Kära vänner! Vet inte hur många gånger jag har varit i Linköping nu!
Mina resor började i februari... och ännu fler kommer det bli.
Bröstenheten i Östergötland ligger i Linköping, på US. Maken t.o.m. jobbar där.
Jag har något positivt att berätta... jag behöver INGEN cytostatika! En stor lättnad!
Däremot ska jag få strålning på min vänstra sida. Tumören i mitt vänsterbröst var 10 cm stor.
Riktigt STOR utan att den kändes! Inte ens bröstkirurgen kunde känna knölen. En lömsk en!
Den syntes bara med magnetkamera. Tur att jag var uppmärksam att min bröstvårta var lite indragen.
Högerbröstet såg ut och kändes precis som vanligt... syntes inget på mammografin.
Men med magnetkameran upptäckte de även där en cancerknöl på 3,5 cm. Läskigt!
Det var lobulär bröstcancer, den har ett särskilt sätt att växa.
Cancercellerna växer i enkla rader i bröstet snarare än som en avgränsad knöl.
Detta gör det svårare att känna cancern i bröstet och den kan även vara svårare att se med mammografi och ultraljud. Så mammografi är inte 100% trygghet. Nu vill jag inte skrämmas!
MÅNGA bröstcancerknölar upptäcks i mycket god tid via scanningen med mammografi.
Men det viktigaste är att du lär känna dina bröst!
Efter läkarbesöket promenerade vi till Trädgårdsföreningen...
Där åt vi en jättegod lunch på Restaurang Trädgådscafé & Kök.
De var första gången jag var där. Verkligen jättefint... ett välkomnande stort grönskande orangeri.
Maten var supergod... gjord från grunden med närproducerade råvaror, det gillar vi!
Det bästa var att vi kunde sitta ute också... ljuvligt!
Maken tog Havets Wallenbergare... smakade en bit och det var utsökt!
Mina rosa tallrik... Gremolatabakad kycklingfilé, potatis och soltorkad tomatkräm. Jättegott!
Just nu är det galet vackert ute... vill stoppa tiden!
Då vi var på US provade jag ut två bröstproteser som passar mig... det känns både skönt och bra!
Sen har jag varit på apoteket och tagit ut ett piller som jag ska äta varje dag i minst fem år.
Min bröstcancer var hormonellt orsakad och denna medicin blockerar all östrogen.
Hormonbehandlingen kan orsaka benskörhet och ämnesomsättningen så att jag lättare går upp i vikt.
Trötthet kan också göra att jag inte orkar röra på mig som vanligt. Inte kul men det är sådant som man får ta.
Det viktigaste är att kunna njuta av varje dag som en gåva!
Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotade av mig)
Så skönt att du slipper ta cellgifter.
SvaraRaderaVilken god lunch ni tog och så härligt att kunna sitta ute.
Håller med dig till punkt och pricka.
Det finns inget viktigare än att njuta av varje dag som man har.
Storkramen Carin
Glömde skriva att en Stjärnmagnolia hade vi i trädgården i Loddby.
SvaraRaderaKram
Stjärnmagnolia, ja den ser ut som en stjärna. Inte som en vanlig stor magnolia. KRAM
RaderaÅ, Anna, så skönt att läsa det här, att du slipper cytostatika! Så g l a d jag blir för din skull! Vilken stor lättnad i allt det svåra ändå.
SvaraRaderaNjuta av varje dag, varje stund ska man göra, livet är en gåva! Jag tror att man tänker på det mer och mer ju äldre man blir. Livet är inte oändligt, det är HÄR och NU!!!
Och just nu är våren alldeles, alldeles UNDERBAR!!!
Bästa beskedet du fick, vad skönt! Det är du värd!
SvaraRaderaMen oj vilken stor tumör du hade utan att märka något. Jobbigt att det inte alltid märks med mammografi. Och att inte heller bröstläkaren kunde känna den. Vilken tur/vad bra att de gick vidare med MR då så det upptäckes i båda brösten!
Härliga bilder från trevlig restaurang med omnejd. Fortsätt att njut av det vackra och jag önskar dig allt gott! Kram, Annika
Hej Carin! Tack, verkligen skönt att slippa cellgifter! Jag är bra på att njuta av varje dag här och nu! Det är så vackert med magnolia... underbart men kort! KRAM
SvaraRaderaTack Ninnie! Verkligen en lättnad! Så tacksam över det! Och visst tänker jag på att livet är en gåva och att den inte är för evigt! KRAM
SvaraRaderaHe Annika! Tack! Underbart skönt att slippa cytostatika.
SvaraRaderaRiktigt läskigt! Det heter hormonell lobulär bröstcancer... och så stor! Roxana var min radiolog och det var hon som skickade vidare mig till magnetkamera från ultraljudet. Är henne evigt tacksam!
Njut av allt det vackra du också! KRAM
Grattis, jag förstår hur befriande detta måste kännas! Ha en trevlig vår och sommar!
SvaraRadera❤️
SvaraRaderaHej Hanna Helena! TACK! Önskar dig detsamma och att allt går bra för dig! KRAMAR
SvaraRaderaTACK för ett värmande ❤️ KRAM
SvaraRaderaKäraste Anna!
SvaraRaderaFasiken vad jag är glad att du slipper cellgifter! TACK och LOV!!!
NU förstår jag att en stor sten släppte. Strålning kan du stå ut med. Min pappa tog det fem dagar i veckan under ett visst antal veckor, men det bekom honom inte. Inte alls. Varje fredag drack han och tre andra gubbar lite whiskey innan hemfärd, det tyckte jag var kul. det var heller inte cancern som tog hans liv 12 år senare vid 89 årsålder, det var hjärtat.
Strålningen blir bra, Anna. Jag är så väldigt glad för DIN skull!!
OCH ja, varje dag är verkligen en gåva. SÅ är det.
KRAMAR i massor!!!!
Hej Annika! Tack! Alt kommer säkert gå bra! Det blir fem dagar i veckan. Klok pappa du hade som firade in fredagen... ska göra detsamma... får bli något gott att äta! När allt är över blir det skumpa! KRAM
SvaraRaderaVilken stor tumör det var och även i andra bröstet rätt stor. Förstår nu att det opererades som det gjordes men lät så overkligt att det behövdes så radikalt först och sån omvälvande situation direkt. Men fattar.
SvaraRaderaOch skönt att de bedömer att strålning bara i ena bröstet behövs.
En anhörig nu opererat bort hela också och är på gång med strålbehandling, ska bli 15 gånger. Tror det görs lite uppehåll så de friska cellerna som också drabbas återhämtar sig. Gått bra men blir trötthet efteråt.
Det är tufft alltsammans men skönt att det finns behandling och önskar dig allt gott och att personalen är fin på alla sätt. De berättar två om nära mig att de blivit så väl bemötta och det är skönt att höra.
Skönt att du har din egen doktor också, någon som sett mycket och förstår.
Du är så duktig och en kämpe. Det är bra! Kram❤️
Hej Monica! TACK! Det var verkligen ett trauma för mig, en omvälvande situation direkt. Nu har jag bara sikte på att bli bra med strålningen! Kramar till din anhörig och vi är många som kämpar med detta! Alldeles för många! Forskningen går framåt och det är bra! KRAM
SvaraRadera