Kära vänner! Här kommer ett potpurri... bilder fångade med min iPhone!
En blandning av sådant som fastnade i farten igår...
Mina sexor, som jag har följt detta läsår står nu inför att lämna oss och spridas ut i stan.
Förr gick alla vidare till samma närliggande högstadium, och det var
en självklarhet att man fortsatte tillsammans. Idag ser det annorlunda ut...
Skolvalet gör att eleverna hamnar på olika skolor, och det känns lite vemodigt.
Jag kan inte låta bli att tänka att det var bättre förr,
när alla som gick i samma klass också bodde nära varandra.
I tisdags åkte alla sexor tillsammans med ett gäng föräldrar till Brevik vid Slätbaken.
De har haft två dagar fyllda av äventyr och gemenskap!
Och de kommer säkerligen tillbaka som trötta men glada elever idag.
Igår under förmiddagen var jag och min kollega på plats och hälsade på dem.
Och vilket ställe! De badade, paddlade kanot, gick på äventyr, åkte zipline,
spelade handboll, fiskade och mycket mer. Ett underbart minne för livet!
Vid tolvtiden åkte vi därifrån och styrde mot Söderköping,
där vi åt en härlig lunch på Marikas... jättegott och mysigt.
När vi kom tillbaka till skolan väntade datorarbete,
och nu är jag äntligen klar med alla bedömningar, betyg (mina sista jag sätter för gott!)
och resultaten från de nationella proven. Det känns otroligt skönt och lättande!
Vad roligt att dina sexor fick ett sånt fint avslut på sin tid tillsammans - och vilken underbar lägerplats!
SvaraRaderaJag behöver inte heller längre sätta betyg för jag har pensionerat mig vid 63 års ålder. Denna vår har jag kunnat njuta av våren till fullo, för första gången på jag kan inte minnas när. Tidigare har jag ägnat den här tiden åt att vända och vrida på formuleringar av omdömen, hjälpa elever som kommit efter att få sina slöjdarbeten färdiga innan sommarlovet och bedöma deras slöjdkunskaper. Betygen i slöjd upplever jag ibland som en hämsko för utveckling av skapandeförmågan. Hur ska man våga pröva och ompröva olika metoder att göra sina slöjdarbeten när hantverket tar sån tid och man har så lite tid till sitt förfogande?
Oj, det blev en lång utläggning, brinner fortfarande för slöjden som du förstår, även om jag inte jobbar som lärare längre. Ska du syssla med annat framöver eftersom inte heller du behöver sätta fler betyg? (Du behöver inte svara, blev bara lite nyfiken ... ).
Så fint eleverna fick med utflyktsdagar och roligheter i vacker miljö. Och fint ni kunde besöka dem där.
SvaraRaderaDet går i fart nu, tiden rusar fram så bra att göra stopp och se sig omkring.
Skönt att du har betygssättning klar i alla ämnen, mycket jobb och arbete på alla sätt. Och så viktigt det är.
Och det var bra förr när man började på samma högstadium även om man gick i olika klasser.
Om jag fattat rätt här börjar redan sexorna på högstadieskolor, de går f-5 på sina skolor.
Ha det så fint nu i helgen som kommer snart, med skön avkoppling i all vacker natur, kram
Gomorron Anna!
SvaraRaderaÅåh, jag kan förstå din känsla över att släppa dina elever som du har följt dom här åren <3 Jag minns när mina barn gick i skolan hur det alltid var lite vemodigt att ta farväl av en lärare som hade funnits där under årens gång :)
Vilken härlig miljö ni spenderade dagen i, förstår att det blev ett vackert och roligt minne :)
Sista betygsättningen nånsin... oj oj ;)
Kramar!!
Halloj!
SvaraRaderaJag tror att även när jag gick i sexan så åkte vi till Brevik och övernattade där.
Förstår att det känns skönt att du är klar med betygsättningen men att det är vemodigt att snart få säga hejdå till eleverna.
Jag håller med dig att det var bättre förr när man fick följas åt upp i skolgången.
Ha en fin torsdag.
Kram Carin
Jo, stämmer, årskurs 6 går på högstadiet här, 6-9 och får ämneslärare och fördjupning i språk och matematik och ska förberedas för vidare studier och gymnasium och vidare efter det. Är inte privatskola utan kommunal.
SvaraRaderaMan vet ju att en del elever är väldigt begåvade och också mognat mycket och ledsnat på mellanstadiet men barn är ju väldigt olika och olika i ålder om det fötts i januari eller december. Men man anser att alla får ett lyft när det är stor kompetens med fler lärare och de ser i tid alla olika nivåer hos barnen. Barn och föräldrar verkar nöjda. Det förekommer på fler skolor ser jag runt om i landet.
Måste tänka tillbaka och jag skulle gillat att börja i årskurs 6, älskade högstadiet och vi hade toppenlärare och engagerade rektorer. På min tid kunde man välja många inriktningar och linjer, svårare nivå och gymnasieförberedande linje valde jag. Har kontakt med många idag och det har verkligen gått bra för alla från alla linjer, vad de än satsade på. Lärare är ovärderliga, de lägger grunden och bär vidare, förstår det känns bra att gå i pension men så svårt att hitta behöriga nya som vill satsa på skolan och barn i alla åldrar. Det hör till de ett av det viktigaste yrkena i landet. Bär framtiden. Utan blir det kaos. Kram
... ett av de viktigaste yrkena, kanske viktigast, utan lärare blir det ju inga andra yrken heller.
SvaraRadera