måndag 9 februari 2009

Min separation...


Att kunna vara ensam är viktigt och en trygghet...
Jag vill Tacka musiken! Den gav mig sååå mycket styrka under och efter min separation. Jag vill Tacka Kent och Winnerbäck! Deras texter snuddar ofta vid mitt hjärta och berör min hjärna.

2003 på höstlovet separerade jag efter ett långt förhållande... 22 år! Det var mer än mitt halva liv... att bara klippa av efter så lång tid med två gemensamma barn och bara gå vidare är inte lätt. Jag gav den mannen en stor del av mitt liv. De sista fem åren var inte så där jättekul... upp och ner som hos de flesta. Mitt ex var/är 1/3 av sin arbetstid utomlands i Sydamerika och Kina. Jag var mycket ensam med barnen (förutom mina föräldrar och vänner som alltid har funnits mig nära).

Men nu blev jag helt ensam! Som en del vet är min yngsta dotter annorlunda... inte som alla andra! Man får vara annorlunda, men det är inte lätt att som ensam förälder att fixa det vardagliga. Ja, ALLT... barnen (även en tonåring som tog skilsmässan jättehårt, barnen kommer alltid oskyldigt i kläm) hus, tomt och en massa svindyra räkningar på en fjuttig lärarlön!

Det var som fritt fall... jag mådde SKIT och barnen mådde skit... allt kändes som ett stort fiasko i mitt liv. Jag peppade mig själv och kämpade på! Under alla år hade jag varit alla till lags. Nu kände jag att det var min tur... att våga vara egoist! Jag började att springa ut på nattklubbar med mina singelväninnor, typ Sex and The City (trodde vi). Jag började med nätdejting, 15 000 som ville bjuda ut mig under min första månad!!! Snacka om hysteriskt!!! Det blev som en drog för mig. Mina två år på Spraydate skulle jag kunna skriva en bok om, ett riktigt kul inlägg... hahaha släng dig i väggen Bridget Jones och Carrie Bradshaw! Det var ett smörgåsbord av välja och vraka i... snacka om egomassage och bara på mina villkor! Men under den här perioden mådde jag riktigt dåligt med kass ekonomi, ballade ur som en 16 åring men under den här fasen blev jag stark! Jag lärde känna många ny roliga människor och jag utvecklade mig som människa.

Jag vet idag att jag KAN, VILL och VÅGAR!! Jag skilde mig snygg faktiskt. När jag tittar tillbaks på bilder på mig från min gifta tid kan jag se idag att jag var inte lycklig... jag log inte på någon bild. Riktigt kusligt faktiskt! Idag ser jag ut som en annan kvinna... jag strålar och ler (oftast om jag inte känner mig hängig och sjuk som just nu, fortfarande suck).

Man har olika faser i livet... Jag vill ALDRIG tillbaks till mitt förra gifta liv eller till mina singelår. Singelåren kan jag se tillbaks till med ett stort leende men skilsmässan var ett tufft beslut och det har varit en tuff väg... vill aldrig mer ha dålig ekonomi... när man får leta efter tompavor för att köpa mjölk till barnen. Aldrig mer!

Under min period när jag mådde som sämst lyssnade jag mycket på musik... speciellt berättande texter som Winnerbäck och Kent... hade högsta volym och tänkte... Jag tar ingen skit! Sträck på Dig och Du är BRA precis som du är!! Jag är Jag och Jag är Stolt över mig själv.
Jag är INTE bitter och jag ångrar ingenting av mitt tidigare liv... Men jag kom till ett vägskäl och vi tog ett stort svårt beslut... rädslan för ensamhet och ett ekonomiskt ras var störst. Men hur länge orkar man att alltid vara den förstående och förnuftige? Jag var tvungen att tänka på MIG och ställa mig frågan! HUR MÅR JAG? Jag har sagt till mina barn att när de kom till världen älskade vi varandra, deras pappa och jag, men nu har vi gått vidare och vi älskar dem men inte varandra längre. Vi har skilt oss men vi kan ALDRIG skilja oss från dem och skilsmässan beror absolut inte på dem! (Tyvärr tror många barn det och mår dåligt och känner skuld, hemskt men sant. Föräldrar som använder sina barn som slagträn mot varandra är riktigt, riktigt otäckt).
Var rädd om dem som älskar Dig... och var rädd om Dig själv!

