Kära vänner! I mitt huvud just nu...
Jag är en hemmakatt och jag känner mig själv väldigt väl... tror jag i alla fall!
Ja, jag hittade mig själv för länge sedan... och jag älskar mig själv för det mesta!
Jag är jag och jag vet vad jag kan och inte kan. Jämför mig inte med andra. Jag duger som jag är!
Jag har aldrig varit sökande... jag är en trygg person som står med båda fötterna på jorden.
Hade en fantastiskt trygg barndom med massor av kärlek!
När jag var tonåring då testade jag det mesta och var nyfiken på livet.
Sommaren 1978 åkte jag på språkresa i en månad till Eastbourne tillsammans med en kompis.
1982, 19 år gammal åkte jag själv med Club33 till Rhodos i två veckor!
Och oj, så kul jag hade! Fick flera nya vänner. Tänk att jag fick åka ensam!
Jag hade omhuldande föräldrar men de litade på mig... jag växte och visste att jag klarade mig själv.
Jag har alltid trivts med att vara själv! Det är skönt och viktigt för mig.
Sen älskar jag mitt jobb och att få spela teater... gillar att stå i centrum.
Bjuder gärna på mig själv... som här på bloggen. Brukar tänka: "Take Me or Leave Me!"
I tjugoårsåldern då var livet som ett disco med sockervadd. Blev KÄR och flyttade hemifrån!
Första egna lägenheten var en dröm... minns lyckan när jag köpte min egna osthyvel på Åhlens.
Gifte mig och blev mamma vid 26. Stannade upp vid 27! Ja, min mentala ålder är där.
Under mitt 3:e decennium var jag mitt uppe i att vara mamma och vara alla till lags.
Det var underbart att få vara mamma men en bergodalbana! Allt blev inte som jag hade tänkt mig.
Det var fint för barnen att få växa upp nära naturen vid skog och hav.
Mitt 4:e decennium, då var det min tur! Det var nog den bästa tiden skulle jag vilja säga trots skilsmässan.
Längre än halva mitt liv hade jag ju varit tillsammans med mina flickors pappa.
Skilsmässan i oktober 2003 var som fritt fall. Det var ett tufft år men jag lärde mig mycket.
År 2006, 43 år ung blev jag KÄR på nytt och mötte maken... allt föll på plats igen.
2013 fyllde jag 50 år! Det var en peak i livet! Så värt att fira!!!
Ida blev mamma och gifte sig 2015 och Lotta flyttade hemifrån 2017. Kände en stor tacksamhet!
Dock en stor sorg och saknad när mina föräldrar gick bort under denna period.
Dessa tio år från 50 till 60 har gått ruggigt fort! Men verkligen många fina år!
GALET! Nu är jag inne på mitt 6:e decennium Jag är tacksam för livet och varje dag är en gåva.
Att jag skulle få en stämpel i pannan med "FUCK CANCER" när jag fyllde 60 var tungt.
Allt vändes upp och ner i mitt liv!
Det fanns inget annat alternativ än att jag skulle fixa detta och bli bra! Jag kämpar!
Jag LÄNGTAR till min pension. Då blir det FEST! Större än när jag tog studenten och fyllde 50.
Att åldras är spännande… horisonten vigdas!
Dagens soundtrack... Jag vill tacka livet!
Livet är värt att fira om och om igen! Älskar livet!
Och jag önskar dig min kära läsare allt gott!
22 kommentarer:
Halloj!
Jag har också haft en trygg uppväxt och föräldrar som stöttade en och litade på en med. Åkte tidigt utomlands till Rhodos och Ibiza men aldrig ensam utan med tjejkompis och med min pojkvän.
Träffade gubben på jobbet och vi flyttade ihop när jag var 21 och han 27. Gifte oss 1985 så i år firar vi 40 år som gifta.
Sedan har åren rullat på och nu blir jag 64 i år och gubben 70 år.
Tack för en trevlig läsning och ha en fortsatt fin måndag.
