Tomas Tranströmer...

Sveriges folkkäre poet fyller 80 år idag... hans böcker är översatta till mer än 60 språk. Han har aldrig levt som den bohemiske poeten Bruno K Öijer... T Tranströmer jobbade som psykolog, men idag efter sin hjärnblödning sitter han i rullstol. Han kan inte läsa sina egna dikter på grund av afasi men han skriver vackra haikus. Mystiken i hans dikter är nästan andliga... de ger mig en aha-upplevelse!

Han har en oskuldsfullhet med en vuxen mognad... att vara vuxen och samtidigt hålla fontanellen öppen är en konst!

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

*

Den här kvinnan köper och köper saker

för att kasta i gapet på tomrummet som smyger bakom henne.

*

Vi ser nästan lyckliga ut i solen, medan vi förblöder ur sår vi inte vet om.

*

Dagsmeja

Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som

glödde.

Snön lyste och alla bördor lättade - ett kilo vägde 700 gram

inte mer.

Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm

och kall.

Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn

framför sig.

Familjerna fick ut, de såg öppen himmel för första gången

på länge.

Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse.

Solskenet fastnade på alla pälsmössor som frömjöl på

humlorna

och solskenet fastnade på namnet VINTER och satt kvar

där tills vintern var över.

Ett stilleben av timmerstockar på snön gjord mig tankfull.

Jag frågade dem:

"Följer Ni med till min barndom?" De svarade "ja".

Inne blad snåren hördes ett mummel av ord på ett nytt språk:

vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta

kvistar och det talade så sakta över snön.

Men reaplanet nigande i sitt dåns kjolar

fick tystnaden på jorden att växa i styrka.

Tranströmer

{foton av mig från min trädgård igår}

♥