Vilken festlig söndag🎈🌸

 Kära vänner! Idag har det varit festligheter hela dagen! 

Alma har haft släktkalas... kusiner och sysslingar har kommit för att gratulera vår fina 8-åring!

Många paket blev det... och av oss fick hon ett jättestort paket! 

Gissa om hon blev glad när hon såg det stora paketet... och ännu gladare när hon öppnade det! 

En rosa cykel! Nu hoppas vi bara att pappa Mike har fått ihop alla delar!

Alma fick också en ljuvlig bukett med luktärter, som doftade alldeles underbart.

Här är Alma 8 år tillsammans med sina sysslingar Nellie 10 år och Alba 7 år. Söta skoltjejer! 

Pappa Mike får lite hjälp av Frank med att få ihop alla delar till den rosa cykeln. 

Tur att man kan hjälpas åt när det är många delar att hålla reda på! 

Här sitter Alma på balkongen tillsammans med sin minsta kusin, lilla Emilia, två år. Gullisar!

Emilia pratade så bra och verkade verkligen gilla alla ballonger! 

Det bjöds på goda grillade korvar och riktig go'fika... och här sitter maken på första parkett 

tillsammans med Frank och kusinerna Emilia och Elvin.

Melon, jordgubbar, kakor, kärleksmums och en otroligt vacker fjärilstårta 

som Almas farmor hade bakat. Och den var lika god som vacker! 

Alma fick en sockervaddsmaskin i present... och den gjorde verkligen succé!

Alla barn fick prova att göra sin alldeles egen sockervadd på pinne. 

Så uppskattat, spännande och så roligt! 

Vi kom dit vid tretiden och var inte hemma förrän klockan sju. 

Ett riktigt härligt 8-årskalas med massor av skratt, kärlek och firande!

Tidigare på dagen besökte vi våra nästangrannar! 

Lotta, som jag var tillsammans med i Gamla Stan på Galleri Svea, hade öppet i sin ateljé. 

Den här helgen har det nämligen varit Östgötadagarna! 

En härlig helg då landsbygden runt om i Östergötland öppnar upp och bjuder in till besök. 

Över 200 företag och föreningar deltog i årets dagar. Vi besökte en, Lottas!

Och vi passade på att gratta Lotta till pensionen…

 och till den alldeles fantastiska nya titeln som mormor till lille Bruno! 

Nu väntar henne en ny härlig tid fylld av sovmorgnar, skapande i ateljén,

mysiga stunder och massor av mormorskärlek. 

Och hos Lotta väntade en riktig tantfika!☕️🌸

Vackra kaffekoppar som dessutom är så goda att dricka kaffe ur. 

Jag älskar det tunna porslinet! Kopparna är små... och det är ju alldeles perfekt, 

för då får man ta både påtår och tretår! 

Till kaffet bjöds det på kanelbulle, sockerkaka och hallongrotta. 

Ett alldeles underbart 11-kaffe i det soliga septembervädret. 

En trevlig stund hos våra vänner Lotta och Bosse... sådär mysigt som en liten fikastund ska vara! 

Trevlig söndag, hoppas att du min kära läsare har haft en fin helg!

  

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

Det lilla som betyder så mycket

Kära vänner! I tisdags när jag kom till jobbet möttes jag av något som gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

En KRAM och några gråpäron som jag älskar! 

Det låg på min arbetsplats. Från någon.

Tänk vad lite kan betyda så mycket.

En kram på en lapp, precis när man behöver den. 

Och vetskapen om att någon faktiskt har tänkt på mig. 

Jag fick sedan reda på vem denna någon var... och självklart blev det en riktig tack-kram tillbaka.

I början av veckan träffade jag också min damgrupp för första gången efter sommaren. 

Sex damer som samlades hemma hos Berit, 

som bjöd på goda smörgåsar och delikata kärleksmums. 

En fin kväll tillsammans.

Tisdagen bjöd också på något jag verkligen längtat efter. 

Äntligen fick jag min kortisonspruta i axeln. 

Jag har haft frozen shoulder sedan mars och det har verkligen varit en seg och smärtsam historia.

På onsdagen vaknade jag däremot med en sprängande huvudvärk som jag aldrig brukar ha. 

Jag tänkte direkt att det måste ha varit en reaktion på injektionen. 

Som tur var försvann huvudvärken i torsdags och det gjorde även det onda i axeln.

Och plötsligt har jag fått tillbaka både rörelse och mindre smärta! 

Så otroligt skönt. Ännu en liten sak att vara tacksam för.

Och igår efter jobbet åkte jag till min Lotta. 

Hon går åt rätt håll, och det är jag så otroligt tacksam för. 

Men det är fortfarande långt kvar innan hon är tillbaka på banan igen.

Så just nu gläds vi åt det lilla.

Ett litet framsteg. En bättre dag. Ett tecken på att det faktiskt går åt rätt håll.

Ibland är det de små sakerna som betyder allra mest.

När mattan dras undan under fötterna och man tvingas möta sådant man aldrig hade valt själv, 

då får man också upptäcka sidor hos sig själv som man kanske inte visste fanns.

Man klarar mer än man tror.

Jag blir så enormt ödmjuk inför livet och inför allt det där som vi människor faktiskt inte kan styra över.

Det finns så mycket vi vill kunna påverka, förändra och göra bättre. 

Men ibland måste man bara släppa taget, ta en dag i taget och hoppas på det bästa.

Och mitt i allt det svåra finns de där små ljusglimtarna.

En kram. Några gråpäron. Ett litet framsteg. En stund tillsammans.

Och just nu är det precis det jag väljer att hålla fast vid.

Vi blir glada för det lilla. Och kanske är det just där, i det lilla, som livet är som allra finast.

Konstverk gjorda av min vän Berit... av stenar och snäckor som hon har funnit på västkusten.

Och idag väntade något betydligt enklare och väldigt mycket roligare!

Jag har bakat kärleksmums till Almas kalas imorgon! 

Idag har hon haft kompiskalas och det blev så lyckat och kul. 

Hon FaceTimeade med mig och visade hur fint hon och mamma Ida hade dekorerat.

Så ja… livet pågår. Mitt i allt.

Och jag tänker fortsätta att se, uppskatta och glädjas åt de små sakerna.

För det är ofta där de stora känslorna finns. 

Som idag, vi satt ute och åt indiskt på balkongen... ljuvligt varmt och skönt!

Men jag glömde Naanbrödet i ugnen... och vad gjorde det!!

Denna vecka har det växlat mellan regn och solsken... precis som livet är.

Lite av varje, helt enkelt! 

Ta hand om dig min kära läsare, 

och kom ihåg att även en regnig dag kan bjuda på sina små guldkorn. 

Och när solen tittar fram... ja, då njuter vi lite extra!

Kram till alla... Anna

♥

(bilder fotade av mig)

Septemberljus✨

Kära vänner!

Idag, när jag kom hem strax efter sex, låg septembersolen lågt och svepte in allt i ett 

varmt, gyllene ljus. Himlen var fortfarande ljus och grannbarnen var ute och cyklade.

Barnens skratt letade sig genom luften som ljuv musik.

Jag var bara tvungen att gå ut en stund och fotografera allt det vackra. 

Det var som om septemberkvällen bjöd in mig att stanna upp en stund och bara njuta. 

September lägger sig mjukt över dagen,
solen står lågt och målar i guld.
Ett varmt ljus smyger över taken,
och kvällen känns stilla och lugn.

Jag stannar upp en liten stund,
låter blicken vila och ser.
I septemberljusets varma famn
finns något jag vill spara ner.

Så jag tar med mig kvällen i bilder,
ett ögonblick, en gyllene stund.
För vissa stunder vill man bevara,
innan mörkret omsluter vår värld.

Tack för att du min kära läsare tittade in och delade den här lilla stunden med mig. 

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)