Vi checkade ut på måndagen den 14 september klockan 11.00.
Färjan tillbaka till Nynäshamn skulle inte gå förrän 16.30, så vi hade några timmar kvar på Gotland.
Solen sken från en klarblå himmel och vi kände mest för att ta dagen som den kom.
Ingen stress, inget avancerat... bara njuta av våra sista timmar.
Så kom jag på det: Lummelundagrottorna!
Det var säkert 50 år sedan jag var där senast. Tänk vad tiden går!
Vi åkte dit, fulla av förväntan och med lite nostalgiska känslor. Men... stängt!
Jaha! Där försvann den planen.
Det fick bli en spontansväng istället och vi hamnade vid Krysmynthagården,
som ligger otroligt vackert vid havet. Där strosade vi runt bland alla örter och växter.
Det doftade gott överallt och det var ett sådant där ställe där man
går omkring och känner att man borde ha en stor köksträdgård hemma.
Jag gick runt bland mynta, timjan och salvia och tänkte: Det här skulle jag också kunna odla!
Sedan kommer man hem och verkligheten gör sig påmind...
och basilikan överlever ungefär fjorton dagar.
Men mysigt var det!
Se här nedan... salmbär... eller blå hallon som man även kan säga.
Med hem kom en burk med salmbärssylt, en flaska med ramslöksvinägrett och gotländsk honung.
Efter det åkte vi vidare ner mot Snäck.
För den som minns 80-talet väcker namnet kanske en del minnen.
Då var det ett populärt hotell och lite av en Mallis-look-a-like.
Sol, semester, party och känslan av att man befann sig betydligt längre söderut än man faktiskt gjorde.
Idag ser det förstås annorlunda ut.
Det gamla hotellet är mer som ett bostadshus och nya hus har vuxit upp runt omkring.
Men det är alltid roligt att komma tillbaka till platser man minns från förr och se hur de förändrats.
Vi fortsatte ner till den lilla båthamnen Flundreviken. Där var det så lugnt och fint.
Stilla vatten, varmt i solen och inte mycket annat att göra än att bara stå där och njuta en stund.
Precis så ville vi ha vår sista dag på ön.
Sedan bar det av tillbaka till Visby.
Då var vi väldigt kaffesugna... så vi hamnade på Fiket, precis vid ringmuren.
Där blev det en cappuccino och en milanostång.
Och milanostången… ja, den är ju lite av min akilleshäl.
En riktig klassiker på fina konditorier... mördeg och mandelmassa i kombination.
Kan det bli bättre? Knappast, om ni frågar mig.
Jag är tydligen väldigt lätt att övertala när mandelmassa är inblandad.
Sedan var det dags för lunch på ett av våra favoritställen... Saluhallen & Bar.
Där har vi ätit flera gånger tidigare och det är alltid lika trevligt att komma tillbaka.
Vi kunde sitta ute i solen och njuta, vilket kändes som en riktig bonus så här i september.
Och lunchen då?
Herregud så gott!
Vi åt pasta bolognese, men inte vilken bolognese som helst.
Den var gjord på långkok av lamm och var så där mustig och smakrik
att man nästan önskar att portionen aldrig skulle ta slut.
Det var nog bland den godaste pasta bolognese vi har ätit.
Men så började vi förstås snegla på klockan.
Och där kom den där välbekanta känslan… Oj, nu måste vi nog åka!
Det är märkligt det där. När man har tråkigt går tiden långsamt,
men när man har det riktigt trevligt verkar klockan ha fått turbo.
Så plötsligt var våra sista timmar på Gotland nästan slut.
Vi hade hunnit med lite av varje... en stängd grotta, örtkryddor vid havet, 80-talsnostalgi,
en stilla båthamn, cappuccino och milanostång och till sist en fantastisk lunch.
En väldigt bra avslutning på några fina dagar på Gotland.
Nu väntade bara färjan tillbaka till Nynäshamn.
Hej då Gotland... vi ses säkert igen!
Må solen lysa på dig min kära läsare!
Kram till alla... Anna
♥
(bilder fotade av mig)
