Rosa oktober... nostalgi, livsglädje och hopp🎀

Oktober är här... bröstcancermånaden, då Sverige färgas rosa för att samla in pengar till 

cancerforskning och sprida kunskap. Rosa Bandet är en av de stora kampanjerna som

 påminner oss om hur viktigt det är att fortsätta kämpa mot denna skitsjukdom.

Årets Rosa Bandet 2026 är designat av Owe Gustafson, som också skapade de underbara 

illustrationerna till Fem myror är fler än fyra elefanter. Och hur mycket nostalgi ger inte det! 

Jag älskade det programmet! 

Det sändes första gången 1973 och följdes av fler program under de kommande åren. 

Då var jag tio år. Jag kunde läsa, men Eva, Magnus och Brasse lyckades 

ändå fånga en mellanstadietjej som mig. Och Latjolajbanlådan! Vilka minnen!

Fotograf... min mamma 1966, jag 3 år♥

Ibland tänker jag på lilla Anna. På den där lilla flickan som jag en gång var. 

Jag vill göra henne glad. Vill krama om henne och säga att livet kommer att bli bra. 

Att hon kommer att få uppleva mycket, skratta, älska och att tycka om sig själv.

Och vet ni vad? Det har jag gjort. Jag tycker om mig själv. 

Jag har ett liv som jag är tacksam för. Jag är välsignad. 

Men för snart fyra år sedan, när jag fick beskedet att jag hade bröstcancer, vändes livet upp och ner. 

Plötsligt blev allt så annorlunda. Rädslan, tankarna och ovissheten tog plats. 

Ingen väljer den här resan, men på något sätt fortsätter man att gå framåt, ett steg i taget.

Jag tänker på alla som kämpar mot cancer just nu. 

På alla som genomgår behandlingar, väntar på besked eller försöker hitta kraften att orka en dag till. 

Och jag tänker på alla som står bredvid... familj, vänner och närstående som också bär på oro och rädsla.

Skitcancer!💔

Men jag finns här. Jag lever. Och det är jag otroligt glad och tacksam för!

Den 21 oktober ska jag på kontroll hos onkologen. 

Det är alltid lite pirrigt inför sådana besök, även om man försöker att inte tänka för mycket. 

Dagen efter, den 22 oktober, ska jag träffa en plastikkirurg. 

Jag har många frågor som jag vill få svar på.

För den 24 november är det planerat för bröstrekonstruktion. Två nya bröst. 

En ny del av min resa, med både förväntan och en hel del tankar och känslor.

Just nu försöker jag landa i allt detta och ta en dag i taget. 

Vara snäll mot mig själv och känna tacksamhet över att jag är här.

Middleaged teacher's Wardrobe Diary

Min själamåndag i rosa... och nymålade rosa naglar av bästa Sanna!

Så den här oktober tänker jag lite extra på alla oss som på olika sätt berörs av bröstcancer. 

På oss som kämpar, på dem som står bredvid och på alla dem som inte längre finns med oss.

Ta hand om er. Känn efter. Våga söka hjälp. Och glöm inte att vara rädda om varandra.

Och till lilla Anna vill jag säga: Du klarar mer än du tror. 

Livet blir inte alltid som du tänkt dig, men det finns så mycket fint kvar att uppleva. 

Det löftet har jag hållit.

Rosa oktober... för livet, hoppet och kärleken.

Allt gott till dig min kära läsare!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

En teaterupplevelse som berör... Jävla karlar!

Simply breakfast!

Lördagsmorgnar börjar alltid med Melodikrysset🎶 

Det hör liksom till och är en riktig tradition.

Nypressad apelsinjuice, en god kopp te och Melodikrysset... 

En lugn och mysig start på dagen. 

Nybryggt kaffe på det☕️♥

Och kaffet... det är faktiskt det godaste kaffet på hela dagen! 

På lördagseftermiddagen såg vi föreställningen av Jävla karlar, 

Andrev Waldens prisbelönta roman i scenmonologform, 

där Shanti Roney spelar samtliga roller. Vilken upplevelse! 

