söndag 27 juli 2025

Juli, juli... vilket sommarväder!

 Helt underbart är det! 


Kära vänner! Efter en ganska halvtrist maj och juni så kom äntligen värmen 
lagom till att vi kom hem från vår vecka på Karpathos den 3 juli. 
Som om sommaren väntat på oss. Sommaren när den är som bäst.
 Sedan dess har vi verkligen försökt ta tillvara på varje ljummen kväll och varje skönt dopp. 
Och det finns bara ett sätt att njuta av maten… att sitta ute! 
Temperaturen har legat runt 28 grader, och även om värmen tar på krafterna, så älskar jag det. 
 Här hemma pysslar vi i trädgården, latar oss och njuter av vårt sommarbo. 
Vi får besök av barn och barnbarn och jag tar några svängar in till min yngsta dotter Lotta. 
Dagarna flyter stilla fram. Det är som om lugnet lagt sig både i kroppen och själen. 
 Några kvällar har vi unnat oss middag ute på mysiga restauranger längs Östersjön vid vår vackra skärgård. 



Igår styrde vi kosan mot Gryt. 

Det känns nästan som världens ände... trots att det bara ligger 20 minuter från Valdemarsvik. 
Bilresan från oss tog 1,5 timme och det var det verkligen värt. 
 Vid Gryts varv ligger Gryt Sea Lodge, precis intill vattnet. 
Där kan man både hyra stuga eller boka ett litet rum. 



Vi hade reserverat ett bord för två på kvällen... Aperolen och maten var utsökt. 






Mitt val var grillad lammytterfilé med rödvinsås, klyftpotatis, fetaost, gratinerade tomater och oliver. 
Maken valde pocherad torsk med havskräfta, vitvinsås och potatispuré. 


Till efterrätt... flamberad Glace au Four. Vi satt kvar länge!
Kvällen var ljum, vattnet glittrade och barndomsminnen kom och gick i mitt huvud. 



Björkskär... en liten bit av min barndom. 

 När jag var liten, på 60- och 70-talet, tillbringade vi en del av somrarna ute på Björkskär i Gryts skärgård. 
Ett riktigt paradis. Där bodde min moster Willemo och hennes man Tage, 
i ett hus med utsikt över det yttre havsbandet... kala klippor och hav, hav, hav så långt ögat nådde. 
 Mamma och Willemo stod varandra nära och det var alltid festligt och välkomnande 
att få komma till dem. Om det så var ute på Björkskär eller hemma hos dem på Styvbordsvägen i Oxelösund.


Jag minns den krokiga grusvägen ner till båten vid Gryts varv. 
Mamma suckade ofta över den... hon blev åksjuk och den kändes oändlig. 
Men vi barn älskade den, särskilt “pannkaksbacken” där bilen tog lite extra fart och 
det nästan kändes som att vi flög. Mamma var mindre förtjust, och idag förstår jag henne. 
 Nu är vägen asfalterad, men krokig och slingrig är den fortfarande.

 Tage, Willemos man, var född och uppvuxen på Björkskär. 
De var femton syskon och alla hade varsitt hus på ön. Tänk det! 
Idag är nästan allt sålt. Endast ett av husen är kvar i Eriksson-familjen. Och vet ni vad? 
Jag träffade honom... en riktig Erikssonare, helt oväntat när vi satt på restaurangen igår. 
Precis där vi satt lade en båt till vid bryggan. Den hette just "Björkskär". 



Jag funderade länge på om jag skulle gå fram. Tänkte först att det kanske bara var en stockholmare. 
Men nej, det var faktiskt en släkting till Tage! Så oväntat, så roligt. Tage och hans farfar var syskon.
Vi pratade om gamla tider, log åt minnena och kramades. 
Han sa att jag borde komma ut till ön någon dag och ta med mina bröder och återuppleva det som varit. 


 Och ja… vilken fin tanke. Men samtidigt kom en klump i magen. 
En stilla sorg över det som är förbi. En hel generation som inte längre finns. 
En svunnen tid som fortfarande bor i hjärtat.


Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna
(bilder fotad av mig)  

14 kommentarer:

Hallon o Blåbär sa...

