lördag 5 augusti 2017

Sex dagar i Antibes...

Hej kära vänner! 
Nu vill jag dela med mig av mina dagar nere på Rivieran. 
I tio års tid har mannen och jag varit här nere. Så det känns lite som att komma hem.
Denna gången hade vi även en egen lägenhet... annars har vi bott hemma hos mannens dotter.


När vi kom ner på fredagen tog vi en skön kvällspromenad. 
Till en svalkande dryck satte vi oss ner och tittade på alla människor.


På lördagsmorgonen tog vi ännu en promenad... kånkandes på två stora påsar från PoP och Lekia.
Frukosten skulle vi ta hemma hos barnbarnen.


Morning Glory...


Detta var inte bara ett kärt återseende utan också ett lite speciellt återseende... 
Theo visade upp sin lillasyster Luna sju veckor gammal.


Syskonmys! Hur näpen och söt får man vara? 




Mannen och jag tog med oss storebror Theo ut på lunch. Kul att få rå om honom lite.
Det hör liksom till att jag startar med en salt god Sallad Niçoise när jag kommer ner till Rivieran.
Sallad Niçoise är en riktig klassiker. Underbart god som lättlunch heta sommardagar. 
Tonfisk, oliver, sardeller och ägg ger fina smaker till iskall rosé.


Självklart fick Theo glass till efterrätt och mannen och jag varsin café au lait.


Nöjda och mätta i magen gick vi hem till oss för att vila lite i hettan.
Inte förrän klockan tre kunde vi gå ner till stranden. Det var alldeles för varmt mitt på dagen.



OCH ALLA VAR DÄR!!



Efter tre fyra timmar på stranden var det dags för en busstur hem till Theo och där serverades det goda grillade hamburgare.



Efter en lång mysig dag var det dags för Theo att borsta tänderna och gå och lägga sig.
Och vi, mannen och jag, tackade för oss och gick hem.


Det här var ett litet axplock från fredagen och lördagen.
Min blogg är min öppna dagbok... det är kul att dokumentera och kunna minnas tillbaka om några år.

Må solen lysa på dig min kära läsare!

Kram till alla... Anna
(bilder fotade av mig)

14 kommentarer:

Razzy sa...

Vackra bilder och vilken söt lillasyster. Kram Eva

Helenasenklavardag sa...

Så kul att få rå om lille Theo en stund. Gissar att föräldrarna var tacksamma för det. Så härligt att ha en egen lägenhet när man hälsar på, ingen påfrestning för någon. Har bara sovit en natt i Antibé så jag känner inte till det alls, men det ser ut som det är sandstrand. I Nice är det ju stenstrand. Kanske grannstaden är mysigare att besöka än Nice? Kram Helena

Channal sa...

Tack! Ja, hon är verkligen jättesöt!

KRAM

Channal sa...

Det var både kul och mysigt att få rå om Theo. Föräldrarna uppskattade det säkerligen. Antibes är mycket mindre än Nice. Nice är en storstad. Det där med sandstrand är en smaksak. Jag avskyr sand! Sand överallt!! Brr... men det är underbart med sandbotten. Finns tre mindre sandstränder i Antibes. Juan Les Pins har stora sandstränder. Det ligger nära. Tror du skulle älska Rivieran.

KRAM

Mamma C sa...

Vilken härlig mysvecka ni har haft.
Kram mamma c

Anonym sa...

Har aldrig varit till franska Rivieran men hört mycke talas om
hur vackert det är och det kan jag ju se nu. - Men hörrödu,
den där lillknatten Theo - vilken tjusig pojke! Och Luna - hon är ljuvlig.
Varifrån kommer de vackra bruna ögonen?

Ruth i Virginia

Channal sa...

Ja, det har vi verkligen haft!

KRAM

Channal sa...

Det är en speciell atmosfär på Rivieran och visst är barnen söta o fina! De vackra bruna Bambiögonen kommer från fadern.

KRAM

Sweet Pea sa...

Såååå härligt. Njuter när jag kollar på dina bilder.
Kram Petra

Channal sa...

Å Tack Petra!

KRAM

Anne-Marie sa...

Vackra bilder av Rivieran. Har inte varit där sedan 1978 men antar att det kanske är sig relativt likt. :)
Nicoisesallad är gott!
Tänk att det är så varmt. Har läst om värmeböljan i vissa delar av södra Europa. Märkligt namn den har - Lucifer.
Kramar!

Channal sa...

Tack! Italien och Balkan ska ha en djävulsk hetta. Där av namnet skulle jag tro. Franska rivieran har haft det VARMT sedan maj. Blir jobbigt i längden. Idag har vi sol o 22 grader. Perfekt!

KRAM

Unknown sa...

Dina foton riktigt berättar hus mysigt och familjärt ni har haft det. Barnen är underbart fina och miljön, ja den kan man bara älska.
Tack för att du delar.
Kram
Maria

Channal sa...

Tack rara du! Det är familjärt. Sådär som du känner att det är i Italien. Mysigt!

KRAM