När livet pågår i en ovisshet om det som komma skall...

Jag gillar INTE att gå på mammografi! 

In med brösten i maskinen, klämmas och vridas åt alla vinklar... AJ!

Fantastiskt att vi har en sådan screening för alla kvinnor i Sverige.

Fick hem ett brev 1 1/2 vecka efter mammografin att jag skulle göra ett återbesök till Bröstenheten i Linköping.

En extra genomgång skulle göras! Blev nervös! Efter den mammografin blev det även ultraljud med en specialistläkare. Då ser hon något i vänster bröst och gör en biopsi. Innan visste jag inte vad en biopsi var. Först fick jag en bedövningsspruta (HATAR SPRUTOR). När bedövningen hade tagit sköt hon tre skott med en lång "sugnål" för att få ut material för analys. Blev även remitterad dagen efter till röntgen med magnetkamera för att tydligare kunna se allt. Där i låg jag i 45 minuter med konstiga ekande, dunkande ljud.

1 1/2 vecka senare får jag träffa en kirurg och en sjuksköterska på bröstenheten i Linköping igen. 

Då får jag veta att jag har cancer, ett ord som ekar väldigt hårt... det är tungt!

Direkt när läkaren sa ordet cancer kändes det overkligt... detta händer inte mig.

Magnetkameran upptäckte mycket mer än ultraljudet... jag började GRÅTA!

Tumören var större på vänster bröst och något syntes i höger bröst.

De vill göra fler biopsi på vänster bröst och även på det högra bröstet.

Jag får en vårdplan och en egen kontaktsköterska. Känner mig trygg, vi har en fantastisk sjukvård.

Det värsta hittills var att berätta det för mina flickor... då kunde jag inte hålla in mina tårar.

Veckorna tickar på och det är jobbigt med ALLA undersökningar och väntan på svar. 

Men nu vet jag att båda mina fina bröst som jag älskar ska BORT! Allt ska bort!

Mitt psykiska mående har gått i vågor. När natten kommer då får jag jobbiga tankar. 

När jag känner mig liten då är det skönt att krypa in i en trygg famn.

Annars är jag rätt så cool. Maken har på ett sätt tagit det hårdare fast han är kirurg.

Förstår att det är jobbigt att stå bredvid... men han finns där hela tiden för mig.

Och det finns bara ett alternativ och det är att jag kommer bli bra!

Jo, jag har redan bestämt mig att göra nya fina bröst... men det blir längre fram.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? 

Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? 

Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? 

Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.

Karin Boye 

Kram till alla... Anna

❤

(bilder fotade av mig)