Jag brukar inte skriva om det som gör ont. Det som skaver. Det som är tungt.
Men livet är ju inte bara en dans på rosor, hur gärna man än vill hålla fast vid det ljusa.
Vi bär alla våra ryggsäckar, fyllda med olika saker... vissa tyngre än andra.
Just nu är min ryggsäck tung av oro för min dotter, Lotta. Hon mår inte bra.
Hon kommer knappt utanför sitt hem. Är det social fobi?
Hon beskriver det som att hon får svindel när hon går ut, som att himlen faller över henne.
Det låter som någon form av panikångest.
Och det gör så ont i mammahjärtat att stå bredvid och inte kunna ta bort det.
Att inte kunna fixa. Att bara finnas där och hoppas att det räcker.
Det är inte lätt att få hjälp heller.
Det slår mig ofta hur mycket enklare det är när något är fysiskt...
bryt ett ben, få ett gips, klart.
Men när något går sönder inuti, då är vägen till hjälp så mycket krokigare.
Som om inte det vore nog har min egen kropp börjat protestera.
Min vänstra arm gör ont i vissa lägen, riktigt ont. Att klä på mig kan vara en kamp.
Att köra bil likaså... jag har svårt att vrida på huvudet och kan knappt använda armen
ordentligt när jag håller i ratten. I vissa lägen kan jag inte ens lyfta armen,
då måste jag ta hjälp av min högra arm för att få upp den.
Jag misstänker själv att det handlar om impingement i axeln.
När jag sökte hjälp gick det via onkologen istället för vårdcentralen,
och ordet skelettcancer nämndes. Det fanns inte ens i min tankevärld.
Och ärligt talat... jag tror fortfarande inte att det är det.
Men det satte igång tankar, inte minst hos maken.
Där fick jag vara den som lugnade, som höll hans hand.
Jag fick i alla fall snabbt tid för en DT-röntgen i söndags, och nu väntar vi på svar.
Det skulle ta ungefär tio dagar. Det är bra att de kollar... att man kan utesluta det allvarliga.
Själv känner jag ingen större oro. Jag tror mer på att det är något som går att rehabilitera.
Något som går att träna upp och komma tillbaka från.
Men under tiden… det gör ont. Både i kroppen och i mammahjärtat.
Och ibland måste man få skriva det också.
Önskar dig min kära läsare en fin Valborgsmässoafton och 1:a maj!
Kram till alla... Anna
♥
(Alla bilder fotade av mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar