Räkmackans dag, höstmörker och minnen av Diana♥

Kära vänner! Idag är det räkmackans dag! Den dagen missar jag inte! 

I morse sov jag 30 minuter längre än vanligt. Hjälp, upp och hoppa! 

Phu, jag kom i tid till jobbet i alla fall, och det kändes ju bra. 

Men visst kan jag väl få ta de där extra 30 minuterna varje morgon nu? 

Jag har så svårt att komma upp på morgnarna, 

särskilt nu när mörkret kommer och maken ligger kvar i sängen och sover. 

Äh, snart är det höstlov! Bara sex arbetsdagar kvar! 

Och om TIO dagar åker vi iväg till varmare breddgrader. Så skönt det ska bli! 

Vädret bjöd verkligen på kontraster idag. 

I morse var det 6 grader och regn, och när jag åkte hem sken solen från en 

klarblå himmel och temperaturen hade stigit till 14 grader. Vilken skillnad!

Väl hemma njöt jag av en riktigt smarrig räkmacka till en god kopp kaffe. 

Precis vad jag behövde! Sedan bläddrade jag lite i min nya bok, 

Svanesång, min syster Diana av Charles Spencer, Dianas lillebror.

Varför skriver han en bok om sin syster nu, snart 30 år efter hennes död? Måste bara läsa den!

Boken innehåller dessutom många fina, privata bilder, och jag älskar gamla fotografier.

Diana betyder mycket för mig. Hon var bara två år äldre än jag, 

och jag minns så väl när hon gifte sig med kronprins Charles den 29 juli 1981. 

Då var jag i London... Det var långbord med tårta längs hela Oxford Street! 

På hotellet hade de till och med två tv-apparater igång under bröllopet, så att ingen skulle

 missa en enda vinkel från BBC's och ITV's olika sändningar. Vilka minnen!

Hennes död den 31 augusti 1997 blev ett stort trauma. Så ofattbart sorgligt. 

Det är märkligt hur vissa människor, trots att man aldrig har träffat dem personligen, kan beröra en så djupt.

Så idag blev det en smarrig räkmacka, kaffe och lite läsning efter jobbet. 

En helt vanlig dag med både vardagslyx och fina minnen.

Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

Rosa oktober... nostalgi, livsglädje och hopp🎀

Oktober är här... bröstcancermånaden, då Sverige färgas rosa för att samla in pengar till 

cancerforskning och sprida kunskap. Rosa Bandet är en av de stora kampanjerna som

 påminner oss om hur viktigt det är att fortsätta kämpa mot denna skitsjukdom.

Årets Rosa Bandet 2026 är designat av Owe Gustafson, som också skapade de underbara 

illustrationerna till Fem myror är fler än fyra elefanter. Och hur mycket nostalgi ger inte det! 

Jag älskade det programmet! 

Det sändes första gången 1973 och följdes av fler program under de kommande åren. 

Då var jag tio år. Jag kunde läsa, men Eva, Magnus och Brasse lyckades 

ändå fånga en mellanstadietjej som mig. Och Latjolajbanlådan! Vilka minnen!

Fotograf... min mamma 1966, jag 3 år♥

Ibland tänker jag på lilla Anna. På den där lilla flickan som jag en gång var. 

Jag vill göra henne glad. Vill krama om henne och säga att livet kommer att bli bra. 

Att hon kommer att få uppleva mycket, skratta, älska och att tycka om sig själv.

Och vet ni vad? Det har jag gjort. Och jag tycker om mig själv. 

Jag har ett liv som jag är tacksam för. Jag är välsignad. 

Men för snart fyra år sedan, när jag fick beskedet att jag hade bröstcancer, vändes livet upp och ner. 

Plötsligt blev allt så annorlunda. Rädslan, tankarna och ovissheten tog plats. 

Ingen väljer den här resan, men på något sätt fortsätter man att gå framåt, ett steg i taget.

Jag tänker på alla som kämpar mot cancer just nu. 

På alla som genomgår behandlingar, väntar på besked eller försöker hitta kraften att orka en dag till. 

Och jag tänker på alla som står bredvid... familj, vänner och närstående som också bär på oro och rädsla.

Skitcancer!💔

Men jag finns här. Jag lever. Och det är jag otroligt glad och tacksam för!

Den 19 oktober ska jag på kontroll hos onkologen. 

Det är alltid lite pirrigt inför sådana besök, även om man försöker att inte tänka för mycket. 

Efter det, den 22 oktober, ska jag träffa en plastikkirurg. 

Jag har många frågor som jag vill få svar på.

För den 24 november är det planerat för bröstrekonstruktion. Två nya bröst. 

En ny del av min resa, med både förväntan och en hel del tankar och känslor.

Just nu försöker jag landa i allt detta och ta en dag i taget. 

Vara snäll mot mig själv och känna tacksamhet över att jag är här.

Middleaged teacher's Wardrobe Diary

Min själamåndag i rosa... och nymålade rosa naglar av bästa Sanna!

Så den här oktober tänker jag lite extra på alla oss som på olika sätt berörs av bröstcancer. 

På oss som kämpar, på dem som står bredvid och på alla dem som inte längre finns med oss.

Ta hand om er. Känn efter. Våga söka hjälp. Och glöm inte att vara rädda om varandra.

Och till lilla Anna vill jag säga: Du klarar mer än du tror. 

Livet blir inte alltid som du tänkt dig, men det finns så mycket fint kvar att uppleva. 

Det löftet har jag hållit.

Rosa oktober... för livet, hoppet och kärleken.

Allt gott till dig min kära läsare!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

En teaterupplevelse som berör... Jävla karlar!

Simply breakfast!

Lördagsmorgnar börjar alltid med Melodikrysset🎶 

Det hör liksom till och är en riktig tradition.

Nypressad apelsinjuice, en god kopp te och Melodikrysset... 

En lugn och mysig start på dagen. 

Nybryggt kaffe på det☕️♥

Och kaffet... det är faktiskt det godaste kaffet på hela dagen! 

På lördagseftermiddagen såg vi föreställningen av Jävla karlar, 

Andrev Waldens prisbelönta roman i scenmonologform, 

där Shanti Roney spelar samtliga roller. Vilken upplevelse! 

Boken fick maken av mig i julklapp 2023. 

Vi har båda läst den och tyckte väldigt mycket om den, 

så det var extra roligt att få uppleva berättelsen på scen.

Andrev Walden är ett riktigt maskrosbarn. 

Han växte upp i Norrköping och gick dessutom på min gamla skola, 

där jag själv arbetade i 21 år. 

Det gör berättelsen lite extra speciell för mig.

Föreställningen är stark och stundtals tung. 

Här finns mörka stunder och en uppväxt fylld av prövningar, 

men också glimtar av kärlek mitt i allt det svåra. 

I pausen på 20 minuter slog vi oss ner med varsitt glas vin och några salta jordnötter. 

Vi samtalade om det vi just hade sett och lät berättelsen sjunka in.

Det var kul att vi stötte på flera personer som vi känner... ja, det var fullsatt.

Shanti Roney briljerade i alla roller och lyckades dessutom locka fram humorn mitt i svärtan. 

Imponerande! Applåder!! 

En berörande, tänkvärd och otroligt bra teaterupplevelse som stannar kvar länge efteråt🎭♥

God mat, trevliga möten och en fin lördag.

Efter teatern hade vi bokat bord kl. 18.00 på den populära restaurangen Hemma hos. 

Det var redan fullt med gäster och härlig stämning när vi kom dit.

Jag sprang på två från mitt jobb som var där med sina familjer, 

och även en gammal kollega som skulle se den sena föreställningen 

av Jävla karlar efter middagen. Så roligt med lite oväntade möten!