Halloj!
Vilken fantastisk fin och somrig Juli det har varit hos er och så mycket trevligt ni har gjort på era semesterdagar.
Det såg mycket gott ut det ni åt där på restaurangen i Gryts skärgård och vilket sammanträffande att du nu fick möta en riktig Erikssonare när ni satt där.
Vilken fantastisk avslutning på er kväll.
Kram Carin

Channal sa...

Halloj Carin! Ja, vi har verkligen haft en underbar juli med härligt väder och många fina upplevelser. Gryts varv var en riktig pärla, och maten där smakade precis så gott som den såg ut! Visst var det ett lustigt sammanträffande att vi sprang på en riktig Erikssonare! Världen är liten ibland! KRAM

Monica sa...

Det är en otrolig sommar och bara man tänker på att ta hand om sig med vätska och bra mat med så går det bra ändå och svalka kroppen då och då.
Måste fråga om du varit på Sandvik Gård nära Rejmyre? Ganska nära dig tror jag.

Vi kom hem igår därifrån och vilket otroligt fint ställe i allt! Helt underbart och fantastisk personal, så fint och trevligt så jag tänker på det hela tiden😊
Kram till dig🌻

Anonym sa...

Härliga dagar och kvällar du har! Och dina släkthistorier är så intressanta att läsa. Älskar det! Att du skulle träffa en släkting till Tage var ju helt i sin ordning - det var för att du var där just då och tänkte på din barndom... och så vips dök han upp ;)! Nå ja, lite konstigt var det ju allt också :D! Kram, Annika

Channal sa...

Hej Monica! Tack! Vilken fantastisk sommar! Värmen är underbar så länge man kommer ihåg att ta hand om sig, precis som du säger.

Och vad roligt att du varit på Sandvik Gård! Jag har faktiskt varit där för jättelänge sedan med jobbet. Måste vara 20 år sedan. Kul att höra att ni hade en så fin upplevelse, det låter verkligen som ett ställe jag måste besöka snart. KRAM

Channal sa...

Hej Annika! Tack! Ja visst var det märkligt, nästan som om det var meningen på något sätt… jag tänkte på Björkskär, Willemo o Tage och barndomen, och så dyker en släkting upp just då, som om minnena kallade på honom! Lite magiskt, och ja, lite konstigt också! Det händer märkliga händelser om man har ögonen öppna. KRAM

Helena på FREEDOMtravel sa...

Alltså, du är så otroligt bra på att fånga känslan i dina foton! Helt fantastiskt!!

Channal sa...

ÅH TACK Helena!! Vad glad jag blir att du tycker det! KRAM

Jossu sa...

Vilka underbara sommardagar. Jag har haft det lite tufft i mina arbetskläder i värmen men dom svala sommarkvällarna har jag hunnit njuta av, och visst har det blivit ett par dopp.
Vilken överraskning att träffa en släkt till Tage. Jag tycker att det är ett dilemma att återse en plats som man har så fina minnen ifrån och som förändrats. Man har ju sin bild av hur det ska vara, och det kan vara jobbigt att komma dit och inse att något eller några fattas. Samtidigt lockas man dit.

Channal sa...

Hej Jossu! Tack! Förstår att värmen varit tuff, men skönt att du hunnit njuta av kvällarna och några dopp. Att återvända till en plats full av minnen kan verkligen väcka både glädje och saknad. Men ett kul möte med släkten! KRAM

Äventyret framtiden sa...

Anna,

du kan det där med att fånga känslan på bild. En talang!
Ja, nog har ni haft fina dagar nu..och då blir ju fotona fina också. Jag skulle också ha valt lammytterfilé, jag gillar verkligen lamm men torsken skulle också ha suttit perfekt.
Ha en fin kväll!
KRAM
Karin

Channal sa...

Hej Karin! TACK!! Det är ju så roligt att få försöka fånga stämningen och känslan i stunden. Extra tacksamt när ljuset och dagarna är så vackra.

Och ja, lammytterfilén var verkligen en höjdare... men jag håller med, torsk är ju aldrig fel heller. KRAM

Anna i Portugal sa...

Ett ytterligare spännande oplanerat möte för dig. Jag hade gärna tagit torsken jag! Kram

Anonym sa...

Hej Anna! Eller hur!! Det händer mig då o då! Gäller att vara öppen och nyfiken! Torsken var perfekt! Vi brukar alltid smaka av varandras maträtter! KRAM