tisdag 10 november 2020

Jag tycker om känslan av att vara onåbar...

Dagens bilder den 10 november 2020... på väg hem vid 16.00.




När jag är på jobbet då ligger min mobil i väskan hela tiden.
Först när jag ska gå hem kollar jag om jag har missat något samtal eller sms. 
På vägen hem ringer jag runt till mina kära från bilen... eller om någon annan har sökt mig.
Många är sura på mig för att jag inte svarar direkt. Hur gjorde man förr? Va, vavava?!!
Vi hade bara en fast telefon för bara 16 år sedan. Min första mobil fick jag 2004.
Det var en Nokia. Jag hade ingen aning om hur man sms:ade. 
När jag lärde mig det tyckte jag att det var jättekul! Lite som en ny värld som öppnade sig.
Fast jag tyckte LÄNGE att det var jättepinsamt att sitta och prata i telefonen bland folk.


När jag kommer hem sätter jag inte på ljudet på mobilen.
Jag gillar att lyssna på musik, plöja tidningar och böcker... eller redigera nytagna bilder.
Min kamera ligger oftast i väskan... kameran är mitt mindfullness.
Eller när jag sitter och målar... då kan jag komma in i ett riktigt skönt flow.
Jag trivs med att vara ensam. Det är viktigt! Som att sitta och blogga... det passar mig.
Men visst är det kul att träffa andra personer också... jag har alltid varit nyfiken på människor.
Men skönast är det att få ha sin egen tid och bara få vara med sina nära och kära.
Det här med att hålla social distans är inga problem för mig.







 Kvällen avslutas i soffan framför Våra brans hemliga liv på Svt! SÅ BRA, intressant och jättekul!
Som vanligt somnar jag redan klockan nio... Allt gott till dig min kära läsare!

Kram till alla... Anna
(bilder fotade av mig)

4 kommentarer:

Annika sa...

Vackra bilder.
Ja, jag minns också min första telefon. Det var en Ericsson.
Men sen dominerade Nokia mitt liv fram tills att jag fick min första iPhone. Älskade SMS från stunden jag lärde mig. Älskar det än idag. SMS:ar tusen gånger hellre än ringer.
OCH visst är det skönt med ensamhet. HÅLLER med till fullo.
Tycker inte heller det här med social distans är svårt.
Kramar!

Annika sa...

Visst är det skönt när telefonen inte är inom räckhåll! Kan koncentrera mig på ett helt annat sätt då. Jag kommer inte riktigt ihåg när jag fick min första telefon...nu på sista tiden har det ju blivit scrollande och kollande dag och natt. Alldeles för mycket.

Jag sitter ju i Zoom-möten och Zoomlektioner dagarna i ände numera. Det är både bra och dåligt. Det är ju fint att avstånden krymper på det sättet - det där med att ha kontakten med min familj i Sverige som jag inte sett på ett och ett halvt år nu! Och kunna vara med på annat intressant trots nedstängningarna. Men det blir också mycket avstånd och opersonligt. Många av mina studerande vill inte slå på kameran i klassrummet så jag vet inte ens hur de ser ut.

Nej, jag är också rätt nöjd med takten på livet och det begränsade umgänget just nu. Finns ett par saker och en del personer jag saknar men annars är det okej.

Kram!

Channal sa...

Tror vi bloggare är lite lika! Vi trivs sitta bakom datorn och kommunicera med varandra! Toppen🥰 och jättekul!

KRAM

Channal sa...

Här har vi alla möten via Skype eller Google meet. Lagmöten, utv.samtal och andra träffar. All planering görs hemma. Är bara i skolan under lektionerna. Tuffa tider!

KRAM