Kära vänner! Här ligger jag och fascineras av Medelhavet...
☀️Kreta del II🇬🇷
Ena dagen låg havet nästan spegelblankt och glittrade stilla i solen.
Nästa dag kom vågorna rullande med kraft och liv,
som om Medelhavet ville visa en helt annan sida av sig självt.
Det är något speciellt med att ligga vid stranden och bara titta ut över vattnet...
samma hav, men ändå aldrig riktigt detsamma.
Här nedan ligger maken och lapar sol i det turkosa...
Färgerna skiftade från turkost och klarblått till djupare
nyanser av blått beroende på ljus, vind och tid på dagen.
Ibland lockade havet till långa bad och andra gånger räckte det att
bara lyssna till vågornas brus och känna den salta vinden mot huden.
Dessa två hundar var ett riktigt radarpar.
På dagarna sprang de längs stranden, jagade vågor och lekte tills tassarna blev trötta.
De höll alltid ihop, sida vid sida, som om de visste exakt var den andra var hela tiden.
På kvällarna tog de sig in till stan och flanerade bland människor, ljus och ljud.
Även där hade de koll på varandra... en blick räckte för att förstå vart den andra var på väg.
Det fanns något fint och tryggt i deras sätt att vara tillsammans. De såg verkligen mysiga ut.
Solstolarna hörde till hotellet, så både badlakan, solstol och parasoll ingick i priset.
Annars är man ju van vid att behöva betala extra för allt sådant.
Maken och jag pratade om hur det var förr när vi började resa till Grekland.
Då låg vi direkt på stranden hela dagarna utan parasoll och tänkte knappt på solen.
Det hade vi aldrig klarat idag! Nu känns skuggan under parasollet nästan livsnödvändig.
Jo, vi har nog blivit lite äldre med åren. Hahaha!!
Servicen vid hotellstranden var dessutom toppen.
Dagens lunch blev oftast en grekisk sallad,
men ibland slank det gärna ner en liten miniburgare också.
Och varje dag startade jag med nypressad apelsinjuice i solen... semesterkänsla på riktigt.
Sista dagen gick det stora vågor på Medelhavet... framför oss låg horisonten mörkblå.
Havet såg dramatiskt ut, som om det ville visa upp en sista föreställning innan vi skulle resa hem.
På kvällarna förvandlades Medelhavet till en varm pastellpalett.
Färgerna skiftade långsamt från ljusa toner till mörkare nyanser medan solen sjönk ner mot horisonten.
Himlen och havet smälte nästan ihop i rosa, aprikos och mjukt blått.
Det var sådana kvällar man bara ville stanna kvar i och titta på lite längre.
Just den där variationen gör Medelhavet så fascinerande.
Det lever sitt eget liv och skapar en känsla av lugn, frihet och respekt på samma gång.
Må solen lysa på dig min kära läsare var du än befinner dig!
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotograferade av mig)
3 kommentarer:
Nu är jag allt lite tjatig - jag vet ;). MEN så fantastiska foton du tar på nästan vad än du fotograferar!!! Stort som smått, Medelhavet eller liten svensk sjö, långt borta eller nära, byggnader eller natur, dag eller kväll, stillhet eller full fart. Ja, du klarar det mesta med den äran :D! Tack för att du visar här på din fina och trevliga blogg och tack för dina tänkvärda och beskrivande texter därtill... Kram, Annika
Men åh Annika, så glad jag blir av dina fina ord! Och tjatig? Nej då, bara väldigt snällt och generös! Blir GLAD!! Det betyder verkligen mycket att du uppskattar både bilderna och texterna här på bloggen. Jag tycker ju så mycket om att fånga både det stora och det lilla i livet!
Stort TACK för att du följer med på mina små och stora resor, och för att du alltid lämnar så fina kommentarer! KRAM
Himlen och havet... vilka likheter ändå. Dom olika färgnyanserna, och hur dom kan skifta från lugn till intensiva vågor eller oväder. Naturen visar att den ska respekteras, och samtidigt älskas.
Skicka en kommentar