Från bandyrink till Banoffee pie...

Kära vänner! Kärleksveckan avslutades på allra bästa sätt med en fantastisk 

skridskodag tillsammans med 4–6. Ja, en riktig GLAD-dag! 

Vi åkte på den stora bandyrinken och det var full fart från första stund. 

För några var det stadigt glid med härlig fart, för andra lite mer vingligt... 

...men lika mycket skratt för det! 

De fick även prova att åka inne på hockeyrinken, där Norrköpings stolthet tränar i isdans. 

Tänk att få snurra runt på samma is... det kändes nästan lite högtidligt.

Milla Ruud Reitan och Nikolaj Majorov tog sig till en historisk OS-final... fantastiskt! 

Och att bli 20:e i världen är verkligen en prestation att vara stolt över.

 Det var kallt... riktigt kallt! Själv stod jag mest hela tiden vid grillen och grillade korv. 

Det blev många korvar att vända och många små och stora skridskoåkare som behövde fylla på med energi.

Samtidigt följer vi OS med stort engagemang här hemma.  

Det är så många nervösa och spännande ögonblick framför TV:n just nu... 

Hjärtat sitter nästan i halsgropen ibland! 

Men en sak undrar jag: varför finns inte bandy med i OS? 

Det finns ju så många andra minst sagt ovanliga vintersporter. 

Nog tycker jag att denna fartfyllda och traditionsrika sport borde få sin plats på den olympiska arenan. 

Tack för en härlig avslutning på Kärleksveckan fylld av rörelse, gemenskap och glädje!

♥

På självaste Alla Hjärtans Dag var vi bortbjudna till våra fina vänner Annika och Leif. 

Tänk att Annika och jag har varit vänner sedan 1967... snart i 60 år! 

Det är ändå något alldeles särskilt med vänskap som får följa med genom nästan ett helt liv.

Det är alltid lika roligt att få komma hem till deras vackra hem och bli lite bortskämda. 

Redan när vi kom fick vi varsin drink tillsammans med lite snacks... en perfekt start på kvällen.

När vi satte oss till bords bjöds vi först på en jättegod, varm och krämig kantarellsoppa 

med smördegssnurror. Till den serverades ett utsökt vitt vin i det vackraste glaset.

En lite kupad boll på en hög, smal fot... så elegant! 

Designen är av Bengt Orup. Älskar’t!

Sedan kom en het, puttrande gryta med klassisk oxfilé sauté med cognacsgrädde och dijonsenap. 

Så god... mustig, smakrik och helt oemotståndlig.

Här sitter han, min Valentin.
Han har varit min i snart 20 år.

Tjugo år av morgnar då hans närvaro varit det första jag känt. 
Tjugo år av trofasthet, av tysta stunder sida vid sida, av glädje som inte kräver några stora ord. 

Han har funnits där genom livets alla skiften... när dagarna varit lätta och när de varit tunga.

Snart 20 år. Det är nästan en livstid.
Och ändå känns det som om det var igår vi började vår resa tillsammans.

Min Valentin♥

Till efterrätt serverades en riktig brittisk favorit... 

En engelska banan- och kolatårtan, Banoffee pie, tillsammans med en stout. 

Så festligt, så gott och så genomtänkt! 1000-TACK!!

Vi var inte hemma förrän klockan ett... mätta, nöjda och varma i hjärtat. 

Och då somnade vi på bumsen!

När jag drog upp rullgardinen i morse var det redan full fart på isen... 

 

Skön söndag, och må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig)