Kära vänner! Hoppas din helg har varit fin!
Min lördag och söndag bjöd mest på dimma och duggregn.
Ja, naturen gick i gråtoner... men min helg har varit otroligt färggrann!
För länge sedan anmälde jag mig till en helgkurs i akvarellmålning på 2 1/2 dag.
Jag var så rädd att jag inte skulle kunna gå på den eftersom jag hade så ont i mitt bäcken.
Kunde ju varken sitta, knappt gå, stå eller böja mig framåt.
Men det onda har nu mer eller mindre helt släppt.
Har bara svårt med att böja mig för att ta på strumpor och skor.
Och de såg ju inget farligt på röntgen förutom att min tjocktarm var väldigt inflammerad.
Så den 28:e ska de titta närmare på det. Undersökning igen!!
Varför kan inte allt bara få flyta på bra!
Men nu till min passion att måla i akvarell...
Maken skjutsade mig i fredags till Linköping där kursen var mellan 17.00-20.00.
Under de tre timmarna jag var där hälsade han på hos sina barnbarn Theo och Luna.
Lördag och söndag var två heldagar, 10.00 till 17.00. Jag fixade att köra bilen själv, så skönt!
Att bara få gå in i sig själv och sitta och måla... det är mitt mindfulness.
Jag blir LYCKLIG och GLAD av att måla och träffa likasinnade.
Vi var ett härligt produktivt gäng på 12 personer. Underbara dagar!
Konstnärinnan AnnMari Löf, som höll i kursen, är fantastisk bra.
Det är tredje gången som jag går på en helgkurs hos henne...
Inte nog med det! 18.30 var det dags för en rolig date på en grekisk restaurang i Norrköping!
Min tallrik, souvlaki med lammfilé på en grekisk sallad med tzatziki... smakade mycket bra!
Japp, på söndagkvällen hade jag en återträff med två kompisar från gymnasietiden.
Maria, Suzanne och jag har inte setts på 43 år, helt galet!
Inte mycket som har ändrat sig hos Maria och Suzanne.
De var sig precis lika och vi hade mer eller mindre samma frisyr som då. Kort, mellan och långt hår!
Tänk att det är 43 år sedan vi slutade gymnasiet! Det var lite som att komma tillbaks till 1981.
Haha dessa snygga bilder hade Maria med sig! Bara Katarina som saknades.
Egendesignade och sydda byxor och vi hade målat vårt namn på våra t-shirts.
På bilden nedan vänder Suzanne oss ryggen, jag knäppte visst bilden.
Här står jag 18 år längst till vänster i sandaletter precis som Katarina och Maria i KINASKOR!
Visst är det häftigt att mötas efter så många år och känna sig hemma.
Härligt gäng från gymnasietiden, 1979-1981! Grymt roligt att ses efter så lång tid.
Vi kör en repris nästa år i november. För november behöver lysas upp med ett färgglatt gäng!
Verkligen en jätterolig helg... men jag känner mig helt slut idag!
Tur att jag har min lediga måndag... för idag har jag inte gått utanför dörren!Ska bli kul att komma till jobbet imorgon. Allt gott till dig min kära läsare!
Kram till alla... Anna
♥
(Alla bilder fotade av mig.)
6 kommentarer:
Men Anna... vilka UNDERBARA tavlor du målade på din kurs! (Eller är det Lars Lerin som har gjort dem...? ;). Fotografierna på dimman i grått och vitt är magiska. Jag ser att du verkligen har öga för bild. Oj vad roligt att få träffa gamla klasskompisar efter så många år :D! Härligt. Och visst glömmer man åldern och tiden som har gått då man ses igen... Kram! /Annika P.S Era byxor var för roliga :)!!! D.S
Hej Annika! Tack! Det är roligt att måla! Längtar tills jag blir pensionär! Då ska jag måla tavlor hela dagarna!
Visst är det fascinerande att mötas efter så lång tid och de känns precis som det var igår. Haha hemska men roliga byxor! Ett kul minne! KRAM
Vilka fantastiskt vackra tavlor! Glad du kan knö in lite av det trots att du inte är pensionär än. Men jag kan lova dig att du ändå behöver planera in det, för tiden räcker inte till som pensionär heller :) Kram
Hej Anna! Tack! Haha jag tror dig! Vet hur det är när jag är långledig på somrarna bl.a! Men jag hoppas kunna fokusera mer på målandet då. KRAM
Halloj!
Vilken helg du haft, så kul och trevlig med.
Verkligen fina tavlor du gjort.
Så skoj att träffas efter 43 år igen och känna att inget har ändrats.
Skönt att du har haft en ledig dag idag efter din härliga helg.
Kram Carin
Hej Carin! Tack! En jätterolig helg, verkligen! Det var kul att jag kände igen dem efter 43 år. Man vet ju aldrig... från 18 år till 61 bast! Haha! KRAM
Skicka en kommentar