Ett litet konstäventyr väntar...

 Nu börjar vernissagen närma sig! 

Jag har fått ihop några alster och fått massor av pepp från nära och kära och vänner.

På måndag ska jag till en tavelverkstad och fixa passepartouter. 

Några verk blir inramade, men inte alla. 

Det här gör jag som en liten semestertripp... bara vi tanter, Lotta och jag. 

Hon har varit med förr, så jag känner mig trygg.

Första natten ska vi bo på hotell tillsammans med våra män och gå ut och äta på kvällen. 

Dagen efter åker de hem igen. Jag kommer att bo fint uppe på Söders höjder, och det känns riktigt bra! 

Lotta ska bo hos sin dotter som har en liten etta, och det hade nog blivit trångt om jag också skulle husera där.

För min del känns det skönt... och faktiskt väldigt behövligt med lite egentid.

Jag räknar inte med att sälja några tavlor (förutom makens stödköp på vernissagen, hahaha! 

Han har redan några favoriter). Som sagt, jag gör detta som ett äventyr. 

Och jag älskar Stockholm i små portioner, så det här kommer bli hur kul som helst!

På måndag, efter att jag fixat passepartouterna, ska jag visa några av mina akvareller här på bloggen.

Middleaged teacher´s Wardrobe Diary

Måste bara visa min klänning... som en riktig sommaräng! 

Jag köpte den för några år sedan på Lindex, ett riktigt reafynd för 249 kronor. 

Jag älskar den fortfarande... de fina puffärmarna och det mjuka, sköna fallet. 

Det är precis den klänningen jag kommer att bära på vernissagen. För den känns så mycket jag.

Och så måste jag förstås visa mina fina sommarnaglar i rosaglitter! 

När jag var hos Sanna och fixade naglarna fick jag också syn på hennes vackra rosportal. 

Den var helt full av doftande honungsrosor. 

Så roligt, för det var faktiskt jag som tipsade henne om just den rosen...

Och nu trivs den så fint hos henne. Hon var jätteglad för tipset.

Och mitt i allt det vackra låg hennes katt och myste i skålen, 

hur avslappnad som helst. Så söt att man smälte lite!

Om du har vägarna förbi Gamla stan i Stockholm den 18–23 juli, 

vore det så roligt om du kikade in på Galleri Svea och sa hej till mig!

Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna

♥

(bilder fotade av mig)

En axel, två bifynd och en stor lättnad!!

Kära vänner! I mars fick jag fruktansvärt ont i min vänstra axel. 

Jag kunde knappt klä på mig eller göra vissa saker. 

Då gick tankarna förstås vidare, 

och via onkologen fick jag göra en kontroll för att utesluta skelettcancer. 

Det blev skiktröntgen... och ingen skelettcancer. En enorm lättnad.

Men så hittade de två andra bifynd: "trådar" i lungorna och en liten "ärta" i huvudet.

Jag är ju född positiv, så jag blev aldrig riktigt orolig. 

Jag kände mest att det var bra att det upptäcktes när jag ändå gjorde skiktröntgen. 

När det gäller lungorna går jag nu på kontroll hos lungmedicin och ska tillbaka om ett halvår 

för en DT, så att de kan se att det inte blivit värre. Just nu är det i alla fall inget allvarligt.

Och axeln då? Jo, det visade sig vara frozen shoulder!

Så där har jag åtminstone fått en förklaring till smärtan och stelheten.

Och idag fick jag svar om min lilla 8 mm stora ärta. 

Min make har nog varit betydligt mer orolig än jag. 

Men det visade sig vara ett litet Meningiom... en godartad förändring i hjärnhinnan.

För säkerhets skull ska de dubbelkolla med neurokirurgen om de tycker 

att fler kontroller behövs längre fram, så de återkommer om det.

Så just nu är vi båda två... maken och jag... väldigt lättade.

RIDÅ.

Allt gott till dig min kära läsare!

Kram till alla... Anna

♥

(bilder fotade av mig)

Sommardag med familj, bad och fika♥

Kära vänner! Jisses vilken härlig dag jag fick! 

Vid elvatiden kom Ida och barnen hem till oss medan deras pappa jobbade. 

Det blev en mysig stund tillsammans, och framåt ett började magarna kurra ordentligt.

Då tog vi oss till fina Sjöstugan för lunch. Så mysigt och fint där! Valet från menyn var enkelt.

Alma valde pannkakor med grädde och sylt, Ida och Frank satsade på hamburgare. 

Maken och jag tog något av det bästa vi vet... stekt strömming med potatismos och lingon.

Medan vi satt och väntade på maten gick barnen iväg för att kasta macka. 

Ett sånt där klassiskt barndomsögonblick man nästan kan höra på avstånd.

 Tänk ändå känslan när en sten studsar flera gånger och dansar fram över vattenytan!

Allt smakade jättegott och alla var så nöjda. 

Efter maten styrde vi stegen mot den lilla stranden. 

Barnen var rejält badsugna, och då gäller det att passa på! 

Nu är ju vattnet i Bråviken faktiskt riktigt badvänligt... 

och det hör inte till vanligheterna att jag tvekar mindre än barnen!

Det blev plask, skratt och glada miner i massor. 

Sommarkänslan var verkligen på topp, 

och sådana där enkla stunder tillsammans är nog ändå de allra bästa.

Bilden ovan... Där borta vid horisonten kan man skymta Norrköping. 

Höghuset till höger är faktiskt stadens högsta punkt/topp... det bruna tegelhuset i Ektorp. 

Just där gick jag själv i skolan, både på mellanstadiet och högstadiet.

På den tiden var både höghuset och skolan fortfarande ganska nybyggda. 

Lite speciellt att stå här idag, titta bort mot staden och tänka 

tillbaka på hur mycket som hunnit förändras sedan dess.

Väl hemma igen blev det fika på balkongen.

Ida och barnen hade dessutom bakat en sockerkaka som de hade med sig.

Och oj så god den var! Riktigt saftig och alldeles lagom söt. Mums!

Själv hade jag plockat solmogna bigarråer från vårt träd, så det blev en riktig sommarfika. 

Kaffet, sockerkakan och de söta bären satt verkligen fint. 

Jag var så kaffesugen, så det smakade extra gott!

Sen blev det en hel del lek och lite snickrande... full fart och massor av roligheter! 

Timmarna bara sprang iväg i gott sällskap.

Medan barnen lekte för fullt passade jag på att strosa runt i trädgården 

och njuta av allt det vackra som blommar just nu. 

Det är något alldeles särskilt med sommarens färger och dofter...

 små ögonblick av stillhet mitt i all lek och stoj.

Vid femtiden kom pappa Mike och hämtade sin lilla familj, och framåt sextiden rullade de hemåt igen. 

Precis då började regnet falla, som om himlen väntat in dagens sista vinkning.

Nu regnar det för fullt här utanför. 

Ett sådant där skönt sommarregn som smattrar lugnt och tryggt. 

Fönstret står öppet och regnljudet är så rogivande... nästan som musik för själen.

 Imorgon väntar ett besök på onkologen i Linköping. 

Men nu får kvällen landa mjukt. 

Tack för idag, min kära läsare och allt gott till dig!

Kram till alla... Anna

♥

(bilder fotade av mig)