Fars dag är en högtid då vi uppmärksammar och firar våra pappor.
I Sverige infaller den alltid den andra söndagen i november. Seden kom hit redan 1931.
Så idag går mina tankar lite extra till min egen pappa❤
Det är svårt att förstå att det redan har gått tio år sedan han somnade in.
Tio år! Vart tar tiden vägen? Åren går alldeles för fort.
Saknaden finns kvar, men också alla fina minnen. Och de bär jag med mig, varje dag.
❤ En älskad bild... pappa och jag! ❤
En favoritbild från 70-talets Oxelösund. Pappa, Lina och jag❤
En kär bild från 90-talet, tagen på Högsten i Oxelösunds skärgård...
en plats som legat mig varmt om hjärtat ända sedan barndomen.
Här sitter mina flickor Ida och Lotta tillsammans med världens bästa mormor och morfar.
❤
❤
Pappa Gunnar och hans första barnbarnsbarn Frank Gunnar, 9 månader, den 30/7 2016.
Den 28/9 2016 somnade pappa in. Han blev nästan 93 år gammal.
Pappa fick ett långt och rikt liv, 20 år längre än min svägerska Madeleine.
Tänker mycket på henne... på fredag är begravningen.
Bilden nedan är från 00-talet och föreställer två av mina käraste män... pappa och maken.
Maken och jag i New York november 2010❤
Maken är ju inte min pappa, men självklart ville jag göra lite mysigt för honom på fars dag!
Jag dukade upp en härlig frukost med tända ljus och några av hans favoriter.
Två smörgåsar... en med ost och salami, toppad med våra sista tomater,
och en med jordgubbsmarmelad. Till det ett stort glas med apelsinjuice och te med honung.
Och förstås lite extra gott för att göra morgonen ännu mysigare... ägg med kaviar och yoghurt med flingor.
Imorse var det första gången i höst som jag behövde ta på mig både morgonrock och tofflor.
I natt kröp temperaturen ner till nollan och nu har vi hela +3°C.
Brrr, nu känns det verkligen att kylan är på väg!
Idag har jag tänt ett ljus för dig, pappa❤
Du kommer alltid att vara saknad, men du finns kvar hos mig i alla mina minnen.
Älskar dig för evigt, pappa❤
Idag ska Ida och Mike bjuda hem sina pappor på söndagsmiddag, och självklart är Lotta också med.
Så fint att de samlas allihop kring middagsbordet.
Igår var maken och jag på bio. Vi såg Jävla karlar, som hade premiär i fredags.
En otroligt bra film, men också smärtsam och berörande.
Den påminner om att alla inte har haft en trygg och fin pappa eller goda manliga förebilder under sin uppväxt. Det är lätt att ta för givet att alla har haft det, men så ser verkligheten inte ut.
Jag kom att tänka på alla elever jag har mött under mina snart 40 år som lärare.
Så många barn och ungdomar har jag haft framför mig genom åren.
Men man vet egentligen så lite om vad de bär med sig i sin ryggsäck.
Vilka erfarenheter, sorger, rädslor och svårigheter som kanske finns där bakom fasaden.
Det är en viktig påminnelse om att möta varje människa med värme, lyhördhet och förståelse.
Vi vet aldrig hela historien bakom en annan människas leende eller beteende.
Skön söndag och allt gott till dig min kära läsare!
Varm Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotade av mig)