Kram Carin
Hej Carin! Tack! En trygg uppväxt är det bästa! WOW 40 år! Imponernade! GRATTIS till er! KRAM
Vad roligt att läsa lite om ditt liv! Ha en fin kväll. Kram
Hej Anna! Tack! Detsamma till dig! KRAM
Fin reflektion! Man har verkligen mycket till godo om man har trygg uppväxt och trygg anknytning med sig - och har man det inte får man göra sitt bästa ändå. Håller tummarna för att du kommer tillrätta helt med cancereländet!
Kram,
Annika
Hej Annika! Tack! Visst är det så! Barndomen sätter grunden men det finns maskrosbarn. KRAM
Livet, det livet <3 Det tar oss med på olika resor, absolut, men jag är tacksam varje dag verkligen, det har ju tagit mig dit jag är idag :) Och här räknas det INTE ner, haha, stannar gärna här och nu ;)
Tack för igår! Mysigt och trevligt :)
Stor kram <3
Hej Sara! Vill gärna stoppa tiden jag också! Åren går för fort! Har massor att göra när jag blir helt ledig! Åldrandet ÄR spännande!
Tack för igår! Jättekul att ses och jag gillade att höra om din duva. Fascinerande! KRAM
Hihi, lilla Akka fick vara med på ett hörn☺️
Ville bara säga tack för meddelandet om TV-serien, ville skriva på Whatsapp men jag vet inte om du har det (fick ditt nr av Anna ).
Dock kan jag inte kolla pga av rättigheter stod det, men jag gick in och läste om den, och det roliga var att dom flyttar från exakt vårt kvarter i Barcelona, upp till Vallvidrera i bergen där jag är typ jämt, haha, så det var lite roligt☺️ hoppas den kommer på Netflix eller nåt, vore jättekul att se den☺️ Kram!
Hej igen Sara! Akka, vilket fint namn på en så söt och klok duva! Tänkte på dig ang serien, This is not Sweden. Så festligt att det just är dina kvarter och omgivningar. T.o.m. vildsvinet är med! Haha! Du får se den när du kommer till Sverige! Borde finnas på spansk TV eftersom det är en spansk TV-serie. Har du sett den spanska TV-serien ”Tjejerna längst bak” på Netflix? Så BRA!! Se den! Natt inatt i och KRAM
Hej Anna,
Vilken otroligt fin läsning. Härliga och insiktsfulla reflektioner om livet. Ja, det är verkligen tydligt att man går igenom olika stadier och växer och mognar. Allt är en del av livet. Jag förstår att du känner stor tacksamhet. Jag känner igen den känslan. Haha...Ja, tänk att du fick åka iväg ensam. Tiderna såg annorlunda ut då. Vi växte upp under helt andra omständigheter än våra barn. Jag och mina tjejkompisar brukade till exempel lifta. Jag tror också att det gör mycket att ha privilegiet att växa upp i en trygg familj med sunda och kärleksfulla föräldrar i ryggen. Visst gör det skillnad, eller vad tror du? Jag har ju också gett mig ut i världen tidigt och visste, fastän det var outtalat, att jag alltid hade mamma och pappa ett telefonsamtal bort. Jamen visst går åren så snabbt nu! Rasande fort. Det gäller att passa på så att man hinner med. Jag är så ledsen att du behövde råka ut för det där cancer-helvetet. Det har du också starkt tagit dig igenom, ur och blivit frisk. Tack gode Gud!
Vackra bilder, som alltid här i din blogg.
Ha en fin dag.
Varm kram,
Anneli
Jag älskade att läsa detta! Vilken livsglädje! Härligt att känna trygghet och möjlighet till utveckling. Att vara lärare är underbart, jag kan sakna delar av yrket hemskt mycket ibland. Är glad att det är ljusa tankar som omger den tiden i livet. Du har varit bra på att vårda och odla relationer och att bygga ett liv som ger mycket glädje. Fint! Stor kram till dig, Anna! Glad att jag får lära känna dig.