Maken och jag slog oss ner och såg fram emot att njuta av den goda maten. 

Maken valde deras citrondoftande fisk- och skaldjursgryta, 

medan jag satsade på restaurangens specialitet: japansk kålpannkaka, Okonomiyaki, 

med handskalade räkor, BBQ-sås, picklad morot, salladslök, 

misocrunch, färsk koriander och gochujangmajonnäs. 

Så gott!

Till efterrätt delade vi på en stor äppelpajspannacotta...

 kanelpannacotta med smörstekta äpplen, toppad med drömcrunch.

Jättegott!

Mätta, nöjda och glada åkte vi sedan hem och såg det sista avsnittet av Öster om Eden på Netflix.

En lördag med en fantastisk teaterupplevelse, god mat och trevliga möten. 

Vad mer kan man begära?

Trevlig söndag, hoppas att du min kära läsare har haft en fin helg!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

Film är bäst på bio!

Maken och jag har varit på bio vid två tillfällen den senaste tiden. 

Vi var på smygpremiären av Alex Schulmans filmdebut Arkipelag. 

Alex har både regisserat och skrivit manus till filmen.

I rollerna såg vi bland andra Fares Fares, Gustav Skarsgård och Linus Wahlgren. 

Vi hade sällskap av våra vänner Annika och Leif, vilket gjorde kvällen extra trevlig. 

Innan filmen tog vi en fika på mysiga Café Kuriosa.

Mysigt att ta ett break mitt i vardagen och göra något tillsammans med vänner!

Jag har läst lite om hur filmidén kom till, och det gjorde faktiskt filmen ännu mer intressant. 

Alex Schulmans dotter tyckte att han inte var tillräckligt involverad i hennes liv och skola. 

Därför anmälde han sig till ett skolläger. Under lägret fick han på nära håll se 

hur mobbning kunde gå till och hur vissa människor betedde sig mot andra. 

Det blev en erfarenhet som så småningom inspirerade honom till filmen.

Vad jag förstår är det Gustav Skarsgårds roll, Bill, som till stor del gestaltar Alexs upplevelser.

Arkipelag... en obehaglig käftsmälls-fullträff!!

Och filmen? Ruggigt bra!!! Ja, verkligen en ruggig film... på flera sätt. 

Den är spännande, stämningsfull och väldigt välgjord, men framför allt berör den på djupet. 

Det är en sådan film som stannar kvar i tankarna även efter att eftertexterna rullat klart.

5 av 5 från både maken och mig. 🎬⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Resan till Piemonte... ett platt fall.

Vid vårt andra biobesök såg vi Resan till Piemonte, 

med bland andra Helena Bergström och Kjell Bergqvist. 

Jag hade faktiskt ganska höga förväntningar på filmen. Men tyvärr blev det platt fall.

Jag fick aldrig någon djupare kontakt med karaktärerna. 

De kändes helt enkelt inte särskilt spännande, och historien blev en ganska enkel 

och torftig historia där italienarna dessutom framställdes som något av karikatyrer.

Nej, med lite mer djup, finess och bättre utvecklade karaktärer hade filmen kunnat lyfta rejält. 

Nu blev det mest… gäsp!

Det enda som verkligen får ett plus från mig är fotograferingen. 

De vackra naturbilderna och fina närbilderna på personerna var njutbara att se på. 

Där hade filmen verkligen sina stunder.

Men som helhet? Nja.

Maken gav filmen 1 stjärna. Jag var snällare och gav den 2. 

Det blir alltså ett snitt på 1,5 stjärna av 5.  🎬 ⭐️½

Inte direkt en film vi kommer att längta efter att se igen!

Två biobesök och två väldigt olika filmupplevelser! 

Från Arkipelag, som berörde oss på djupet och fick full pott, 

till Resan till Piemonte, som tyvärr blev en riktig besvikelse.

Allt gott till dig min kära läsare!

Trevlig helg och Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)