Kära vänner! I mitt huvud just nu...
Jag är en hemmakatt och jag känner mig själv väldigt väl... tror jag i alla fall!
Ja, jag hittade mig själv för länge sedan... och jag älskar mig själv för det mesta!
Jag är jag och jag vet vad jag kan och inte kan. Jämför mig inte med andra. Jag duger som jag är!
Jag har aldrig varit sökande... jag är en trygg person som står med båda fötterna på jorden.
Hade en fantastiskt trygg barndom med massor av kärlek!
När jag var tonåring då testade jag det mesta och var nyfiken på livet.
Sommaren 1978 åkte jag på språkresa i en månad till Eastbourne tillsammans med en kompis.
1982, 19 år gammal åkte jag själv med Club33 till Rhodos i två veckor!
Och oj, så kul jag hade! Fick flera nya vänner. Tänk att jag fick åka ensam!
Jag hade omhuldande föräldrar men de litade på mig... jag växte och visste att jag klarade mig själv.
Jag har alltid trivts med att vara själv! Det är skönt och viktigt för mig.
Sen älskar jag mitt jobb och att få spela teater... gillar att stå i centrum.
Bjuder gärna på mig själv... som här på bloggen. Brukar tänka: "Take Me or Leave Me!"
I tjugoårsåldern då var livet som ett disco med sockervadd. Blev KÄR och flyttade hemifrån!
Första egna lägenheten var en dröm... minns lyckan när jag köpte min egna osthyvel på Åhlens.
Gifte mig och blev mamma vid 26. Stannade upp vid 27! Ja, min mentala ålder är där.
Under mitt 3:e decennium var jag mitt uppe i att vara mamma och vara alla till lags.
Det var underbart att få vara mamma men en bergodalbana! Allt blev inte som man hade tänkt sig.
Det var fint för barnen att få växa upp nära naturen vid skog och hav.
Mitt 4:e decennium, då var det min tur! Det var nog den bästa tiden skulle jag vilja säga trots skilsmässan.
Längre än halva mitt liv hade jag ju varit tillsammans med mina flickors pappa.
Skilsmässan i oktober 2003 var som fritt fall. Det var ett tufft år men jag lärde mig mycket.
År 2006, 43 år ung blev jag KÄR på nytt och mötte maken... allt föll på plats igen.
2013 fyllde jag 50 år! Det var en peak i livet! Så värt att fira!!!
Ida blev mamma och gifte sig 2015 och Lotta flyttade hemifrån 2017. Kände en stor tacksamhet!
Dock en stor sorg och saknad när mina föräldrar gick bort under denna period.
Dessa tio år från 50 till 60 har gått ruggigt fort! Men verkligen många fina år!
GALET! Nu är jag inne på mitt 6:e decennium Jag är tacksam för livet och varje dag är en gåva.
Att jag skulle få en stämpel i pannan med "FUCK CANCER" när jag fyllde 60 var tungt.
Allt vändes upp och ner i mitt liv!
Det fanns inget annat alternativ än att jag skulle fixa detta och bli bra! Jag kämpar!
Jag LÄNGTAR till min pension. Då blir det FEST! Större än när jag tog studenten och fyllde 50.
Att åldras är spännande… horisonten vigdas!
Dagens soundtrack... Jag vill tacka livet!
Livet är värt att fira om och om igen! Älskar livet!
Och jag önskar dig min kära läsare allt gott!
Kram till alla... Anna
