Kära vänner!♥ Igår, klockan 14.00 på Alla helgons dag,
landade vi på Norrköpings flygplats efter en härlig vecka på Gran Canaria.
När vi körde hem var det så stilla och vackert över Bråviken att det nästan gjorde ont.
Solen sken och träden glittrade i guld. Borta bra men hemma bäst!
Väl hemma slängde vi in resväskorna, tog på oss varma jackor och åkte vidare upp till Oxelösund.
När vi kom fram låg en tät dimma över hela staden.
På Oxelösunds kyrkogård bjöds det på godis, kaffe och fikabröd.
Hela kyrkogården lyste upp av alla ljus som tänts för våra saknade och älskade.
Så vackert och samtidigt så känslosamt. Jag tände lyktan hos mamma och pappa.
Min bror Lasse hade redan varit där och gjort fint med ljung och en liggare.
Jag och mina bröder med fruar brukar träffas här på kyrkogården för att tända ljus tillsammans.
Sedan efter det åka hem till oss och äta något gott. Men i år blev det annorlunda.
I måndags somnade min fina svägerska Madeleine in vid soluppgången.
Det känns fortfarande så overkligt och sorgligt.
♥ Finaste Madde ♥
Igår tände vi ett ljus för dig.
Du kom in i mitt liv när jag bara var åtta år gammal.
Du blev som en storasyster för mig, inte bara min svägerska.
Fina Madde, du kämpade tappert ända in i det sista.
Nu fick du släppa taget och låta själen finna ro.
Du lämnar ett stort tomrum efter dig, men också så många ljusa och
kärleksfulla minnen som för alltid kommer att leva kvar i våra hjärtan.
Sova gott, fina Madde🕊️♥
53.08.27 ☀️ 26.10.26
Picknick på Gotland 1975... mamma, Madde och jag.
En röd ros från en liten bergsby på Gran Canaria.
Avfotade diabilder när Madde var med mig, mamma och pappa på Gotland 1975.
Jag 12 år och Madde 22 år...
Men det är inte bara Madde jag har tänkt extra mycket på den här veckan.
Förra lördagen, när jag satt i flygplanet och vi flög över Tyskland... Frankrike, kom ett sms.
Jag höll på att koppla upp mig mot TUI Wi-Fi och trodde att flygplansläget skulle stängas av.
Då plingade det till. Välkommen att surfa i Frankrike!
Men sedan kom ett annat meddelande, högt där uppe bland molnen.
Det var från Carins man. Carin, vår fina bloggvän Hallon och Blåbär.
Han skrev att hon hade somnat in på söndagen den 18/9.
Och han berättade att han skulle ta bort Carins sociala medier.
Hennes aska ska strös över havet enligt hennes önskan.
Där satt jag uppe i himlen bland molnen och solen och blev så otroligt ledsen.
Har aldrig tidigare stängt av flyplansläget... men det var meningen att jag skulle.
Jag visste ju också att min svägerska låg och fick palliativ vård.
Just då ville jag bara att planet skulle vända hem!
Carin och jag har följt varandra länge och säkert kommenterat
varandras bloggar nästan dagligen i över 15 år.
Vi har delat tankar, funderingar, oro och omtanke.
Och nu är hon plötsligt bara borta.
Jag kan inte bara låtsas som ingenting.
Bara för att Carin försvinner från nätet betyder det ju inte att hon försvinner ur våra tankar och hjärtan.
Omtanken och saknaden slutar inte att finnas.
Jag minns så väl när hon kom fram till mig på ICA Maxi och sa hej för allra första gången.
Hon bodde ju i Norrköping innan hon flyttade till Spanien.
Igår tände jag även ett ljus för Carin.♥
Varje dag under semestern åt jag churros till kaffet och tänkte på Carin.
Hon skrev ofta om sina churros. Det blev lite av en hälsning till henne i tankarna.
Sista kvällsvyn över Atlanten...
Samtidigt fanns tankarna mest hela tiden hos min bror och hans familj.
Men han sa till mig:"Ha det bra där nere." Och det hade vi!
Vi fick en vecka med härliga, soliga dagar på Gran Canaria.
Det är jag så tacksam för. Livet är verkligen märkligt.
Ena stunden njuter man av sol, värme och semester, nästa stund påminns man om hur skört livet är.
Glädje och sorg kan finnas sida vid sida.
Den här Alla helgons helgen blev därför lite extra känslosam.
Så många ljus, så många minnen och så mycket kärlek till dem som inte längre finns hos oss.
Vi bär er med oss. Alltid.♥🕯️
Kram till alla... Anna
♥
(Alla bilder fotade av mig.)
Tänkte skriva till dig om Carin "Hallon och blåbär", men ville vänta tills du kom hem. Hade ofta kontakt med Carin privat. En vecka innan hon gick bort skrev hon att cancern hade spridit sig till bålen, och att det var palliativ vård som gällde. Sedan när hennes blogg var borttagen hade jag kontakt med hennes man. Det gick så fort.....Blev så ledsen, har följt Carin länge, och innan dess hennes mammas blogg "Hajan". Så sorgligt.
SvaraRaderaKram Tummelisa/Eva
Kära Eva! Det känns så sorgligt när någon man följt och haft kontakt med under många år plötsligt inte längre finns kvar. Så tragiskt att det gick så fort på slutet. Carin lämnar många fina minnen efter sig. Och visst minns jag hennes mammas blogg Hajan.
