Min separation...

Att kunna vara ensam är viktigt och en trygghet...
Jag vill Tacka musiken! Den gav mig sååå mycket styrka under och efter min separation. Jag vill Tacka Kent och Winnerbäck! Deras texter snuddar ofta vid mitt hjärta och berör min hjärna.

2003 på höstlovet separerade jag efter ett långt förhållande... 22 år! Det var mer än mitt halva liv... att bara klippa av efter så lång tid med två gemensamma barn och bara gå vidare är inte lätt. Jag gav den mannen en stor del av mitt liv. De sista fem åren var inte så där jättekul... upp och ner som hos de flesta. Mitt ex var/är 1/3 av sin arbetstid utomlands i Sydamerika och Kina. Jag var mycket ensam med barnen (förutom mina föräldrar och vänner som alltid har funnits mig nära).

Men nu blev jag helt ensam! Som en del vet är min yngsta dotter annorlunda... inte som alla andra! Man får vara annorlunda, men det är inte lätt att som ensam förälder att fixa det vardagliga. Ja, ALLT... barnen (även en tonåring som tog skilsmässan jättehårt, barnen kommer alltid oskyldigt i kläm) hus, tomt och en massa svindyra räkningar på en fjuttig lärarlön!

Det var som fritt fall... jag mådde SKIT och barnen mådde skit... allt kändes som ett stort fiasko i mitt liv. Jag peppade mig själv och kämpade på! Under alla år hade jag varit alla till lags. Nu kände jag att det var min tur... att våga vara egoist! Jag började att springa ut på nattklubbar med mina singelväninnor, typ Sex and The City (trodde vi). Jag började med nätdejting, 15 000 som ville bjuda ut mig under min första månad!!! Snacka om hysteriskt!!! Det blev som en drog för mig. Mina två år på Spraydate skulle jag kunna skriva en bok om, ett riktigt kul inlägg... hahaha släng dig i väggen Bridget Jones och Carrie Bradshaw! Det var ett smörgåsbord av välja och vraka i... snacka om egomassage och bara på mina villkor! Men under den här perioden mådde jag riktigt dåligt med kass ekonomi, ballade ur som en 16 åring men under den här fasen blev jag stark! Jag lärde känna många ny roliga människor och jag utvecklade mig som människa.

Jag vet idag att jag KAN, VILL och VÅGAR!! Jag skilde mig snygg faktiskt. När jag tittar tillbaks på bilder på mig från min gifta tid kan jag se idag att jag var inte lycklig... jag log inte på någon bild. Riktigt kusligt faktiskt! Idag ser jag ut som en annan kvinna... jag strålar och ler (oftast om jag inte känner mig hängig och sjuk som just nu, fortfarande suck).

Man har olika faser i livet... Jag vill ALDRIG tillbaks till mitt förra gifta liv eller till mina singelår. Singelåren kan jag se tillbaks till med ett stort leende men skilsmässan var ett tufft beslut och det har varit en tuff väg... vill aldrig mer ha dålig ekonomi... när man får leta efter tompavor för att köpa mjölk till barnen. Aldrig mer!

Under min period när jag mådde som sämst lyssnade jag mycket på musik... speciellt berättande texter som Winnerbäck och Kent... hade högsta volym och tänkte... Jag tar ingen skit! Sträck på Dig och Du är BRA precis som du är!! Jag är Jag och Jag är Stolt över mig själv.
Jag är INTE bitter och jag ångrar ingenting av mitt tidigare liv... Men jag kom till ett vägskäl och vi tog ett stort svårt beslut... rädslan för ensamhet och ett ekonomiskt ras var störst. Men hur länge orkar man att alltid vara den förstående och förnuftige? Jag var tvungen att tänka på MIG och ställa mig frågan! HUR MÅR JAG? Jag har sagt till mina barn att när de kom till världen älskade vi varandra, deras pappa och jag, men nu har vi gått vidare och vi älskar dem men inte varandra längre. Vi har skilt oss men vi kan ALDRIG skilja oss från dem och skilsmässan beror absolut inte på dem! (Tyvärr tror många barn det och mår dåligt och känner skuld, hemskt men sant. Föräldrar som använder sina barn som slagträn mot varandra är riktigt, riktigt otäckt).
Var rädd om dem som älskar Dig... och var rädd om Dig själv!

Jag vet att det finns någon för alla... men det viktigaste är inte en partner... men vi är ett flockdjur och vi behöver ömhet och bekräftelse. Efter mina tre singelår möter jag mannen i mitt liv som jag var förtjust i redan i början av 90-talet. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...