Att vara vuxen.

liten har blivit stor...

- Jag gammal?! Pyttsan, prata för dig själv du, sa min mormor när hon var 90 år.

Ja, hur är det att vara vuxen? Ibland känner jag mig som den lilla flickan och jag tror att jag är 23 år men jag blir det dubbla om några månader!! Det var faktiskt först efter när jag själv blev mamma (då blott 26 år) som jag förstod vad vuxenlivet var. Ansvarskänslan... att älska någon så hjärtat värker. Kravlöst få kärlek tillbaks... ständig oro och så mycket glädje. Att få utvecklas tillsammans.

Min äldsta dotter blir 20 år i sommar... vi började fjolårets sommarlov med en studentfest. Det var inte länge sedan jag sprang ut... eller hmmm 28 år sedan, ok men nu var det min äldsta dotters tur. Hon var så fin i sin studentmössa och läckra gräddiga klänning med blommiga ballerinaskor. STOLT mamma med en tår i ögonvrån. Hon är på väg ut i vuxenlivet och jag känner igen mig så väl i henne. Ser tillbaks till den tiden med ett stort leende... livet ger verkligen livserfarenheter! Efter studenten flyttade hon till en annan stad. Jag kände mig amputerad av hennes frånvaro men samtidigt lycklig av att hon är på väg ut i livet och kan klara sig själv! Min yngsta fyller 14 år den 22:e februari. Hon har Aspergers Syndrom... och det är riktigt TUFFT många gånger... hon är hon och det har vi båda respekterat. Vi har stor glädje av varandra. Men där finns en ständig oro hos mig hur hon ska klara vuxenlivet.

När jag tittar på mina barn så känner jag att jag inte är en 23 åring längre. Det har hänt något mentalt inom mig. Men det viktigaste är att ha barnasinnet kvar fast jag är vuxen... än så finns den lilla flickan inom mig. Vill aldrig glömma hur det var att själv vara barn. Som första känslan och knasterljudet när man tappade en tand. Smaken av Igloo Coca Colaisglass.

Om man kan komma ihåg känslan av att vara barn när man fått barn så förstår man varandra mycket bättre. Det blir mer roligare då. Men det är viktigt att vara vuxen och att barn får vara barn och att ha ömsesidig respekt för varandra. Att vara förälder är att ge många kärleksfulla kramar och fasta ramar. Men man är inte mer än mamma… och man gör så gott man kan!

Kram till alla... Anna