Jag vet att det finns någon för alla... men det viktigaste är inte en partner... men vi är ett flockdjur och vi behöver ömhet och bekräftelse. Efter mina tre singelår möter jag mannen i mitt liv som jag var förtjust i redan i början av 90-talet. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Väntan...


Väntan efter våren, solen och snödropparna sjuder i min kropp.


Min favorit psalm är "Den blomstertid nu kommer" men sen har jag en annan favorit som jag tänker på när jag hör ordet väntan. Det är "Vila i din väntan" psalm 205.


Vila i din väntan.
Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Våga vänta tryggt... snart har dagen grytt.
Våren visar vägen... Gud gör allting nytt.
Genom din ångest när allt är svårt...
delar Gud din smärta och all din gråt.

Kram till alla!

Min vägbeskrivning...


Om jag ska ge en riktning
kan jag inte bara ge en vägbeskrivning
jag befinner mig i tio dimensioner
i universum
på tredje planeten från solen i Vintergatan
sittande på en sten
med solens ljus i nacken
och skuggan i famnen.


Englandsvardag har gett mig inspiration att skriva en poetiskt vägbeskrivning, en "kartöving" till mig själv.


Kram till alla... Anna-Charlotta

torsdag 5 februari 2009

Utmaning36 - Åt vilket håll?!


Jag har funderat länge på en sak...


när jag står och tvättar händerna...


rinner vattnet ner medsols...


står och sköljer disken...


vattnet rinner ner medsols...


står och borstar tänderna...


står och duschar...


tömmer badkaret...


blir lika förundrad varje gång...


vattnet rinner ner medsols...


som ett litet barn vill jag alltid följa med vattnet ut i världen i en snurr medsols...


är det jordens rotation kring sin egen axel eller är det månens dragningskraft som bestämmer åt vilket håll det snurrar ner i vattenhålet...


ner i avloppet...


måste få reda på om vattnet rinner motsols i Australien...


det borde det göra rent logiskt om det är månens dragningskraft eller jordens snurr...


hur rinner det...?


jag tror på motsols...


men var vänder det...


vid ekvatorn eller var...


norr om ekvatorn medsols söder motsols...


rinner det bara rakt ner vid ekvatorn...?


Måste ta mig till Australien!


***

tisdag 3 februari 2009

En dag som kommer att försvinna om en kort stund om jag inte tar den NU!

Bilder från min favorit... John Bauer

God Kväll! Jag är proppmätt på Gubben Pettsons pannkakstårta och njuter av nuet... varje dag är en gåva, en lysande möjlighet att lära för livet! Får min inspiration av mina nära o kära och av er bloggare och genom att surfa på nätet, läsa tidningar och böcker.


Ett kinesiskt ordspråk...
Gårdagen är historia, morgondagen ett mysterium, dagen idag är en gåva!


Carpe Diem blev ett med filmen "Döda poeters sällskap". En underbar film! Helt plötsligt skulle alla använda Carpe Diem... men det är inte alltid man gör det... livet är som en racerbergodalbana. Jag njuter av min tid här och nu! Njuter av alla jag älskar... ser den vackra frosten på staketet, känner vinden som blåser i mitt hår, doften av nygräddade pannkakor och känslan av Lottas puss på min panna och den varma kramen och att hennes skoldag var bra... mmmmm Carpe Diem! Jag har pratat i telefonen med min stora tjej och med min mamma. Nu ska jag titta på "Bygglov" mysa och småprata med min yngsta! mmmm min Lasse är i stan tillsammans med sin yngsta. Önskar att vi kunde vara tillsammans alla fyra, men men... Lasse är som smörkola i min mun. Morgondagen ÄR en överraskning... håller det två och ett halvt år till eller Hela Livet... njuter av den 3:e februari 2009! Min soliga tisdag kommer snart att försvinna och aldrig mer komma åter... ger just denna dag en STOR VARM KRAM!

Ha en jättefin tisdagskväll!
Kram till alla... Anna



Vissa dagar kan man känna sig lite vilsen i den stora skogen...

Franska Rivieran

fotografier av mig...
Antibes Cote D´Azure våren 2008

Eden Roc i Cap dAntilbes

Ille StMargurite vy mot Cannes

Antibes ligger idealiskt beläget på en halvö mellan Nice och Cannes. Måste vara ett av Rivierans mest populära resmål... goda badmöjligheter med små sandstränder och en behaglig atmosfär som präglar staden. Där finns Europas största (världens näst största efter Miami) privatbåtshamn med enorma lyxyatcher (modernajätteångstrykjärn) som ligger sida vid sida.

