Film är bäst på bio!

Maken och jag har varit på bio vid två tillfällen den senaste tiden. 

Vi var på smygpremiären av Alex Schulmans filmdebut Arkipelag. 

Alex har både regisserat och skrivit manus till filmen.

I rollerna såg vi bland andra Fares Fares, Gustav Skarsgård och Linus Wahlgren. 

Vi hade sällskap av våra vänner Annika och Leif, vilket gjorde kvällen extra trevlig. 

Innan filmen tog vi en fika på mysiga Café Kuriosa.

Mysigt att ta ett break mitt i vardagen och göra något tillsammans med vänner!

Jag har läst lite om hur filmidén kom till, och det gjorde faktiskt filmen ännu mer intressant. 

Alex Schulmans dotter tyckte att han inte var tillräckligt involverad i hennes liv och skola. 

Därför anmälde han sig till ett skolläger. Under lägret fick han på nära håll se 

hur mobbning kunde gå till och hur vissa människor betedde sig mot andra. 

Det blev en erfarenhet som så småningom inspirerade honom till filmen.

Vad jag förstår är det Gustav Skarsgårds roll, Bill, som till stor del gestaltar Alexs upplevelser.

Arkipelag... en obehaglig käftsmälls-fullträff!!

Och filmen? Ruggigt bra!!! Ja, verkligen en ruggig film... på flera sätt. 

Den är spännande, stämningsfull och väldigt välgjord, men framför allt berör den på djupet. 

Det är en sådan film som stannar kvar i tankarna även efter att eftertexterna rullat klart.

5 av 5 från både maken och mig. 🎬⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Resan till Piemonte... ett platt fall.

Vid vårt andra biobesök såg vi Resan till Piemonte, 

med bland andra Helena Bergström och Kjell Bergqvist. 

Jag hade faktiskt ganska höga förväntningar på filmen. Men tyvärr blev det platt fall.

Jag fick aldrig någon djupare kontakt med karaktärerna. 

De kändes helt enkelt inte särskilt spännande, och historien blev en ganska enkel 

och torftig historia där italienarna dessutom framställdes som något av karikatyrer.

Nej, med lite mer djup, finess och bättre utvecklade karaktärer hade filmen kunnat lyfta rejält. 

Nu blev det mest… gäsp!

Det enda som verkligen får ett plus från mig är fotograferingen. 

De vackra naturbilderna och fina närbilderna på personerna var njutbara att se på. 

Där hade filmen verkligen sina stunder.

Men som helhet? Nja.

Maken gav filmen 1 stjärna. Jag var snällare och gav den 2. 

Det blir alltså ett snitt på 1,5 stjärna av 5.  🎬 ⭐️½

Inte direkt en film vi kommer att längta efter att se igen!

Två biobesök och två väldigt olika filmupplevelser! 

Från Arkipelag, som berörde oss på djupet och fick full pott, 

till Resan till Piemonte, som tyvärr blev en riktig besvikelse.

Allt gott till dig min kära läsare!

Trevlig helg och Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

🍂 Höstpromenad vid Bråviken🍂

Kära vänner! Ibland behöver man inte så mycket mer än en vacker höstdag, 

ett par sköna skor och en härlig promenad. 

Och vilken promenad det blev tillsammans med maken!

Häng med mig längs Bråviken på Marmorstigen... 

En plats som är så otroligt vacker, inte minst så här års. 

Vädret visade sig från sin allra bästa sida och solen gjorde nästan allt lite extra fint.

Höstfärgerna börjar verkligen komma nu. 

Gula och orangea löv lyser upp bland träden, 

men det är faktiskt fortfarande förvånansvärt mycket grönt kvar. 

Det känns som om naturen står lite med ena foten i sommaren och den andra i hösten.

Jag stannade förstås till flera gånger bara för att njuta av utsikten, 

lyssna på naturen och ta in allt det vackra. Bråviken låg där och glittrade 

och jag tänkte återigen: tänk att vi har sådana här fantastiska platser alldeles här omkring oss!

Här ute på klippan står en oxel, alldeles full av vackert röda bär. 

