Valborgsmässoafton...

 Kära vänner! Tack för er omtanke och era goa tankar…. de värmer mer än ni anar. 

Ljuset och mörkret hör ihop, och att det ibland är genom det svåra 

som man också hittar styrkan och ser ljuset tydligare igen.

Att skriva blir ofta ett sätt att andas lite friare och släppa ut det som tynger! Tack för att ni finns!!

Valborgsmässoafton...

På valborgsmässoafton 1946 förlovade sig mina föräldrar, 21 och 22 år gamla. 80 år sedan!

Och kungen fyllde 80 år! Så flaggan var uppe och vi bjöds på årets hittills varmaste dag!

22°C i skuggan... högsommarvärme och humlorna surrade! 

Älskar't! Vi funderade på att dra ut markisen… 

Men nej, ibland är det bara att passa på att njuta av värmen medan den är här. 

Valborgsmenyn...

Förrätt...

Vit sparris med brynt smörsås och löjrom... se receptet HÄR! SÅ GOTT!!

I glaset... franskt rosévin som får mig tillbaks till Antibes på franska rivieran.

Huvudrätt...

Lammracks med krossad vitlökspotatis, tomatkompott och balsamicosky... se receptet HÄR

Maten var en ren njutning och vinet passade alldeles utmärkt till. 
Ett extra fint inslag var att det var makens födelsedagsvin... 

En omtänksam gåva från hans äldsta bror Hans.

Efterrätt...

Apelsinsorebet... se receptet HÄR!

Ett fint avslut på en fantastisk middag ute i solen☀️
Älskar apelsin... en läskande sorbet som satte pricken över i:t!

Vi avslutade kvällen med ett stämningsfullt valborgsmässobål, med tal och sång vid Marmorbruket.
Utsikten över Bråviken i solnedgången var magisk... ett perfekt avslut på en fin dag.

Vintern rasat ut bland våra fjällar, 

drivans blommor smälta ned och dö. 

Himlen ler i vårens ljusa kvällar, 

solen kysser liv i skog och sjö. 

Snart är sommarn här i purpurvågor, 

guldbelagda, azurskiftande 

ligga ängarne i dagens lågor, 

och i lunden dansa källorne. 

Ja, jag kommer! Hälsen, 

glada vindar, ut till landet, ut till fåglarne, 

att jag älskar dem, till björk och lindar, 

sjö och berg, jag vill dem återse, 

se dem än som i min barndoms stunder 

följa bäckens dans till klarnad sjö, 

trastens sång i furuskogens lunder, 

vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

 

Idag hörrni är det maj-månad och det ska bli 24°C varmt! UNDERBART!!

Önskar dig min kära läsare en riktigt fin första maj och må solen lysa på dig var du än är!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig) 

This is my little place of escape, filled with things I love.

Jag brukar inte skriva om det som gör ont. Det som skaver. Det som är tungt. 

Men livet är ju inte bara en dans på rosor, hur gärna man än vill hålla fast vid det ljusa. 

Vi bär alla våra ryggsäckar, fyllda med olika saker... vissa tyngre än andra.

Just nu är min ryggsäck tung av oro för min dotter, Lotta. Hon mår inte bra. 

Hon kommer knappt utanför sitt hem. Är det social fobi? 

Hon beskriver det som att hon får svindel när hon går ut, som att himlen faller över henne. 

Det låter som någon form av panikångest. 

Och det gör så ont i mammahjärtat att stå bredvid och inte kunna ta bort det. 

Att inte kunna fixa. Att bara finnas där och hoppas att det räcker.

Det är inte lätt att få hjälp heller. 

Det slår mig ofta hur mycket enklare det är när något är fysiskt... 

bryt ett ben, få ett gips, klart. 

Men när något går sönder inuti, då är vägen till hjälp så mycket krokigare.

Som om inte det vore nog har min egen kropp börjat protestera. 

Min vänstra arm gör ont i vissa lägen, riktigt ont. Att klä på mig kan vara en kamp. 

Att köra bil likaså... jag har svårt att vrida på huvudet och kan knappt använda armen 

ordentligt när jag håller i ratten. I vissa lägen kan jag inte ens lyfta armen, 

då måste jag ta hjälp av min högra arm för att få upp den.

Jag misstänker själv att det handlar om impingement i axeln. 

När jag sökte hjälp gick det via onkologen istället för vårdcentralen, 

och ordet skelettcancer nämndes. Det fanns inte ens i min tankevärld. 

Och ärligt talat... jag tror fortfarande inte att det är det. 

Men det satte igång tankar, inte minst hos maken. 

Där fick jag vara den som lugnade, som höll hans hand.

Jag fick i alla fall snabbt tid för en DT-röntgen i söndags, och nu väntar vi på svar. 

Det skulle ta ungefär tio dagar. Det är bra att de kollar... att man kan utesluta det allvarliga. 

Själv känner jag ingen större oro. Jag tror mer på att det är något som går att rehabilitera. 

Något som går att träna upp och komma tillbaka från.

Men under tiden… det gör ont. Både i kroppen och i mammahjärtat.

Och ibland måste man få skriva det också.

Önskar dig min kära läsare en fin Valborgsmässoafton och 1:a maj!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig) 

Biofilm hemma...

Kära vänner! Nu blommar magnoliaträden överallt inne i stan. Så vackert!

Och här kommer fyra (sex) nya biofilmer som jag vill tipsa om! 

De går att hyra eller köpa på SF Anytime. 

Det är en smidig tjänst där du själv väljer vad du vill se, utan något abonnemang.

Du betalar bara för de filmer du faktiskt tittar på.

Utbudet uppdateras regelbundet med både nya premiärer och populära titlar, 

vilket gör att man enkelt kan hitta något som passar för en filmkväll. 

Dessutom kan du välja mellan att hyra filmen under en begränsad tid eller köpa den och ha kvar den digitalt.

The Mother’s Wedding... 

⭐⭐⭐⭐

En känslosam film som kretsar kring familjerelationer, kärlek och en nystart. 

Handlingen följer en mamma som står inför att gifta om sig, 

något som väcker blandade känslor hos hennes barn. 

Samtidigt som bröllopet närmar sig tvingas familjen konfrontera gamla konflikter och osagda känslor.

Filmen blandar värme och drama på ett fint sätt och lyckas fånga de komplexa band som finns inom en familj. 

Skådespelarna gör trovärdiga insatser och berättelsen känns både personlig och relaterbar.

Som helhet är det en fin och lättsam film med både hjärta och eftertanke... 

Perfekt för den som gillar drama med fokus på relationer.

The Housemaid...

⭐⭐⭐

En bättre B-film som fungerar bäst om man gillar dramatiska och manipulativa intriger. 

En spännande andra halva med oväntade vändningar lyfter filmen. 

Eftersom jag har läst boken visste jag hur det skulle sluta, och jag tänker inte spoila! 

Jag har läst alla tre böcker i serien om Hembiträdet av Freida McFadden, 

och jag måste säga att jag är mer fast i böckerna än filmen. 

I berättelsen får vi följa Millie, som tar jobb som hushållerska...

 men det visar sig snabbt att inget är så enkelt som det verkar.

Om du gillar psykologiska thrillers med starka karaktärer 

och många twistar kan jag verkligen rekommendera den här serien. 

Det är tre lättlästa böcker som håller spänningen uppe från början till slut.

Sentimental Value... 

⭐⭐⭐⭐⭐

Den här filmen är tokhyllad! Ett stillsamt drama, lite för segt för mig! Men ändå, SÅ BRA!!

Det kretsar kring minnen, relationer och det känslomässiga värdet vi kopplar till saker och människor. 

Handlingen följer en familj som samlas för att ta hand om ett dödsbo, 

där gamla föremål väcker både nostalgi och konflikter till liv. 

Genom processen tvingas de konfrontera sitt förflutna och de band som både förenar och skiljer dem åt.

Filmen har ett lugnt tempo och lägger stor vikt vid stämning och karaktärsutveckling snarare än dramatik. 

Skådespelarna levererar trovärdiga prestationer som gör att berättelsen känns nära och äkta.

Wuthering Heights...

⭐⭐⭐⭐⭐

En ny filmatisering av Emily Brontës klassiska kärlekshistoria Svinlande höjder.

Handlingen utspelar sig i 1700-talets England och följer Cathy Earnshaw och Heathcliff, 

som växer upp tillsammans och utvecklar en stark men destruktiv kärlek. 

När Cathy väljer att gifta sig med den rike Edgar Linton istället för Heathcliff, 

sätter det igång en kedja av svartsjuka, hämnd och tragedi som påverkar alla omkring dem. 

Filmen har fått mycket uppmärksamhet för sin passionerade och provocerande stil. 

Den fokuserar starkt på känslor, begär och destruktiva relationer, 

snarare än en traditionell romantisk berättelse. Men jag gillar den mycket!

Filmen har ett mörkt och ganska brutalt slut. Boken slutar inte så!

I boken Svinlande höjder (Wuthering Heights) är slutet både tragiskt och stillsamt hoppfullt mot filmen.

Heathcliff hinner fram till Catherine innan hon dör efter att ha fött sin dotter, Cathy Linton (för tidigt född). 

Han bekänner sin kärlek... och hon dör bara några timmar senare.

Heathcliff har en son, Hareton. Men Heathcliff lever vidare i bitterhet. 

Till slut dör han ensam i sitt rum. Han begravs bredvid Catherine.

Efter hans död antyds att han återförenas med Catherine. 

Rykten säger att deras andar vandrar tillsammans på heden.

Samtidigt får nästa generation ett annat öde...

Deras respektive barn, Cathy och Hareton blir kära på ett mer ömsesidigt och sunt sätt. 

Slutet bär därför, trots allt mörker, ett stråk av ljus och hopp. LÄS BOKEN!

Även dessa två pärlor som maken och jag har sett på bio finns nu att hyra på SF Anytime. 

Perfekt för en mysig filmkväll hemma...

Ja, ibland är det nästan lika härligt som att sitta i biosalongen.

Det som hände under coronapandemin var att SF Anytime fick ett stort uppsving 

och ändrade sin strategi genom att börja visa bioaktuella filmer, och så har de fortsatt! 

Önskar dig, min kära läsare, en solig dag…

och vad kan vara bättre än att få krypa upp med en riktigt bra film på kvällen.

Kram till alla... Anna

♥

(Posters lånade från Sf Anytime och blombilder fotade av mig)