Kära vänner! Kärleksveckan avslutades på allra bästa sätt med en fantastisk
skridskodag tillsammans med 4–6. Ja, en riktig GLAD-dag!
Vi åkte på den stora bandyrinken och det var full fart från första stund.
För några var det stadigt glid med härlig fart, för andra lite mer vingligt...
...men lika mycket skratt för det!
De fick även prova att åka inne på hockeyrinken, där Norrköpings stolthet tränar i isdans.
Tänk att få snurra runt på samma is... det kändes nästan lite högtidligt.
Milla Ruud Reitan och Nikolaj Majorov tog sig till en historisk OS-final... fantastiskt!
Och att bli 20:e i världen är verkligen en prestation att vara stolt över.
Det var kallt... riktigt kallt! Själv stod jag mest hela tiden vid grillen och grillade korv.
Det blev många korvar att vända och många små och stora skridskoåkare som behövde fylla på med energi.
Samtidigt följer vi OS med stort engagemang här hemma.
Det är så många nervösa och spännande ögonblick framför TV:n just nu...
Hjärtat sitter nästan i halsgropen ibland!
Men en sak undrar jag: varför finns inte bandy med i OS?
Det finns ju så många andra minst sagt ovanliga vintersporter.
Nog tycker jag att denna fartfyllda och traditionsrika sport borde få sin plats på den olympiska arenan.
Tack för en härlig avslutning på Kärleksveckan fylld av rörelse, gemenskap och glädje!
♥
På självaste Alla Hjärtans Dag var vi bortbjudna till våra fina vänner Annika och Leif.
Tänk att Annika och jag har varit vänner sedan 1967... snart i 60 år!
Det är ändå något alldeles särskilt med vänskap som får följa med genom nästan ett helt liv.
Det är alltid lika roligt att få komma hem till deras vackra hem och bli lite bortskämda.
Redan när vi kom fick vi varsin drink tillsammans med lite snacks... en perfekt start på kvällen.
När vi satte oss till bords bjöds vi först på en jättegod, varm och krämig kantarellsoppa
med smördegssnurror. Till den serverades ett utsökt vitt vin i det vackraste glaset.
En lite kupad boll på en hög, smal fot... så elegant!
Designen är av Bengt Orup. Älskar’t!
Sedan kom en het, puttrande gryta med klassisk oxfilé sauté med cognacsgrädde och dijonsenap.
Så god... mustig, smakrik och helt oemotståndlig.
Här sitter han, min Valentin.
Han har varit min i snart 20 år.
Tjugo år av morgnar då hans närvaro varit det första jag känt.
Tjugo år av trofasthet, av tysta stunder sida vid sida, av glädje som inte kräver några stora ord.
Tjugo år av trofasthet, av tysta stunder sida vid sida, av glädje som inte kräver några stora ord.
Han har funnits där genom livets alla skiften... när dagarna varit lätta och när de varit tunga.
Snart 20 år. Det är nästan en livstid.
Och ändå känns det som om det var igår vi började vår resa tillsammans.
Min Valentin♥
Till efterrätt serverades en riktig brittisk favorit... (recept HÄR)
En engelsk banan- och kolatårta, Banoffee pie, tillsammans med en stout i glaset.
Så festligt, så gott och så genomtänkt! 1000-TACK!!
Vi var inte hemma förrän klockan ett... mätta, nöjda och varma i hjärtat.
Och då somnade vi på bumsen!
När jag drog upp rullgardinen i morse var det redan full fart på isen...
Det var visst VM i DN-issegling på Bråviken. Se HÄR!
Skön söndag, och må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!
Kram till alla... Anna
♥
(Alla bilder fotade av mig)
8 kommentarer:
Åh jag minns skridskodagarna i skolan. Jag var den som det var mer vingligt, och lite skräckslaget för. Mest rädd var jag för att bromsa efter en händelse då jag hade råkat trycka ner skridskon så att det blev tvärnit, jag ramlade på mage och tappade andan.
