När vi kom hem från stan igår stod termometern på +23°C och solen sken från en klarblå himmel.
Så vi bestämde oss för att gå ner till vårt kära Sommarbo.
Hela Bråviken glittrade som tusen små diamanter i solen och det var alldeles stilla omkring oss.
Helt plötsligt kom det in en bris från havet…
En sån där frisk, nästan busig vind som påminner en om att naturen alltid har sista ordet.
Från 23°C till 12°C på bara några minuter! Det är verkligen ingen ordning på vädret just nu.
Vi hade just hunnit njuta av en timme i riktig sommarvärme nere vid vårt Sommarbo.
Solen värmde skönt och det kändes som om sommaren äntligen hade slagit rot.
Men så vände det. Kylan svepte in som om någon dragit undan en varm filt.
Det var bara att packa ihop och knalla de 350 metrarna upp till huset igen.
Lite snopet, men också ganska typiskt för vårt svenska sommarväder.
Man får ta vara på de där små stunderna... och vara beredd på allt.
Tur i oturen var ju att promenaden upp till huset i alla fall bjöd på vacker natur.
Det är svårt att vara riktigt sur när man traskar genom en grönskande idyll, även om man småhuttrar
i klänning och bara ben och undrar varför man inte tog med sig ett par byxor och en tjock tröja.
Vi försökte låtsas att vi valde att ta en uppfriskande power walk. Så raska steg hem med lite stela leenden...
Väl inne i huset kändes 12 grader plötsligt som världens bästa ursäkt för att svepa in sig i en filt,
dricka kaffe och låtsas att man egentligen alltid föredragit "frisk havsluft" framför strandhäng.
Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotade av mig)
