fredag 5 februari 2021

Den femte februari tjugohundratjugoett❤



Ja, kära vänner! Denna dag visade sig i sin bästa vinterskrud.
Spegelblank istäckt Bråviken, helt vindstilla, strålande sol, blå blå himmel och vacker krispig snö. 
Och det var alldeles säkert så att Gud hade med saken att göra även denna gång. 
 För nu tog vi ett sista farväl av allas vår ”mamma”.
Ditt avsked blev enkelt och vackert tillsammans med alla dina barn med respektive och barnbarn. 
Men jag vägrar tro att du är borta... du kommer alltid att finnas älskade mamma


Mamma 91 år med ett glas champagne sommaren 2016


Begravningen ägde rum i Norra kapellet som är alldeles runt... när man kommer in är taket högt, stort och ljusblått som himmelen.


 Kapellet är uppfört 1913 och med sitt mörkröda tegel går det i den nationalromaniska stilen. 
Arkitekten var Torben Grut som även ritat Solliden och Stockholms stadion.



Inledningsmusiken... Så skimrande var aldrig havet.





Så vackert med stora tulpaner i alla färger, blå anemoner, videkissar och en kvist körsbärsblom.





Begravningsceremonin avslutades med Violeta Parras "Jag vill tacka livet"... och kyrkklockorna.
Ett litet märkligt sammanträffande... på just denna dag, den 5 februari 1967 dog den chilenska folksångaren Violeta Parra.
Det visste inte jag... det kom upp i mitt flöde på Instagram hos kontot Historiskan.



17 mars 1925 - 14 januari 2021

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans
Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans inom oss är vi alltid här och nu... 

strofer ur Erik Lindegrens kärleksdikt Arioso



Maken var på begravning förra fredagen... då var det hans exfrus pappa, Johannas morfar.
Och idag... min mamma som alltid bjöd honom, min bror och pappa på te och mackor efter IFK's hemmamatcher.



Och idag stänger min skola ner sin verksamhet... så nu ställer vi om till distansundervisning.
Anledningen till nedstängningen är ökad smittspridning av covid-19 bland personalen.



Kärleksfull Kram till alla... Anna
(bilder fotade av mig)

4 kommentarer:

Från Glam till Damm sa...

Kära Anna,

Jag är med dig i mina tankar. Din mamma har varit en del av din blogg eftersom hon funnits här med bild och med dina berättelser om henne genom åren. Det blir tomt utan henne och jag förstår att ni stått varandra så nära. Tack för att vi bloggläsare har fått dela den fina relationen. Det blir ju så där, fast an aldrig har träffats så är det som man känner varandra lite ändå. Ja, du förstår hur jag menar.

Vilken fin och gnistrande dag Gud ordnade för din mamma. Så vacker ceremoni med så fina blommor och speciell musik. Jag vet precis som du att våra kroppar dör, men att vi alltid finns. Din mamma är med er och ni kommer alla att ses igen en dag.

Stor varm kram och vet att jag tänker på dig och dina flickor.

Anneli

P.S. Lycka till med distansundervisningen. Det går bra bara man kommit igång och vant sig. Vi använder TEAMS och det har jag blivit en riktig fena på nu. Kram!

Channal sa...

♥️-Tack raraste du!
Hoppas det går bra att undervisa på distans med tioåringar.

KRAM

Annika sa...

Tänkte också på dig idag och på hur det var den dagen då mamma begravdes. På något sätt tyckte jag trots allt att begravningen var väldigt positiv - liksom ett kvitto på alla som tyckte om henne och allt det goda och positiva med hennes liv. Väldigt vackert porträtt av din mamma i jeansdräkten i blått. Och vackra färgglada vårblommor vid kistan!
Kram

Channal sa...

♥️-Tack finaste Annika! Ett kvitto på ett långt rikt liv tillsammans med dem hon älskade mest. KRAM