Idag skrev jag och mina bröder på alla papper tillsammans med köparen... nu är mina föräldrars hem sålt!
1976 flyttade jag in där tillsammans med mamma och pappa... så många fina och roliga minnen.
Skönt att det blev sålt så fort. Men samtidigt är det väldigt sorgligt! Ett kärleksfullt hem är bara borta!
Här står Lotta och tittar på mormor och morfars hem.
"En sällsynt chans" stod det överst på annonsen.
Ja, dessa engelska radhus byggda 1922 är eftertraktade...
Det är inte ofta det kommer ut objekt till salu i dessa kvarter.
Dörren stod alltid öppen för alla... och det bjöds och fägnades!
Ett välkomnande och trivsamt hem...
Här har jag suttit och ätit frukost på 70- och 80-talet innan det var dags att gå till skolan.
Även mina flickor har suttit där många gånger och doppat mormors nybakade kanelbullar.
Inne på gården finns en stor syrenberså och säkert Norrköpings största kastanjeträd.
2013 firade vi midsommar i syrenbersån... se HÄR!
Lotta, Ida och Mike på väg ut från mamma och pappa 2015.
Vi hade firat mamma 90 år. Då visste jag inte att Frank låg i magen.
Ja, idag blev det många underskrifter och signeringar...
När allt var klart mötte maken mig och vi tog lunch och fika på stan. Mysigt!
Allt gott till dig min kära läsare!
Trevlig helg och kram till alla... Anna
❤
(Bilder fotade av mig och lånade från nätet - Mäklarhuset)
Det är mycket charmiga hus som ligger fint i stan.
SvaraRaderaVerkligen en sällsynt chans och samtidigt sorgligt för er.
Kram Carin
Tack! Det känns lite konstigt! Glad för dem som köpte det.
RaderaKRAM
Förstår att det känns vemodigt - en del av sorgearbetet också. Det ser otroligt trivsamt ut i det hemmet. Skönt att det praktiska runt husförsäljningen är klart iallafall!
SvaraRaderaKram,
Annika
Tack! Det var trivsamt! Dörren var alltid öppen för alla och det bjöds och fägnades❤️
RaderaDet blir många tankar och känslor på en och samma gång… men det känns bra att det är sålt nu.
KRAM
Godmorgon Anna,
SvaraRaderaVilket otroligt vackert och unikt hem! Jag förstår att det känns konstigt att skriva på kontraktet och sälja ditt gamla föräldrarhem. Var det ingen av barnbarnen som ville ta över? Eller någon annan i familjen?
Här går husen oftast vidare inom släkten, eller så behåller släkten bara huset gemensamt och det gör att det är ganska svårt att komma över hus här. Många gånger står husen tomma, som min farmor och farfars vita stenhus i tre våningar från 1940 gör till exempel. Farfar dog 1980 och farmor 1995, men huset står kvar helt orört med möbler och allt. Precis så är det ofta här på mindre ort i Dalarna. Folk kan inte släppa taget. En släktgård är en släktgård. Folk äger massor med fastigheter och skog. Men få har en massa kontanter och lever väldigt sparsamt. De kör gamla begagnade bilar och köper sällan nya kläder. Ja, människor på mindre ort i Dalarna i ett nötskal.
Varm kram och ha det så gott!
Anneli
Tack! Jag hade gärna köpt det och låtit Ida med familj tagit över vårt hus. Det känns även lite tragiskt att låta ett hus bara stå möblerat och obebott. Det förfaller ju! Ett hus måste underhållas. Ett hem ska vara levande. Då är det bättre att sälja tycker jag. Sådana hus kunde vi se på norra Gotland. En gång blomstrande och idag bara ett tomt förfall! Inte kul att se.
RaderaKRAM
Jag gick på Handels i Npg 1945-47 och bodde inneboende
SvaraRaderapå två ställen (ett rum i lägenhet), men jag såg aldrig
så fina hus som det du bodde i. Det är helt enkelt elegant. Var i stan låg dessa hus?
Tråkigt att läsa om husen i Mora (Anneli), där ingen vill sälja, och husen står tomma.
-Här blir that Thanksgiving i morgon, årets bästa helg,
då men inte behöver ge presenter eller skicka kort -
bara äta och tänka på hur bra man har det - skicka goda vibes till släkt och vänner (bloggvänner inberäknade)
Ruth i Virginia
Tack! Det ligger innanför lindallén vid Södra promenaden, Västertull. Nära idrottsparken. Om du nu minns😊stan? Visst är det sorgligt när fina hus bara får stå och förfalla.
RaderaÖnskar dig en underbar thanksgiving🙏🏻❤️
KRAM