Det är söndag den 1 mars...

 Ljuset har börjat återvända, men himlen ligger som ett grått täcke över landskapet. 

+6°C visar termometern och all snö är borta från tomten... kvar är bara blöt mark och doften av tidig vår.

På TV är det Vasaloppet... och det har vräkt ner snö i Dalarna! Vi är förskonade!!

Bråviken ligger tung och våt. 

Isen är inte längre vit och inbjudande utan mörk, porös och smältande. 

Det droppar och porlar, och man ser hur vintern sakta ger upp sitt grepp.

Ändå sitter de där ute. De envisa pimplarna. 

Redan klockan sju på morgonen när jag åker förbi sitter de på sina små stolar, 

blickstilla, med blicken fäst vid hålet i isen. 

Och när jag åker hem på eftermiddagen, eller till och med sent på kvällen, ja, då sitter de kvar. 

Timme efter timme...

Jag kan inte låta bli att undra hur mycket fisk de egentligen får? 

Är det fångsten som lockar, eller är det stillheten? Vara en del av naturen. 

Känna tiden gå utan att skynda på den. Det är nog något särskilt med den där sortens tålamod. 

Ja, det är nog samma envishet som hos dem som kämpar 9 mil i skidspåret under Vasaloppet.

Här sitter vi nu framför TV’n och följer skidåkarna i spåren. 

Det ser riktigt tungt ut... man nästan känner mjölksyran genom rutan! 

Själva har vi det desto bättre här inne i värmen. 

Frukosten är uppdukad med en rykande kopp te, äggmacka och rostis med marmelad. 

Och som pricken över i:et... en kopp kaffe till efterrätt. 

 En lugn morgon, sport på skärmen och gott på tallriken. Det är inte så tokigt det heller

Hoppas att du min kära läsare har haft en bra vecka och en fin helg! 

Skön söndag till dig! Och nu tittade visst SOLEN FRAM!!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig)