Spegelblank Bråviken i oktober 🍂

 "I'm so glad I live in a world where there are Octobers"

Anne på Grönkulla🍂

Det vilar ett alldeles särskilt lugn över Bråviken i oktober. 

Vattnet ligger spegelblankt, som om havet för en stund håller andan, 

medan höstens färger breder ut sig över landskapet. 

Guldgula löv, rostbruna toner och skogens djupa gröna nyanser... 

Luften är klar och krispig, ljuset mjukt och eftertänksamt. 

Naturen tycks sakta ner, och med den även mina tankar. 

Här finns inget som skyndar, inget som kräver min uppmärksamhet...

 bara stillheten, skönheten och känslan av att få vara en liten del av något större.

Bråviken i höstskrud är som en stilla dikt, skriven i vatten, ljus och färger. 

Ett ögonblick att bära med sig långt efter att löven fallit och vintern knackat på.🍁

Jag har nog alltid haft något av Anne på Grönkulla i mig, 

med hennes kärlek till hösten och förmågan att se det magiska i naturens skiftningar. 

Precis som hon förtrollas jag av trädens flammande färger, 

de gyllene löven och det mjuka ljuset som sveper in landskapet i ett varmt skimmer.

Och visst finns det något alldeles särskilt med hösten. 

En påminnelse om att skönheten inte alltid behöver vara sprakande och högljudd. 

Ibland finns den i det stilla, och i förmågan att verkligen se det som finns alldeles framför oss.

Kanske är det just därför jag älskar hösten så mycket. 

För att den får mig att stanna upp, drömma lite mer och känna en alldeles 

särskild tacksamhet över allt det vackra som finns omkring mig.

Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

Nu är pigga, glada Anna tillbaka!

11.00… 

Årligt besök hos onkologen. Allt ser fint ut. 

En lättnad, en tacksamhet och en glad Anna!

Check på den! ✔️♥

Med solen i ögonen...

Ja, nu mår jag bra igen! Så fort febern försvann kom den pigga Anna tillbaka. 

Så otroligt skönt! Tänk vad lite återhämtning kan göra

Såg ni På spåret i fredags?🚂

Vart är vi på väg? Extra kul att slutmålet var Norrköping! 

Både Bråviken och Kolmårdsmarmor dök upp, och dessutom gruppen Svenska Björnstammen.

För oss blev det full pott! 

Vår vy från kragpallarna...

Idag har maken och jag hjälpts åt att gräva upp 15 dahliaknölar. Vissa är verkligen jättestora! 

Jag har redan lovat några vänner att få knölar som jag ska dela på till våren. 

Det känns så roligt att kunna dela med sig av blomsterprakten!

Jag har också mängder med tulpanlökar i jorden. 

I våras var det tyvärr flera som rådjuren mumsade i sig. Fy, vad ledsen jag blev! 

Nu hoppas jag verkligen att många av lökarna kommer upp och bjuder på en färgsprakande vår.

Idag har jag dessutom planterat 15 nya tulpanlökar! 

Ja, det är ju nu jag får drömma om nästa vårs blomsterprakt.

Jag har gjort ett litet collage med lånade bilder på dessa vackra skönheter.  

Den polkagrisrandiga tulpanen One Direction, den fransiga skönheten Pink Magic 

och den ljuvligt rosa, drömmiga Angelique. Dessutom har jag satt fem lökar av den 

fina pingstliljan Pom Pom Rose... visst låter bara namnet alldeles bedårande?

 En del tulpaner kommer troget tillbaka år efter år, medan andra mest bjuder på sin skönhet en enda säsong. 

Men visst är det värt det när man sedan kan plocka in vackra tulpaner och göra fina buketter?

Och sista dahliabuketten...

Nu ser jag fram emot våren och allt som ska spira i trädgården. 

Men först ska dahliorna få vila, lökarna ligga och samla kraft och jag själv fortsätta ta hand om mig.

Önskar dig min kära läsare en fin höstvecka! 

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

När kroppen säger ifrån❤️

Kära vänner! Igår var jag verkligen inte på topp! 

Jag kände mig mest irriterad på det mesta och var vansinnigt trött. 

Det var liksom inte jag! Vill ju inte gå omkring och känna så där!

När jag kom hem vid femtiden somnade jag i soffan med mobilen i handen. 

Haha, inte särskilt glamoröst! Maken fick väcka mig och sedan gick jag och la mig tidigt.

Sedan i onsdags har jag känt att jag inte riktigt varit mig själv. 

Jag tänkte att det kanske var den där vanliga tröttheten som brukar smyga sig på så här innan höstlovet. 

Både elever och vi vuxna är ju rätt slitna vid det här laget. Och visst är höstlovet efterlängtat! 

Men vet ni vad? I morse tog jag tempen … och jodå, jag hade feber! 

Inte konstigt att jag känt mig hängig och lättirriterad.

Så idag ligger jag nerbäddad med laptopen på magen, medan Ipren och Alvedon får göra sitt. 

Och det bästa av allt? Min egen doktor pysslar om mig! 

Han ser till att jag har det jag behöver och att jag får vila. 

Det är allt bra skönt att få bli lite ompysslad ibland, 

även om jag helst hade sluppit själva anledningen.

Nu tänker jag försöka göra precis det som kroppen säger åt mig att göra... 

vila, vila och vila lite till. Allt annat får vänta.

Ta hand om dig där ute, min kära läsare! 

Och kom ihåg att lyssna på kroppen innan den själv 

bestämmer sig för att trycka på stoppknappen.

Trevlig helg och kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)