Boken fick maken av mig i julklapp 2023. 

Vi har båda läst den och tyckte väldigt mycket om den, 

så det var extra roligt att få uppleva berättelsen på scen.

Andrev Walden är ett riktigt maskrosbarn. 

Han växte upp i Norrköping och gick dessutom på min gamla skola, 

där jag själv arbetade i 21 år. 

Det gör berättelsen lite extra speciell för mig.

Föreställningen är stark och stundtals tung. 

Här finns mörka stunder och en uppväxt fylld av prövningar, 

men också glimtar av kärlek mitt i allt det svåra. 

I pausen på 20 minuter slog vi oss ner med varsitt glas vin och några salta jordnötter. 

Vi samtalade om det vi just hade sett och lät berättelsen sjunka in.

Det var kul att vi stötte på flera personer som vi känner... ja, det var fullsatt.

Shanti Roney briljerade i alla roller och lyckades dessutom locka fram humorn mitt i svärtan. 

Imponerande! Applåder!! 

En berörande, tänkvärd och otroligt bra teaterupplevelse som stannar kvar länge efteråt🎭♥

God mat, trevliga möten och en fin lördag.

Efter teatern hade vi bokat bord kl. 18.00 på den populära restaurangen Hemma hos. 

Det var redan fullt med gäster och härlig stämning när vi kom dit.

Jag sprang på två från mitt jobb som var där med sina familjer, 

och även en gammal kollega som skulle se den sena föreställningen 

av Jävla karlar efter middagen. Så roligt med lite oväntade möten!

Maken och jag slog oss ner och såg fram emot att njuta av den goda maten. 

Maken valde deras citrondoftande fisk- och skaldjursgryta, 

medan jag satsade på restaurangens specialitet: japansk kålpannkaka, Okonomiyaki, 

med handskalade räkor, BBQ-sås, picklad morot, salladslök, 

misocrunch, färsk koriander och gochujangmajonnäs. 

Så gott!

Till efterrätt delade vi på en stor äppelpajspannacotta...

 kanelpannacotta med smörstekta äpplen, toppad med drömcrunch.

Jättegott!

Mätta, nöjda och glada åkte vi sedan hem och såg det sista avsnittet av Öster om Eden på Netflix.

En lördag med en fantastisk teaterupplevelse, god mat och trevliga möten. 

Vad mer kan man begära?

Trevlig söndag, hoppas att du min kära läsare har haft en fin helg!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

Film är bäst på bio!

Maken och jag har varit på bio vid två tillfällen den senaste tiden. 

Vi var på smygpremiären av Alex Schulmans filmdebut Arkipelag. 

Alex har både regisserat och skrivit manus till filmen.

I rollerna såg vi bland andra Fares Fares, Gustav Skarsgård och Linus Wahlgren. 

Vi hade sällskap av våra vänner Annika och Leif, vilket gjorde kvällen extra trevlig. 

Innan filmen tog vi en fika på mysiga Café Kuriosa.

Mysigt att ta ett break mitt i vardagen och göra något tillsammans med vänner!

Jag har läst lite om hur filmidén kom till, och det gjorde faktiskt filmen ännu mer intressant. 

Alex Schulmans dotter tyckte att han inte var tillräckligt involverad i hennes liv och skola. 

Därför anmälde han sig till ett skolläger. Under lägret fick han på nära håll se 

hur mobbning kunde gå till och hur vissa människor betedde sig mot andra. 

Det blev en erfarenhet som så småningom inspirerade honom till filmen.

Vad jag förstår är det Gustav Skarsgårds roll, Bill, som till stor del gestaltar Alexs upplevelser.

Arkipelag... en obehaglig käftsmälls-fullträff!!

Och filmen? Ruggigt bra!!! Ja, verkligen en ruggig film... på flera sätt. 

Den är spännande, stämningsfull och väldigt välgjord, men framför allt berör den på djupet. 

Det är en sådan film som stannar kvar i tankarna även efter att eftertexterna rullat klart.

5 av 5 från både maken och mig. 🎬⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Resan till Piemonte... ett platt fall.

