När jag var barn plockade jag ofta blommor.
Det fanns ängar överallt, fulla av färger och dofter, och det kändes som om naturen alltid var nära.
Jag minns hur jag kunde gå länge och bara titta på alla blommor...
smörblommor, röd- och vitklöver, hundkex, senapsblomster, kärringtand, blåeld,
cikoria, förgätmigej, kråkvicker, malva, prästkragar och många, många fler.
Och nu tycker jag faktiskt att ängarna har kommit tillbaka,
om jag jämför med hur det såg ut för 20 år sedan.
Vi har blivit mer medvetna om hur viktiga ängsblommorna
är för vår miljö och för allt liv omkring oss.
Fjärilar, humlor och bin hittar åter sina små paradis där blommorna får växa fritt.
Jag älskar att strosa genom en äng. Det väcker något i mig.
När riktigt kaffe blev svårt att få tag på under kriget fick cikorian rycka in.
Den rostade roten blev ett enkelt kaffeersättningsmedel... kanske inte lika gott, men bättre än tom kopp.
Malvan, nedan, är en gammal läkeväxt som har använts i hundratals år.
Förr tog man den mot hosta, halsont och irriterad hud.
Malva har länge varit både nyttoväxt och prydnad i trädgårdar.
Minnen från barndomens somrar... när dagarna kändes oändliga
och jag cyklade, sprang och gick i träskor från morgon till kväll.
Jag tänker på grusvägar som värmdes av solen och den där speciella lyckan
när jag hittade smultron och små blåklockor längs vägkanten.
Det är något fint med att låta barndomsminnen vakna till liv igen.
Att få känna samma dofter, se samma färger och för en stund vara tillbaka där allt var så enkelt.
Jag är tacksam för min barndom... fin, trygg och fylld av lycka.
Och kanske är det därför en blommande sommaräng fortfarande känns som hemma.
Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!
Kram till alla... Anna
♥
(bilder fotade av mig)
