måndag 22 juni 2026

Vid vårt sommarbo♥

 

Kära vänner! Nu börjar jag bli lite dagvill… har inte riktigt koll på dagarna. 
Men idag är det måndag, så igår var det söndag! 
Och imorgon, tisdag, ska jag INTE till jobbet... så det så!

Efter midsommar och allt... börjar ledighetskänslan verkligen infinna sig!
Ledig, Ledig med stort L. Vila, slappa, njuta och ta dagarna som de kommer.

Igår var vi nere vid vårt sommarbo... 
Så härligt och kul att det var folk nere vid sina sjöbodar också.
Det gav hela stället en så där extra gemytlig sommarkänsla.


Och jag tror baske mig att sista biten av jordgubbstårtan 
från midsommarafton smakade ännu godare så här några dagar efter.





Makens första dopp i Bråviken... då är det sommar på riktigt. Älskar’t!





Timmarna gick, och vi hade det hur skönt som helst.



Efter fem, sex timmar knallade vi upp igen, och maken satte på grillen.

Sommarlov!
Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Med bad och sol och jordgubbar och glass
Tänk när man springer barfota i gräset
Och humlor surrar kring i solens gass
Och jag ska önska mig många soliga dagar
Så det blir varmt i vattnet i vår vik...

Sång av Anita Hagerland


Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna

(bilder fotade av mig)

söndag 21 juni 2026

Midsommardagen... häng med till Oxelösund!


Efter frukosten på balkongen och Melodikrysset hoppade vi in 
i bilen och styrde norrut på E4:an, mot Oxelösund. 
Jag ville titta till mammas och pappas grav. 
Det blev också en stund vid mina mor- och farföräldrars gravar.



Jag tycker om kyrkogården i Oxelösund. Känns bra att mina föräldrar ligger där.
Det är något särskilt rofyllt med att gå där. Att sätta sig ner en stund, känna stillheten och närvaron.


Ja, det är verkligen en vacker kyrkogård.
Efter besöket där åkte vi ner till Gamla Oxelösund... mitt barndomsparadis.


När jag såg och hörde båtmotorerna lägga ut mot skären stack det till i hjärtat. 
Det känns sorgligt att veta att jag nog aldrig mer kommer ut till Högsten, Beten, Ytterskär, 
Hästkubben eller Sprängklubbarna... som min Ida kallade Bomberna när hon var liten.

Mina barn fick också uppleva Oxelösunds skärgård när de var små. 
Mina föräldrar hade då kvar sommarstugan, båten och bryggan nere i Gamla Oxelösund.

Så många fina minnen skapades där.


Varje midsommar under min barndom var vi vid Bygdegården,
det som idag är Oxelö Krog, och dansade runt midsommarstången.

Just där hamnade maken och jag igår, på midsommardagen.






Och där, i skrevorna mellan klippor och stenar, lyste den gula lilla fetknoppen upp. 
Jag tycker så mycket om den... liten, envis och så vacker i all sin enkelhet. 
Som små glimtar av ljus mitt i det karga. 
Och där har den vuxit, år efter år, ända sedan jag var barn.
Kanske är det just därför den alltid fångar mitt öga.


Vi satt på parkett med utsikt över sundet och åt en jättegod räkmacka på rågbröd. 





Nyponrosen klänger vild och fri,
med mjuka kronblad i rosa harmoni.
Taggig stam men blomma så skör,
ett sommarminne som hjärtat berör.







Röllekan står så stilla och vit,
med tusen små blommor i sommarens skrud.
En doft av äng och solvarm jord.



Ett fint avslut på en dag fylld av minnen, saknad och tacksamhet.

Och 5-1… två matcher i rad! Sverige är otroliga
Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna

(bilder fotade av mig)