Hej Anneli! Tack! Så tacksam att jag fick växa upp under 60-, 70- och 80-talet! En helt annan tid! Inga mobiler men en telefonkiosk och kontanter runt knuten när man var ute på vift. En trygg och kärleksfull uppväxt är det bästa! Haha visst liftade jag och mina kompisar också i tonåren. Ja du, det råder ett helt annat klimat idag. KRAM
Hej Monica! TACK! Vad glad jag blir! Jag är nog född positiv. Generna från mina föräldrar. Ser alltid glaset halvfullt och det är jag så tacksam över!
Detsamma, glad att ha fått lära känna dig! KRAM
Så fint att läsa! Tack för att du delar med dig! Du verkar ha förmågan att se det positiva i livet och värdesätta det, så viktigt! Kramar
Hej Helena! Tack! Jag är glad som är född sådan🥰 KRAM
Så fint att läsa. Du skriver så fint om ditt liv. Kan tyvärr inte säga att min barndom var så lycklig, men man får lära sig att leva med även de dåliga minnena. Jag har försökt att ge mina barn allt som jag inte fick. Min "gubbe" och jag har varit tillsammans i 52 år. Han är mitt livs kärlek. Ser också för det mesta det positiva i livet, trots våra sjukdomar och annat mindre roliga saker.
Kram Tummelisa/Eva
Hej Eva! Tack! Det bästa att vi gör så gott vi kan och att vi vill ge våra barn det bästa! Att se livet från den ljusa sidan gör allt mycket lättare och roligare. KRAM
Hej Anna!
Så roligt att få veta lite mer om dig! Ja, vi växte upp under samma årtionden, och visst var det på många sätt en tryggare och enklare, och framförallt lugnare tid att vara barn, tonåring och ung vuxen i. Inte så mycket att förhålla sig till som idag.
Tänker till exempel på HUR man lyssnar på musik idag kontra när jag var ung. Då spelade man LP-skivor, eller lyssnade på kassett-band. Och det var bara DET man gjorde: l y s s n a d e på musik! Inte samtidigt som man gjorde andra saker...Jag minns att jag låg på heltäckningsmattan nere i vår "gillestuga" som det hette då, med stereon på högsta volym. Och ofta med skivkonvolutets fodral, där texterna till låtarna brukade finnas. Kunde (och kan fortfarande) massor av låttexter från den tiden!
Ja, det är mycket som är annorlunda nu, på både gott och ont!
Att du haft en trygg och kärleksfull barndom är verkligen något att uppskatta, och säkert bidragit till att du har den positiva livssyn du har, och också har förmåga att dela med dig till andra!
Jag har helt andra erfarenheter från min barndom, och det har såklart påverkat mig och mitt liv. Det man erfar under barndomen är grundläggande och så avgörande för ens självkänsla och självförtroende. Men... det har ju också gett mig insikter som blivit positiva, då jag vet hur jag INTE vill vara eller leva. Och jag hade en varm och kärleksfull farmor, som jag tänker på nästan varje dag trots att det är trettio år sen hon gick bort! ❤️
Jag är så ledsen att du skulle drabbas av cancer. Men Anna, jag är också SÅ imponerad av din positivitet och förmåga att se framåt trots allt du gått igenom. Du sprider så mycket glädje och ljus, älskar att läsa din blogg och se dina underbara bilder!
SÅ glad att jag har dig som vän här!
Varma kramar från Ninnie ❤️❤️❤️❤️
Hej Ninnie! 1000-tack! Dina ord och respons gör mig glad! TACK! Du är så rara! Glad att vi fann varandra här. Jag är fullt medveten om mitt privilegierade uppväxt! Kunde inte ha haft det bättre! Mina föräldrar var helt fantastiska. Även för mina barnbarn. Kan sakna 70- och 80-talet. Skulle inte vilja byta ut den tiden mot dagens. Tänker ofta på mina barnbarn med hur det ser ut idag. VARM KRAM
Fin berättelse om ett innehållsrikt liv. Den mentala åldern brukar stanna upp någon tidigare i livet och visst är man väl så gammal som man känner sig :)
Du har haft många skäl att sörja och glädjas och visst ska du se fram mot det stora firandet. Pensionen!
Hej Stefan! Ja, så länge jag har den lilla flickan finns kvar i mig så vill jag leva livet. KRAM
Skicka en kommentar