Jag tycker att oxeln är ett så fantastiskt träd... tåligt och lite strävsamt, 

precis som den miljö den växer i. Den klarar både hårda vindar och saltstänk 

och trivs därför väldigt bra längs våra svenska kuster och ute i skärgården.

Jag kan inte låta bli att tänka på Oxelösund när jag ser den. 

Namnet sägs ju komma från just oxeln... och det känns faktiskt ganska passande 

när man tänker på hur väl det här tåliga trädet hör hemma i vårt kustlandskap.

Varm nyponsoppa, små biskvier och ibland en klick vaniljglass... en liten smak av barndomen.

Så länge sedan jag njöt av den enkla lyckan. Dags att hitta tillbaka.

Här har vi trädet vägtorn... visst är det vackert! 

Men VARNING! Bären är giftiga för oss människor! 

De kan se nog så lockande ut, men låt dem sitta kvar på trädet. 

Förr i tiden användes vägtornets bär faktiskt som laxermedel. 

Fåglarna däremot kan äta dem utan problem och verkar uppskatta de små svarta bären.

Så vackert att se hur naturen bjuder på mat åt vissa... men varnar oss andra!

De brandgula asplöven fladdrade i vinden som ett färgsprakande potpurri. 

Rönnens blad lyste så vackert mot den klarblå himlen och den blå Bråviken.

Det är sådana här stunder jag tycker så mycket om... 

När naturen bjuder på sin allra vackraste sida och man bara vill stå kvar en stund och ta in allt.

En riktig må-bra-promenad helt enkelt!

Hoppas du min kära läsare kan känna lite av den härliga höstkänslan du också! 

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

4 days, 4 looks, one woman!

Middleaged teacher's Wardrobe Diary

Kära vänner! När luften blir krispigare är det otroligt tillfredsställande att 

plocka fram alla mysiga stickade tröjor, varma jackor och boots igen. 

Hösten är utan tvekan en av årets roligaste och mest kreativa modesäsonger, 

inte minst tack vare alla härliga möjligheter till lager på lager.

Här har jag valt en stickad tröja i vackra färger tillsammans med mina mjukaste jeans...

och under tröjan skymtar en krispigt vit poplinskjorta. Enkelt, bekvämt och så fint.

Och så mina nya höstskor i mocka. Så sköna och jag fullkomligt älskar den ljusa sandfärgen. 

 Ibland behövs det bara en ljus nyans för att lyfta hela höstlooken.

Prickigt är verkligen en favorit hos mig! 

Den här skjortjackan har jag använt en hel del och jag tycker så mycket om den. 

Den är lätt att variera och passar till mycket.

Extra fin tycker jag att den är tillsammans med en enfärgad, 

stickad bomullsjumper och mina sköna svarta barrelbyxor. 

En enkel kombination som känns både bekväm och lite piffad på samma gång.

Ibland behövs det inte så mycket för att en outfit ska kännas lite roligare, några prickar kan göra susen!

Kolafärgade manchesterbyxor... supermjuka och sköna och dessutom precis lagom varma. 

Till dem har jag en gosig polotröja och en tunn trenchcoat med luva.

En perfekt kombination för höstdagarna innan den riktiga kylan kommer. 

Bekvämt, varmt och ändå lite snyggt... precis som jag vill ha det!

Jag har investerat i en ny brun skinnväska och är så glad för den! 

Till den har jag också skaffat ett par nya bruna stövletter med klack. 

Ibland är det de små nya detaljerna som gör en extra glad.

Att stuva undan sommarskorna och i stället plocka fram rejäla boots...

Visst är det en härlig känsla? 

Kalasfin i brunt!🤎

Här är jag i söndagens outfit, på väg till Franks 11-årskalas.

Jag kände mig verkligen fin! Och visst syns det på bilden att jag är glad? 

Jag hade en brun tunn blus med vita prickar tillsammans med en brun mockakjol. 

Hoppas ni också får en dag då ni känner er lite extra kalasfina...

 Det behöver inte vara födelsedag för att klä upp sig och känna sig glad!

Ta hand om dig min kära läsare och fortsätt le... det klär oss alla!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)