tisdag 13 december 2011

13:e luckan öppnad♥

Ibland får jag dagar som jag inte har räknat med. Inte så att det är extradagar, utan bara dagar som blir något som jag inte har räknat med. Jag fick en sådan dag i onsdags. En lycklig och värdefull dag. Inte märkvärdig... bara njutbar tillsammans min stora tjej Ida. En närhet, oförutsedd och ärlig. En lunch... och vi strosade. Vi och resten av massor av folk. Vi var med i julpulsen. Vi var där det bubblade av känslor och förhoppningar. Ingen var irriterad fastän köerna var långa. Vi log mot varandra. Jag och Ida slösade bort lite pengar och hade det bra!
Idag blev det inte en hel dag... utan en liten stund, två timmar... hemma hos Ida! Jag åkte dit efter jobbet och vi bara var. Kände närvaro... bara njutbar! Sådana dagar att bara få vara med mitt barn som har blivit vuxen älskar jag! Och det bästa är att det är sådana dagar och stunder jag har här hemma tillsammans med dem jag har kär. Känna värme och varandras existens! Det ÄR kärlek!
Mitt i vintermörkret lyser Lucia upp... Älskar't!
På morgonen var det Luciatåg i skolan... de var så fina tjejerna i femman!
Upp till bevis! Mannen snurrade lussekatter igår kväll =)
Ja, självklart bakade vi några lussekatter dagen till ära!
Så det blev varsin till frukost imorse. Jättegoda... inte bara tjusiga!

I söndags var vi på stämningsfull julkonsert i kyrkan...
tjuvstart på ett sött Luciatåg, vacker kör- och solosång och en fantastiskt måne.
STOR och gul som en jätteost!

{foton av mig
}

4 kommentarer:

  1. Känner igen Lucian med ljus i trä..tror att min mamma har en sån. Och jag tycker oxå att det är underbart mysigt att umgås med min stora dotter. Guldstunder!
    Kram Nina

    SvaraRadera
  2. Visst är det Nina, riktiga guldstunder! Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Det är så mysigt med Lucia! Fast ingen av mina barn har gått Lucia i år tyvärr. Vi fick nöja oss med tv-lucian :)
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Hej Anneli! Tyvärr, samma här! De har blivit stora. Även om Lotta lussar får jag inte vars med. Tur jag jobbar i skolan... där har vi alltid ett Luciståg!
    Kram Anna

    SvaraRadera