1. Vilket är ditt mest pinsamma ögonblick som du inte har delat med dig av i bloggen? Oj… jag har många! Men ett som verkligen fick mig att vilja sjunka genom jorden var när en lärarstudent kom fram till mig. Hon var väldigt vacker och jag sa glatt: ”Åh vad solbränd och fin du är! Var har du varit på semester?”
Hon log och svarade att hennes pappa kom från Pakistan och att hon alltid hade haft den hudtonen. Där och då ville jag försvinna. "TYPISKT MIG!!" Hon tog det lyckligtvis väldigt bra och skrattade åt det. (Vill tillägga att hon hade blå kontaktlinser också, vilket kanske förvirrade mig ännu mer.) Så det så!
2. Nämn fem saker om dig själv som vi läsare förmodligen inte har en aning om. • Jag är 172 cm lång… eller, jag var! Har krympt två centimeter med åren. Har drabbats avosteoporos (benskörhet). • Jag kan faktiskt buktala lite! Haha, mitt partytrick! • Jag är väldigt överrörlig och rätt så vig trots mina 63 år. • Jag är usel på att städa, och när jag väl gör det blir jag på dåligt humör. Arg till och med! • Jag gillar inte choklad. Jag vet, det känns nästan olagligt att säga. Däremot älskar jag saltlakrits, salta nötter, popcorn, oliver och vit saltgurka som godis.
3. Vilken är din största och mest oväntade guilty pleasure? Hmm… jag älskar att lyssna på Tom Jones och dansa till musiken. Det kanske inte alla hade gissat!
Och sen har jag en väldigt märklig vana: jag kan fastna i reels där folk klämmer pormaskar eller tar bort fotvårtor. Ja, jag vet… superäckligt😂 Men också omöjligt att sluta titta!
Dagens sountracks...
Den gamla buskrosen Maiden Blush gör mig aldrig besviken.
Varje sommar bjuder den på sina ljuvligt doftande blommor med den där klassiska rosdoften som jag älskar.
Och färgen... den mjuka, perfekt rosa nyansen... precis så vacker som jag vill att en ros ska vara.
En riktig favorit i trädgården, år efter år. Ja, det är exakt 36 år sedan jag grävde ner den.
Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!
Först trodde jag knappt att jag skulle komma iväg.
Droppet jag fick i onsdags gav mig influensaliknande biverkningar.
Jag proppade i mig Alvedon och sov i två timmar mitt på ljusa dagen.
Som tur var hjälpte det... och framåt kvällen kände jag mig riktigt pigg och redo för musik.
Vi hade bokat biljetter till Enkel, vacker, öm – En hyllning till Monica Z med fantastiska Frida Öhrn.
Tillsammans med Calle Bagge och hans trio bjöd hon på en varm och
svängig musikalisk resa genom Monica Zetterlunds värld.
Vi fick följa med från samarbetena med Hasse & Tage, Beppe Wolgers och Povel Ramel...
till de magiska mötena med Bill Evans som tog henne hela vägen till jazzklubbarna i New York.
Jag säger bara... vilken musikskatt!
🎼Sakta vi gå genom stan, Monicas vals, Att angöra en brygga, Trubbel🎶, Visa från Utanmyra,
Gröna små äpplen, Varsamt och En gång i Stockholm… Sveriges bidrag i Eurovision 1963🎵
När jag först fick nys om turnén bokade jag biljetter direkt.
Jag minns Frida Öhrn från tiden när hon var med i gruppen Oh Laura.
2007 kom låten Release Me... den fick mig att köpa cd:n direkt.
På omslaget bar hon dessutom en klänning som var precis likadan som min Ida hade då.
Ett så fint och roligt minne! Gillade jordgubbsklänningen!
Oh Laura CD 2007...
Det blev en varm, svängig och musikaliskt briljant föreställning.
Jag är så glad att jag orkade ta mig iväg... vissa kvällar blir verkligen till små guldkorn!
Kvällens soundtrack...
Men nu ska jag berätta om något roligt... kanske lite pinsamt, haha! Jag bjuder på den! Det har lite med min hjärntrötthet/teflonhjärna att göra (biverkningar av min medicin).
Jag var ju inte helt 100 efter droppet, så jag skyller även på det!
Jag kollade på biljetterna och såg: rad ett, plats 1 och 2. Perfekt! Vi gick dit och satte oss.
Precis innan föreställningen kom ett par fram och sa att det var deras platser.
Näe…? tänkte jag... och kollade mina digitala biljetter igen.
Då såg jag det: rad ett, höger balkong, stol 1 och 2😳
Jag bad om ursäkt, vi skrattade lite och maken och jag smög iväg.
Föreställningen hade redan börjat!
Upp på balkongen då. Där satt redan två par. Jag sa till,
men de flyttade inte på sig utan menade att det måste vara balkongen på andra sidan.
Jaha… så vi knallade vidare medan Frida Öhrn sjöng för fullt.
När vi kom dit var det också upptaget!!
DÅ GICK DET UPP FÖR MIG: detta var vänster balkong. Vi hade höger!
Vi ville inte tjafsa mer, så vi hittade två riktigt bra lediga platser på vänster balkong.
Tur det... annars var det helt fullt!
När jag väl satt där kände jag: nu måste jag kolla biljetterna igen.
Och håll i er... här kommer det riktigt pinsamma.
I min mejlbox har jag nämligen också två bokade biljetter till Trassel på Oscarsteatern i Stockholm i april.
En present till maken. Och vad står det där? Rad ett, höger balkong, stol 1 och 2.
Och biljetterna till Enkel, vacker, öm – En hyllning till Monica Z?
De låg i mejlet innan. Vi skulle sitta på helt andra platser! Nämligen på parkett!!!
Hahaha… Anna, din VIRRPANNA! RIDÅ! 🎭✨
Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!