RaderaStor varm KRAM till dig! ❤️
Så rörande fint du skriver om glädje och sorg🌸 Er resa till Gran Canaria var säkert välbehövlig, sol, ljus och värme, ett miljöombyte är ju aldrig fel. Alla känslor får ta plats🩷☀️🌸🍀 Kram/ Elsbeth
SvaraRaderaKära Elsbeth Tack snälla för dina varma och omtänksamma ord! Ja, resan till Gran Canaria gav verkligen både ny energi och välbehövligt ljus och värme. Det är viktigt att få känna allt, både glädje och sorg, och låta känslorna få ta sin plats. Livet rymmer ju båda delarna.
RaderaStor varm KRAM till dig! 🩷
Allhelgonahelgen är verkligen en mycket fin och betydelsefull helg.
SvaraRaderaI ditt fall blev det en lite annorlunda sådan... Du skriver så varmt och kärleksfullt om din fina svägerska. Även så vackra och personliga foton därtill. Du skriver om saknaden men också om alla minnen. Vackert, känslosamt och respektfullt. 💖
Och så tråkigt med din bloggvän som nu är borta från jordelivet.
Så sorgligt när nära nära och kära människor inte finns hos oss längre.
Vi tänder ett ljus för många kära och minns med tacksamhet.
Kramar, Annika 🌻
Kära Annika! Tack för dina fina och omtänksamma ord. Ja, Allhelgonahelgen väcker många känslor och tankar, både sorg och saknad men också stor tacksamhet över alla fina minnen vi bär med oss. Det är så värdefullt att få stanna upp en stund, minnas och tända ljus för dem som alltid finns kvar i våra hjärtan. Livet är skört och det är så sorgligt när människor vi tycker om inte längre finns bland oss.
RaderaStor varm KRAM till dig!🌻
Hej Anna - så sorgligt med både svägerskan och bloggkompisen (som jag på nåt sätt har missat trots att hon verkar ha varit aktiv på både din och Annikas bloggar). Jag har tänkt mycket de senaste dagarna på när livet, verkligheten och man själv förändras och man inte kan gå tillbaka till livet som det var. Det gäller ju speciellt när man förlorar nära personen som man delat en vardag med (oavsett om virtuell eller i verkligheten) men - tycker jag - även när nya delar kommer till i livet. Det finns en sorg och en slags rädsla i att tiden och livet obevekligt rullar på och ändras. Verkligen fint med minnena som finns kvar, fint att du kom till Oxelösund och att de hade ordnat det så mysigt för Allhelgona. Kanske också en bra plats att smälta dina förluster på er vackra semesterresa - det kan ju vara svårt att ha tid med de känslorna om man jobbar samtidigt.
SvaraRaderaKram till dig! <3 Annika
Kära Annika! Tack fina du för dina kloka och omtänksamma ord. Du sätter verkligen fingret på något viktigt. Livet förändras hela tiden, vare sig vi är beredda på det eller inte, och ibland är det svårt att acceptera att saker aldrig riktigt blir som de en gång var. Det finns en sorg i det, även när förändringarna också för med sig något nytt och fint.
RaderaJag tror också att det är viktigt att ge sig själv tid att stanna upp, känna och minnas. Oxelösund blev verkligen en fin plats för det, och vår resa gav både utrymme för eftertanke och många vackra stunder att bära med sig.
Stor varm KRAM till dig! ❤️
Anna, vad fint att ni ändå mitt i allt upplevde att ni hade det bra på er resa. Jag blev så berörd av Carins bortgång, tänkt på det varje dag i veckan. Har ju följt Carin i många år, från Norrköping som hon var. Har även handlat av hennes man på Blomsterlandet. Det som gjort att jag varit extra engagerad var att vi hade samma symtom för 1,5 halvt år sedan och gjorde samma undersökningar. Såg i min läkares ögon vad han var övertygad om. Carin fick ett tråkigt besked, det fick inte jag, ingen cancer hittades. Har dock haft min beskärda del. Elak livmoderrcancer, där rubbet opererades bort, fick klimakteriebesvär som jag inte hade när det begav sig. De besvären kvarstår, jag tvärvägrar hormoner. Har en jättefin akvarell av Carin som inte kommit upp på väggen, men det ska bli nu.
SvaraRaderaKram
Kära Monika! Tack för dina fina och omtänksamma ord! Det måste ha varit extra omtumlande för dig att följa Carins sjukdom när du själv gått igenom liknande undersökningar och dessutom har din egen sjukdomshistoria. Så skönt att det inte var cancer denna gången, även om du verkligen har fått gå igenom mycket. Jag hoppas att du mår så bra som möjligt idag. Jag har ju själv gått igenom bröstcancer! Har "kemiskt klimakteriebesvär" äter medicin mot hormonell bröstcancer.
RaderaÅh, vad fint att du har en akvarell av Carin. Nu tycker jag verkligen att den ska få komma upp på väggen och få en fin plats i ditt hem. Själv fick jag ett litet vykort, en akvarell målad av henne. Ska också rama in den och sätta upp den på väggen. En liten hälsning och ett minne av henne. Tack för påminnelsen om akvarellen.
Stor varm KRAM till dig! ❤️
Livet är verkligen ibland upp och ibland ner…. Skönt att ni kunde njuta av semestern iaf. Jag har också följt Carin och förstod att nåt hänt när hennes blogg var borttagen 😢 så sorgligt…usch den där cancern…/ Marie
SvaraRaderaKära Marie! Ja, livet kan verkligen svänga snabbt och ibland är det så orättvist. Vi försöker ta vara på de fina stunderna och njuta av det vi har. Så sorgligt med Carin, cancern är verkligen en fruktansvärd sjukdom. Man blir så berörd och påmind om hur skört livet är.
RaderaStor varm KRAM till dig! ❤️