söndag 17 januari 2021

Hej alla vackra själar!


En frisk men kylig promenad... -13 grader! Brrrr... 
VARFÖR BÖRJAR VI INTE ALLTID VÅRA DAGAR SÅ HÄR? 



Det borde vi faktiskt göra allihop! Skön morgon! Knarr under fotsulorna...
Jag gick ensam och filosoferade med min kamera... bara det var skönt på något sätt! 




En lång promenad i ett hutlöst vintervackert landskap gav mig energi både till det som jag 
försöker undvika nästan jämt, de tråkiga vardagssysslorna och till många bra kreativa tankar och idéer!



Det är en märklig känsla... i en hundradels sekund i mitt huvud tänker jag: 
"Jag ska ringa mamma... visstja, mamma finns inte längre".



dagens soundtrack... Amen

 

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser" - Hebr 11:1


Var rädd om dem du älskar... och var rädd om dem som älskar dig!

Kram till alla... Anna
(bilder fotade av mig)

14 kommentarer:

  1. Så vackra bilder, tänk om det ändå fick stanna kvar ett tag, tills det är dags för våren. Kram

    SvaraRadera
  2. Jättevackra bilder! Är det Braviken där på andra sidan vattnet med röken? Ensampromenader är väldigt skönt när det är mycket med saker och ting. Så småningom kommer du komma ihåg att mamma inte längre är på den här sidan och då kommer du kunna ta ett inre snack med henne när du går där längsmed vattnet.

    Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans.
    Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.
    Någonstans o någonstans har alla tågen gått och alla klockor stannat
    Någonstans inom oss är vi alltid här och nu
    (Lindegren - Arioso)

    Kram!
    Annika

    SvaraRadera
  3. Tack Razzy!
    Vitt och vackert... snart är januari slut och februari är superkort. Snart är våren här.

    KRAM

    SvaraRadera
  4. Tack Annika!
    Det stämmer! Det är Braviken som du ser. Det ryker ur skorstenarna.
    Fint du skriver... som orden i sången. KRAM

    SvaraRadera
  5. Godkväll. När min mamma dog så tog det mer än ett år innan tanken att ringa/berätta för mamma börjar sjunka in att hon inte längre finns. Nu tänker jag mer den färgen skulle mamma tyckt om.
    Det tar lång tid att acceptera. 💕

    SvaraRadera
  6. Tack Anki! På ett sätt har jag sörjt i ett år... vetskapen om att mamma inte fick ta mot besök under denna pandemi. TUNGT! Men jag kunde i alla fall ringa henne.

    KRAM

    SvaraRadera
  7. Det där har hänt mig med att jag tänkt att jag skulle slå en signal till min mamma.
    Vilka vackra vinterbilder du tog på din promenad.
    Kram Carin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vi får slå en signal i tanken💓

      KRAM

      Radera
  8. Så fina foton och så fina tankar. Alltid så svårt när en nära anhörig lämnar oss! JAg glömmer det aldrig fast åren går.
    Varm Kram till dig!

    PS den där fläskfilégrytan måste jag prova att göra! Den ser supergod ut! DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Mina föräldrar finns kvar... de försvinner aldrig. En märklig men en fin känsla. De är med mig. Den grytan går inte att misslyckas med.

      KRAM

      Radera
  9. Tror alla gånger de är med dig-
    De är dina änglar nu.
    Anna, underbara bilder.
    Stora och varma kramar från mig!

    SvaraRadera
  10. Tack Annika!
    Någonstans är vi alltid tillsammans!

    KRAM

    SvaraRadera
  11. Hej,

    Så otroligt vackra bilder. Ja! Inget är så bra för själen som en underbar morgonpromenad i vackra omgivningar. Jag tar en promenad varje morgon, eftersom jag har hund. De dagar jag börjar senare eller är ledig blir det en riktig frisk promenad på ca. en timme. Sååå skönt.

    Stor varm kram till dig!

    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Saknar Teddy. Maken och jag har pratat om att skaffa hund när vi båda blir pensionärer. Men jag vet inte om jag vill! Det var så jobbigt när Teddy gick bort.

      KRAM

      Radera