Vid vårt andra biobesök såg vi Resan till Piemonte, 

med bland andra Helena Bergström och Kjell Bergqvist. 

Jag hade faktiskt ganska höga förväntningar på filmen. Men tyvärr blev det platt fall.

Jag fick aldrig någon djupare kontakt med karaktärerna. 

De kändes helt enkelt inte särskilt spännande, och historien blev en ganska enkel 

och torftig historia där italienarna dessutom framställdes som något av karikatyrer.

Nej, med lite mer djup, finess och bättre utvecklade karaktärer hade filmen kunnat lyfta rejält. 

Nu blev det mest… gäsp!

Det enda som verkligen får ett plus från mig är fotograferingen. 

De vackra naturbilderna och fina närbilderna på personerna var njutbara att se på. 

Där hade filmen verkligen sina stunder.

Men som helhet? Nja.

Maken gav filmen 1 stjärna. Jag var snällare och gav den 2. 

Det blir alltså ett snitt på 1,5 stjärna av 5.  🎬 ⭐️½

Inte direkt en film vi kommer att längta efter att se igen!

Två biobesök och två väldigt olika filmupplevelser! 

Från Arkipelag, som berörde oss på djupet och fick full pott, 

till Resan till Piemonte, som tyvärr blev en riktig besvikelse.

Allt gott till dig min kära läsare!

Trevlig helg och Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)

🍂 Höstpromenad vid Bråviken🍂

Kära vänner! Ibland behöver man inte så mycket mer än en vacker höstdag, 

ett par sköna skor och en härlig promenad. 

Och vilken promenad det blev tillsammans med maken!

Häng med mig längs Bråviken på Marmorstigen... 

En plats som är så otroligt vacker, inte minst så här års. 

Vädret visade sig från sin allra bästa sida och solen gjorde nästan allt lite extra fint.

Höstfärgerna börjar verkligen komma nu. 

Gula och orangea löv lyser upp bland träden, 

men det är faktiskt fortfarande förvånansvärt mycket grönt kvar. 

Det känns som om naturen står lite med ena foten i sommaren och den andra i hösten.

Jag stannade förstås till flera gånger bara för att njuta av utsikten, 

lyssna på naturen och ta in allt det vackra. Bråviken låg där och glittrade 

och jag tänkte återigen: tänk att vi har sådana här fantastiska platser alldeles här omkring oss!

Här ute på klippan står en oxel, alldeles full av vackert röda bär. 

Jag tycker att oxeln är ett så fantastiskt träd... tåligt och lite strävsamt, 

precis som den miljö den växer i. Den klarar både hårda vindar och saltstänk 

och trivs därför väldigt bra längs våra svenska kuster och ute i skärgården.

Jag kan inte låta bli att tänka på Oxelösund när jag ser den. 

Namnet sägs ju komma från just oxeln... och det känns faktiskt ganska passande 

när man tänker på hur väl det här tåliga trädet hör hemma i vårt kustlandskap.

Varm nyponsoppa, små biskvier och ibland en klick vaniljglass... en liten smak av barndomen.

Så länge sedan jag njöt av den enkla lyckan. Dags att hitta tillbaka.

Här har vi trädet vägtorn... visst är det vackert! 

Men VARNING! Bären är giftiga för oss människor! 

De kan se nog så lockande ut, men låt dem sitta kvar på trädet. 

Förr i tiden användes vägtornets bär faktiskt som laxermedel. 

Fåglarna däremot kan äta dem utan problem och verkar uppskatta de små svarta bären.

Så vackert att se hur naturen bjuder på mat åt vissa... men varnar oss andra!

De brandgula asplöven fladdrade i vinden som ett färgsprakande potpurri. 

Rönnens blad lyste så vackert mot den klarblå himlen och den blå Bråviken.

Det är sådana här stunder jag tycker så mycket om... 

När naturen bjuder på sin allra vackraste sida och man bara vill stå kvar en stund och ta in allt.

En riktig må-bra-promenad helt enkelt!

Hoppas du min kära läsare kan känna lite av den härliga höstkänslan du också! 

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig.)