Kära vänner!♥ Igår, klockan 14.00 på Alla helgons dag,
landade vi på Norrköpings flygplats efter en härlig vecka på Gran Canaria.
När vi körde hem var det så stilla och vackert över Bråviken att det nästan gjorde ont.
Solen sken och träden glittrade i guld. Borta bra men hemma bäst!
Väl hemma slängde vi in resväskorna, tog på oss varma jackor och åkte vidare upp till Oxelösund.
När vi kom fram låg en tät dimma över hela staden.
På Oxelösunds kyrkogård bjöds det på godis, kaffe och fikabröd.
Hela kyrkogården lyste upp av alla ljus som tänts för våra saknade och älskade.
Så vackert och samtidigt så känslosamt. Jag tände lyktan hos mamma och pappa.
Min bror Lasse hade redan varit där och gjort fint med ljung och en liggare.
Jag och mina bröder med fruar brukar träffas här på kyrkogården för att tända ljus tillsammans.
Sedan efter det åka hem till oss och äta något gott. Men i år blev det annorlunda.
I måndags somnade min fina svägerska Madeleine in vid soluppgången.
Det känns fortfarande så overkligt och sorgligt.
♥ Finaste Madde ♥
Igår tände vi ett ljus för dig.
Du kom in i mitt liv när jag bara var åtta år gammal.
Du blev som en storasyster för mig, inte bara min svägerska.
Fina Madde, du kämpade tappert ända in i det sista.
Nu fick du släppa taget och låta själen finna ro.
Du lämnar ett stort tomrum efter dig, men också så många ljusa och
kärleksfulla minnen som för alltid kommer att leva kvar i våra hjärtan.
Sova gott, fina Madde🕊️♥
26.10.26
Picknick på Gotland 1975... mamma, Madde och jag.
En röd ros från en liten bergsby på Gran Canaria.
Avfotade diabilder från 1975, när Madde var med mig, mamma och pappa på Gotland.
Men det är inte bara Madde jag har tänkt extra mycket på den här veckan.
Förra lördagen, när jag satt i flygplanet och vi flög över Tyskland... Frankrike, kom ett sms.
Jag höll på att koppla upp mig mot TUI Wi-Fi och trodde att flygplansläget skulle stängas av.
Då plingade det till. Välkommen att surfa i Frankrike!
Men sedan kom ett annat meddelande, högt där uppe bland molnen.
Det var från Carins man. Carin, vår fina bloggvän Hallon och Blåbär.
Han skrev att hon hade somnat in på söndagen den 18/9.
Och han berättade att han skulle ta bort Carins sociala medier.
Hennes aska ska strös över havet enligt hennes önskan.
Där satt jag uppe i himlen bland molnen och solen och blev så otroligt ledsen.
Har aldrig tidigare stängt av flyplansläget... men det var meningen att jag skulle.
Jag visste ju också att min svägerska låg och fick palliativ vård.
Just då ville jag bara att planet skulle vända hem!
Carin och jag har följt varandra länge och säkert kommenterat
varandras bloggar nästan dagligen i över 15 år.
Vi har delat tankar, funderingar, oro och omtanke.
Och nu är hon plötsligt bara borta.
Jag kan inte bara låtsas som ingenting.
Bara för att Carin försvinner från nätet betyder det ju inte att hon försvinner ur våra tankar och hjärtan.
Omtanken och saknaden slutar inte att finnas.
Jag minns så väl när hon kom fram till mig på ICA Maxi och sa hej för allra första gången.
Hon bodde ju i Norrköping innan hon flyttade till Spanien.
Igår tände jag även ett ljus för Carin.♥
Varje dag under semestern åt jag churros till kaffet och tänkte på Carin.
Hon skrev ofta om sina churros. Det blev lite av en hälsning till henne i tankarna.
Sista kvällsvyn över Atlanten...
Samtidigt fanns tankarna mest hela tiden hos min bror och hans familj.
Men han sa till mig:"Ha det bra där nere." Och det hade vi!
Vi fick en vecka med härliga, soliga dagar på Gran Canaria.
Det är jag så tacksam för. Livet är verkligen märkligt.
Ena stunden njuter man av sol, värme och semester, nästa stund påminns man om hur skört livet är.
Glädje och sorg kan finnas sida vid sida.
Den här Alla helgons helgen blev därför lite extra känslosam.
Så många ljus, så många minnen och så mycket kärlek till dem som inte längre finns hos oss.
Vi bär er med oss. Alltid.♥🕯️
Kram till alla... Anna
♥
(Alla bilder fotade av mig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar