Idag för 36 år sedan kom vår älskade Ida till världen♥
Tänk vad lyckliga vi är för det!
Men hon hade bråttom... kom en hel månad för tidigt.
Det blev ett akut kejsarsnitt.
Ida låg i sätesbjudning.
De försökte vända henne, men det gick inte och mitt bäcken var för trångt.
De försökte stoppa förlossningen med bricanyl.
Mitt hjärta rusade… och lilla Idas hjärta slog också för fort.
Sen märkte de att hon inte mådde bra.
Det blev bråttom. Akut kejsarsnitt.
De ville söva mig.
Men jag sa: ”Nej. Jag vill vara vaken.”
Ryggmärgsbedövning.
Sen hörde jag hur de klippte, skar lager efter lager tills de tog ut Ida.
Det var tyst! Ida skrek ingenting! Det var tur att de gjorde kejsarsnittet. Att hon kom ut!!
Hon hade inte fått någon näring på ett tag. Min moderkaka var helt förkalkad.
Jag fick inte se henne.
De försvann med henne direkt från salen.
Hon sov i 14 dagar innan hon vaknade och kunde ammas.
Under den tiden satt jag vid en pump och vi sondmatade henne. Hon låg på prematuren… och där var hon faktiskt stor.
Uppe på BB-avdelningen däremot... där var hon minst av alla.
Det var en tuff tid, känslomässigt. Att vara så nära men ändå inte riktigt få ha henne hos mig.
Men Ida kom hem.
Och idag fyller hon 36 år.
Min starka, vackra, envisa dotter.
Tack för att du kom, älskade Ida.
Men det slutade inte där...
Aj aj aj... min lilla Ida💔
När min Ida var 2 1/2 år hade hon jämt, Jämt, JÄMT ONT!!!
Vi sprang mellan BVC, vårdcentralen och akuten.
"Nejdå, hon har nog bara ätit något olämpligt", sa de.
"Små barn kräks ofta... varje dag!"
Ehm... okej?
Men det blev bara värre. I vagnen skrek hon vid varje gupp.
I bilen skrek hon ännu mer tills vi lossade på bilbältet. Då blev hon glad… ett ögonblick.
Till slut låg hon på golvet och vred sig i smärtor.
Vi var på akuten bara 14 dagar innan, och de sa samma sak:
"Att hon bara hade ätit något olämpligt."
Jag kände mig som ”mamman med spiken i örat”
Du vet, hon som misstänks hitta på för att få uppmärksamhet.
Usch!! Det gjorde ont i hjärtat.
Så åkte vi in till akuten. Igen!!
En lång smal barnläkare, med stor näsa och en lockig krans runt hjässan
(tänk: Familjen Addams) tog emot oss.
"Hon måste ta av sig tröjan så jag kan undersöka."
– NEEEEEJ! skrek Ida.
Det gjorde för ont.
Men doktorn lyssnade inte.
Jag var svettig, ledsen och trött.
Kände mig helt maktlös.
Då kom BrumBjörn-doktorn🐻
Stor, vänlig, mörkt hår.
"Men vilken fin Musse Pigg-tröja du har Ida! Får jag se den?"
Och det gick hur bra som helst.
Han klämde och kände och hittade något stort där inne i hennes lilla kropp".
Ultraljud.
Tystnad.
Ingen sa något.
Ner till salen. Embla-salva. Kanyl. Gråt. Rädsla.
"Hon ska få en nefrostomi", sa de.
En slang in till njuren. Kiss i påse. Chock.
Men också: Hon skulle bli bättre. Jag var inte tokig!!
Operationer, kisspåsar och tårar...
Dagen efter kom första morgonronden... mängder av vita rockar.
En stilig läkare frågade: "Har hon haft ont?"
OM hon har haft ont!?! Ja! Vi har varit på VC och akuten hur många gånger som helst!
Urinledaren var som ett garnnystan. En missbildning. Totalt stopp!
Njuren var ju stor som en grapefrukt! Värre än njursten!
De opererade Ida i flera timmar... men det ville sig inte.
Till Linköping💔➡️❤️
Efter månader på sjukhus, fram och tillbaka, blev det en ny operation i Linköping.
Fyra, fem timmar operation. Intensivvård.
Allt som allt... sex månaders sjukhusvistelse, tio gånger på uppvaket,
lekterapi, videofilmer, böcker och nefrostomi - kiss i påsar.
Och sen till slut blev vår älskade lilla Ida BRA!
Jag, och så många med mig, firar att just du kom till världen.
Kärlek i tusen ton till dig, du unika, varma, smarta, roliga, känsliga och vackra dotter!
Puss och grattis, älskade Ida! Jag älskar dig... miljoner gånger om!
Imorgon, lördag, blir det kaffekalas och jag längtar efter att få fira dig lite extra.
Må solen lysa på dig var du än är min kära läsare!
Kram till alla... Anna
♥
(bilder fotade av mig)