Idag är jag ännu räddare, så jag hade nog passat bäst vid grillen.
Vilken mat ni bjöds på! Bananoffee är något av det godaste jag vet.
Hej Jossu! Skridskodagarna kan verkligen vara antingen magiska eller rena överlevnadsträningen. För sex år sedan var det en flicka som bröt armen. Det var inte kul! Det där med tvärnit och magplask låter som en sån händelse som sätter sig i kroppen! Och du, grillen är ju en hedersplats! Någon måste ju stå för markservicen.
Bananoffee alltså! Håller helt med... livsfarligt gott. Det var första gången jag åt det! KRAM
Vi har också undrat varför inte bandy är med i OS. Vår teori är att det kanske inte spelas mer än i norden + Ryssland och att det kan vara svårt med planerna. Men i Sthlm spelar ju Hammarby på Zinken - fotboll på sommaren och bandy på vintern. Så det är ju "bara" en fotbollsplan som behövs med kylaggregat under gräset. Det har ju inte de länder som inte spelar bandy... Jag tycker ju i och för sig att exp. rodel är en smal sport och med kostsamma banor så varför inte bandy. Intressant fråga! Maten hos era vänner såg mycket god ut. Mums! Desserten har jag aldrig smakat. Ha ett fint lov nu :D! Kram, Annika
Jag gläds verkligen åt både arrangörer, eldsjälar, barn och även vuxna som äntligen får uppleva det vintrar jag själv gjorde som barn. Här i Nyköping är slalombacken, skidspåren och isbanorna fulla av aktivitet. Inte minst kul när nu eleverna har sportlov.
Själv hastar jag runt i stan mellan de olika OS-grenarna. Hittills är det tjejerna som gör det, även om Martin Ponsilouma slog till idag. Roligast är nog ändå Linn Svahns guld på sprinten. Med tanke på all den otur hon haft så unnande jag verkligen henne denna seger.
Ha en bra vecka nu. Det ser ut att bli lite mildare framöver.
Hej Annika! Du ser, ni har också funderat på det där med bandy i OS! Maken säger... för att komma med i OS brukar det krävas att sporten är spridd i många länder och världsdelar. Det är en intressant fråga i alla fall! Tror att man skulle locka andra länder om bandy fick vara med.
Och ja, maten var verkligen god! Desserten hade jag faktiskt inte heller smakat tidigare. Alltid kul med något nytt. KRAM
Hej Stefan! Visst är det något speciellt när vintern kommer “på riktigt” och man får se backar, spår och isar fyllas av liv igen. Det gör ju hela sportlovskänslan komplett!
Vilka OS-dagar! Extra roligt när det är tjejerna som levererar starkt! Jättekul att Martin Ponsiluoma fick till det också. Men jag håller verkligen med dig… Linn Svahns guld på sprinten värmde gott. Jag unnar henne det verkligen.
Imorgon lite mildare väder… kan nog vara skönt även om det är svårt att inte älska de här riktiga vinterdagarna. KRAM
Som jag skrev förut har jag alltid älskat friluftsdagar som lärare, men att åka skridskor har aldrig varit någon favorit. Nej, usch, kläm runt tårna och den evinnerliga kylan som tar kål på glädjen... Men känslan i friluften, den älskar jag!
Vilken meny ni fick ta del av, milda makter! Så gott allt lät, inte minst banoffeepaj som ju är otroligt god. Kram!
Go’kväll Monnah! Alltid kul med schemabrytande aktiviteter… och det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder! LER! Inne i hallen var det riktigt varmt och skönt. Men jag höll mig vid korvgrillningen. (Inga skridskor på mina fötter tack!) Och visst ger utevistelser mycket glädje, oavsett aktivitet.
Menyn var något extra! Banoffeepajen gick inte av för hackor, den var farligt god! KRAM
Skicka en kommentar