVarma och stora kramar till dig, min vän!!!
Hej Annika! Tack fina du! Ja, jag hoppas verkligen också att hon snart får känna sig starkare igen. Det gör ont i mammahjärtat när ens barn mår dåligt, men jag är så tacksam att jag kan vara hos henne när hon behöver mig. Just nu mår hon nog bäst av att vara hemma i sin egen miljö, så jag försöker finnas där så mycket jag kan. KRAM
Radera