Kära vänner! Det är så vackert ute nu att det nästan gör ont!
Det finns en viss sorts hemfärd från jobbet den här tiden på året
som inte riktigt går att skynda förbi.
Jag kör samma väg som alltid, men för varje dag ser allt annorlunda ut.
Ljuset över fälten och träden har fått den där nästan overkliga grönskan
som bara existerar några veckor per år,
och plötsligt känns världen lite för vacker för att bara passera i 70 km/h.
Jag märker hur blicken hela tiden dras ut genom rutan.
Rapsfälten lyser som om de vore upplysta inifrån.
Syrenerna längs vägkanterna blommar i olika lila nyanser.
Äppelblommen står där som löften om många goda äppelpajer i höst.
Det är svårt att inte vilja stanna.
Svårt att inte tänka att just den där vyn, just det där ljuset, borde sparas,
fångas, tas med hem. En bild som bevisar att det faktiskt såg ut så här.
Kvällens soundtrack...
Jag hoppas att du min kära läsare får en fantastisk pingst fylld
av skratt, god mat, fågelsång och riktig försommarkänsla!
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotograferade av mig)
