Jag har alltid fascinerats av Shakespeare.
Jag kan min Shakespeare... Romeo och Julia, Macbeth, Othello,
En midsommarnattsdröm... och förstås Hamlet och Ofelia.
Igår söndag var maken och jag på matiné.
Solen strålade och människor satt ute, vända mot ljuset!
Men vi, vi valde mörkret. Vi satte oss i biosalongen för att se Hamnet.
Och det är jag så glad att vi gjorde.
Vilken film. Så vacker, så smärtsam... en tragedi som går rakt in i hjärtat.
Där satt vi, maken och jag, och snörvlade tillsammans med andra okända människor i salongen.
Det var som om hela rummet andades samma sorg.
"I filmen Hamnet måste William Shakespeare och hans hustru
hantera sorgen efter deras tidigt avlidne son Hamnet.
En förlust som sägs ha inspirerat till pjäsen Hamlet,
allmänt räknad som ett av världslitteraturens allra främsta verk."
Det är en sådan där film som stannar kvar långt efter att eftertexterna rullat klart.
Vi var helt tagna när vi gick ut... nästan tomma. Det enda vi ville var att åka hem.
Och kanske är det just det som gör en film riktigt stor. När den inte bara ses... utan känns.
Att Jessie Buckley tog hem priset för bästa kvinnliga huvudroll på både Golden Globe,
BAFTA och Oscars känns som en självklarhet. Hennes prestation är oförglömlig.
På Oscarsgalan var Jessie Buckley lika tjusig som Grace Kelly och Gwyneth Paltrow.
Ja, Jessies stylist lyckades verkligen... en perfekt mix av Grace och Gwyneth.
Filmen Shakespeare in Love från 1998 älskade jag också. Men på ett annat sätt.
Den gav Gwyneth Paltrow en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll 1999.
Och nu, 27 år senare gick samma pris till fantastiska Jessie Buckley för rollen i Hamnet.
Jag älskar den rosa klänningen, och det röda draperade tyget… så genomtänkt.
Läppstiftet i exakt samma nyans av rött knöt ihop hela looken
på ett sätt som kändes både klassiskt och självklart. Top notch!
💄 💋 ❤️ 💄💋
Jag hade filmen Hamlet från 1996, med Kenneth Branagh tillsammans med Kate Winslet, på VHS.
Den var hela fyra timmar lång, men jag kunde sätta på filmen om och om igen.
Jag hade också Romeo + Julia med Leonardo DiCaprio och Claire Danes från 1996 på VHS.
Jag älskade den filmen! Akvariescenen är ju en klassiker. Kärlek vid första ögonkastet!
Och självklart hade jag Shakespear in Love i min VHS-samling.
Men min absoluta favorit var Mycket väsen för ingenting från 1993
med bland andra Kenneth Branagh och Emma Thompson.
Det var faktiskt den filmen som fick mig att bli riktigt nyfiken på Shakespeare.
Jag ville bara ha mer... mer språk, mer dramatik, mer känslor.
Jag vill verkligen se den filmen igen.
Mycket väsen för ingeting kan vi se HÄR!
Under mina tre singelår (2003–2006) hade jag några beundrare.
Av en fick jag en röd box med Shakespeares verk... små böcker i fickformat.
Jag har fortfarande kvar lådan med alla böcker, och ibland undrar jag: är den kanske värdefull?
Googlade och fick reda på det här:
"Det är en vacker antik samling av William Shakespeares samlade verk, känd som
The Handy-Volume Shakespeare. Denna specifika utgåva publicerades av
Bradbury, Agnew, & Co. i London under sent 1800-tal."
Samlarvärde
"Dessa set är populära bland samlare idag, inte bara för sitt litterära innehåll utan också som
dekorativa föremål. Skicket på asken och guldtrycket på ryggarna spelar stor roll för värdet.
Att asken (som syns i bakgrunden med förlagets adress "Bouverie Street, E.C.")
finns kvar ökar ofta samlarvärdet avsevärt."
Ulf Lundell har ju en egen, lite oväntad men samtidigt självklar koppling till William Shakespeare.
Framför allt genom att han illustrerat en utgåva av Shakespeares sonetter.
Självklart köpte jag boken Mer än hennes mun när den kom ut 2004.
Det är något fint i det där mötet mellan två så olika uttryck...
Shakespeares tidlösa språk och Lundells råa, personliga bildvärld.
Två konstnärer från helt olika epoker, men ändå förenade i samma utforskande av kärlek, längtan och förlust.
Kanske är det just därför Shakespeare fortsätter att leva vidare... inte bara på scen och film,
utan också genom nya tolkningar, nya ögon, nya händer.
⭐⭐⭐⭐⭐
Mitt i historiska Industrilandskapet ligger inte bara biografen Cnema där vi var igår.
Här finns också något alldeles extra...
Sveriges största och mest avancerade dome-filmvisningsduk.
På Visualiseringscenter C hittar man Wisdome,
en imponerande kupol där filmupplevelsen verkligen tar över hela sinnet.
I onsdags var vi där med sexorna och såg en fantastisk film i 3D. Det var som att åka karusell!
Vi drogs in i bilderna på ett sätt som nästan gjorde att vi tappade balansen på bästa möjliga sätt.
En riktigt häftig upplevelse som jag varmt rekommenderar om ni besöker stan.
Önskar dig min kära läsare en fin vecka och må solen lysa på dig var du än är!
Kram till alla... Anna
♥
(Alla bilder fotade av mig)
