Läraryrket är härligt givande men det är fullt ös från det jag kommer tills jag går.
Veckorna rusar på med massor av undervisning och inte minst administrativa uppgifter som tar allt mer tid.
Rasterna går åt till att ringa, springa mellan klassrum, kopieringsrum och arbetsrum.
Nu... precis hemkommen... lägger i en kaffekapsel och lyssnar till det brummande Nespressoljudet.
Fyller min Lungo med varmt vatten i en Muminmugg och njuter den tillsammans med en blodapelsin.
Ibland finns det stunder då jag känner att jag inte räcker till.
Hur jag än gör och hur jag än försöker är det inte nog.
Jag vränger ut och in på mig själv och försöker finnas där på alla sätt och vis, men känner ändå mig otillräcklig.
Både privat och på jobbet. Känner ni igen det?
Jag sitter även och tänker på livets skörhet.
Hur vi ska kunna ta till vara på livet så bra som möjligt?
Livet är inget självklart som ska tas för givet.
Livet är en gåva som ska tas om hand och vårdas.
Vi har ett enda liv men får ibland en chans att se det på ett nytt sätt.
Det kan vara sjukdom eller en kris som vi övervinner.
Frank och Alma är mina kryddor i livet... en glädje som inte går att förklara eller mäta.
Idag hämtade jag dem på förskolan direkt efter jobbet.
Att mötas av att de kommer springande mot mig med ett stort leende är lycka och kärlek.
Och de kramarna känns genom hela mig som en hög varm våg...
Dagens soundtrack...
Men hörni! Nu tar vi helg! Må solen lysa på dig var du än är.
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotade av mig)
Absolut viktigt att tänka på vad som är viktigt. Min att göra-lista blir bara längre och längre men jag försöker att ändå fokusera på sånt som är viktigt, inklusive yoga och stranden och sånt som får mig att må bra. Tror också att när döden kommer nära så blir man påmind om det här.
SvaraRaderaVi pusslar vidare på livspusslet...
Kram,
Annika
Hej Annika! Visst är det så... när vi kommer nära döden och inser att vi inte alltid kommer finnas funderar i alla fall jag på vad som är viktigt i här livet. Vad jag vill prioritera!
SvaraRaderaKRAM
Kan känna igen mig i det när vi bodde i Sverige och jag jobbade heltid.
SvaraRaderaMen nu försöker jag ta dagen som den kommer och tänka att det som inte hanns med idag får bli en annan dag.
Ha en fortsatt fin helg.
Kram Carin
Hej Carin! Det låter underbart... att ta dagen som den kommer. KRAM
SvaraRaderaO ja, jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Att ofta, ofta känna sig otillräcklig, vilja så mycket mer än man förmår... Jag jobbar ju i förskolan, och det är underbart på många sätt - men v ä l d i g t psykiskt krävande. Man kan inte vara halvdan och okänslig när det gäller barn -man måste arbeta med HELA sig själv som verktyg. Jag älskar mitt jobb, och det jag älskar mesta v allt är att VARA med barnen, lyssna på dem, se dem som de unika individer de är. Att se hur de växer som människor och lär sig att bli självständiga små människor som tror på sig själva och sin förmåga, och kan visa omtanke och empati med sin omvärld. Det är mycket pappersarbete, dokumentation mm på mitt jobb, som jag faktiskt de senaste åren inte lagt så mycket vikt vid. Bara gjort det som är absolut nödvändigt, för jag vill istället ägna mest tid till barnen. Och har sett att det gett resultat - I nöjda, glada och nyfikna barn -som mår BRA! Det ger vinning för framtiden tror jag!
SvaraRaderaSå - jobbet är krävande men så viktigt. Och sen har jag ju en egen familj också -som jag vill hinna och orka med. Jag har varit på gränsen till att inte orka emellanåt, men nu har jag gått ned lite i arbetstid och ska gå ner ytterligare så jag kommer att vara ledig en dag varje vecka. Det känns bra!
Ja, livet är ju här och nu, och man måste njuta av det JUST precis NU!
Ha en fin helg och njut av livet!
Precis som du säger, jobba med hela sig själv som verktyg. Låter klokt med en dag ledigt i veckan. Har själv funderat på det. Nu fångar vi dagen imorgon!
SvaraRaderaNattinatti och Kram
Hej Anna!
SvaraRaderaÄlskar shepherd's paj och gör den i olika varianter. Prova med vanlig köttfärs och med stekt lök och champinjoner. Gör sedan täcket av sötpotatismos istället för vanlig! Så smarrigt. Jag g;r ocks[en mexicans variant d[ jag blandar i majs och riven ost i köttfärsen och kryddar upp den lite. Toppenbra med mat i form!
Mysigt med barnbarnen. Jag förstår att de är det bästa du har!
Blev glad över din Laura Ashley brödkorg. Älskar Laura Ashley! När jag bodde i JOhannesburg i Syd Afrika fanns det en Laura Ashley Flagship Store i två våningar. Jag brukade vara där inne i timmar! Synd att den på Karlavägen i Stockholm la ner. Sörjer den affären lite.
Varm kram!
Anneli
Tack för många goda tips! Visst kan man göra köttfärsen lite som man vill!
RaderaÄlskar Laura Ashley, så populärt på 90- och 00-talet. Sist jag var i butiken var i London. Synd att de har lagt ner här i Sverige.
KRAM
Hej,
SvaraRaderaJag skulle ju också skriva att jag känner igen de där tankarna. Var rädd om dig. Jag tror det är vanligt förekommande tankar och känslor hos oss i medelåldern. Man skall räcka till på så många ställen och för så många människor. Läraryrket kräver en enorm energi och man kan komma hem helt tom. Det är viktigt att tänka på återhämtning, och vad gäller jobbet har jag lärt mig en sak...Man har inget för att man utplånar sig själv, för man är total utbytbar där. Ibland måste man tillåta sig själv att gå på sparlåga då energin går i ebb och flod. Om du behöver, lägg dig på en lägre nivå vad gäller prestationer och fake it til you make it! Jag lovar, ingen märker det.
Ta nu hand om dig själv!
Varma kramar!
Anneli
Tack! Ja, ibland får man lägga in en lägre växel och sänka sin prestation. Det går ändå!
RaderaKRAM