I den gemytliga gamla stadsdelen från medeltiden finns många trevliga restauranger och kaféer och en liten genuin mysig marknad. Sen har vi den vidunderliga promenaden Eden Roc i Cap d´Antibes vid Juan Les Pins med sina höga stup rakt ner i Medelhavet, riktigt branta klippor.

Förstår att många kända konstnärer har blivit förälskade i Antibes och har vistats här under kortare och längre perioder. En av dem var Pablo Picasso som bodde här på 1940-talet. Synd att Picassomuséet var stängt för renovering när vi var där i maj! Monet har gjort många vackra oljor från Antibes. Evert Taube bodde här stora delar av 1950-talet. Här hämtade han inspiration till sina visor och böcker. Strandpensionatet “La Petit Reserve” kom att bli som hans andra hem... svenskarna som äger det lilla hotellet är jättetrevliga!

Den tidigare lilla fiskebyn Cannes har idag blivit en av Franska Rivierans mest eleganta semesterorter. Vi var där veckan innan Cannes filmfestival. Cannes har ett stort utbud av shopping, roligare än Nice. Det är vackert invid Cannes-bukten och längs den palmkantade strandpromenaden ligger de stora välkända hotell som Carlton där kändisar ofta vistas men tyvärr såg vi inga. Därifrån tog vi en båttur ut till ön Ile ST:Margurite. Där på ön var det packat som i en sardinburk! Men en otroligt grön och vacker ö.

****


Nice hösten 2007


Vi bor verkligen i ett glest befolkat land och det märkte vi efter att ha tillbringat dagar på Franska Rivieran. Jag tycker verkligen om Franska Rivieran... azurblå Medelhav Cote D´Azur!

Att vara vuxen.

liten har blivit stor...

- Jag gammal?! Pyttsan, prata för dig själv du, sa min mormor när hon var 90 år.

Ja, hur är det att vara vuxen? Ibland känner jag mig som den lilla flickan och jag tror att jag är 23 år men jag blir det dubbla om några månader!! Det var faktiskt först efter när jag själv blev mamma (då blott 26 år) som jag förstod vad vuxenlivet var. Ansvarskänslan... att älska någon så hjärtat värker. Kravlöst få kärlek tillbaks... ständig oro och så mycket glädje. Att få utvecklas tillsammans.

Min äldsta dotter blir 20 år i sommar... vi började fjolårets sommarlov med en studentfest. Det var inte länge sedan jag sprang ut... eller hmmm 28 år sedan, ok men nu var det min äldsta dotters tur. Hon var så fin i sin studentmössa och läckra gräddiga klänning med blommiga ballerinaskor. STOLT mamma med en tår i ögonvrån. Hon är på väg ut i vuxenlivet och jag känner igen mig så väl i henne. Ser tillbaks till den tiden med ett stort leende... livet ger verkligen livserfarenheter! Efter studenten flyttade hon till en annan stad. Jag kände mig amputerad av hennes frånvaro men samtidigt lycklig av att hon är på väg ut i livet och kan klara sig själv! Min yngsta fyller 14 år den 22:e februari. Hon har Aspergers Syndrom... och det är riktigt TUFFT många gånger... hon är hon och det har vi båda respekterat. Vi har stor glädje av varandra. Men där finns en ständig oro hos mig hur hon ska klara vuxenlivet.
När jag tittar på mina barn så känner jag att jag inte är en 23 åring längre. Det har hänt något mentalt inom mig. Men det viktigaste är att ha barnasinnet kvar fast jag är vuxen... än så finns den lilla flickan inom mig. Vill aldrig glömma hur det var att själv vara barn. Som första känslan och knasterljudet när man tappade en tand. Smaken av Igloo Coca Colaisglass.

Om man kan komma ihåg känslan av att vara barn när man fått barn så förstår man varandra mycket bättre. Det blir mer roligare då. Men det är viktigt att vara vuxen och att barn får vara barn och att ha ömsesidig respekt för varandra. Att vara förälder är att ge många kärleksfulla kramar och fasta ramar. Men man är inte mer än mamma… och man gör så gott man kan!

Kram till alla... Anna