Kära vänner! Här kommer ett potpurri... bilder fångade med min iPhone!
En blandning av sådant som fastnade i farten igår...
Sexorna, som jag har följt detta läsår står nu inför att lämna oss och spridas ut i stan.
Förr gick alla vidare till samma närliggande högstadium, och det var
en självklarhet att man fortsatte tillsammans. Idag ser det annorlunda ut...
Skolvalet gör att eleverna hamnar på olika skolor, och det känns lite vemodigt.
Jag kan inte låta bli att tänka att det var bättre förr,
när alla som gick i samma klass också bodde nära varandra.
I tisdags åkte alla sexor tillsammans med ett gäng föräldrar till Brevik vid Slätbaken.
De har haft två dagar fyllda av äventyr och gemenskap!
Och de kommer säkerligen tillbaka som trötta men glada elever idag.
Igår under förmiddagen var jag och min kollega på plats och hälsade på dem.
Och vilket ställe! De badade, paddlade kanot, gick på äventyr, åkte zipline,
spelade handboll, fiskade och mycket mer. Ett underbart minne för livet!
Vid tolvtiden åkte vi därifrån och styrde mot Söderköping,
där vi åt en härlig lunch på Marikas... jättegott och mysigt.
När vi kom tillbaka till skolan väntade datorarbete,
och nu är jag äntligen klar med alla bedömningar, betyg (mina sista jag sätter för gott!)
och resultaten från de nationella proven. Det känns otroligt skönt och lättande!
20 kommentarer:
Vad roligt att dina sexor fick ett sånt fint avslut på sin tid tillsammans - och vilken underbar lägerplats!
Jag behöver inte heller längre sätta betyg för jag har pensionerat mig vid 63 års ålder. Denna vår har jag kunnat njuta av våren till fullo, för första gången på jag kan inte minnas när. Tidigare har jag ägnat den här tiden åt att vända och vrida på formuleringar av omdömen, hjälpa elever som kommit efter att få sina slöjdarbeten färdiga innan sommarlovet och bedöma deras slöjdkunskaper. Betygen i slöjd upplever jag ibland som en hämsko för utveckling av skapandeförmågan. Hur ska man våga pröva och ompröva olika metoder att göra sina slöjdarbeten när hantverket tar sån tid och man har så lite tid till sitt förfogande?
Oj, det blev en lång utläggning, brinner fortfarande för slöjden som du förstår, även om jag inte jobbar som lärare längre. Ska du syssla med annat framöver eftersom inte heller du behöver sätta fler betyg? (Du behöver inte svara, blev bara lite nyfiken ... ).
Så fint eleverna fick med utflyktsdagar och roligheter i vacker miljö. Och fint ni kunde besöka dem där.
Det går i fart nu, tiden rusar fram så bra att göra stopp och se sig omkring.
Skönt att du har betygssättning klar i alla ämnen, mycket jobb och arbete på alla sätt. Och så viktigt det är.
Och det var bra förr när man började på samma högstadium även om man gick i olika klasser.
Om jag fattat rätt här börjar redan sexorna på högstadieskolor, de går f-5 på sina skolor.
Ha det så fint nu i helgen som kommer snart, med skön avkoppling i all vacker natur, kram
Gomorron Anna!
Ååh, jag kan förstå din känsla över att släppa dina elever som du har följt dom här åren <3 Jag minns när mina barn gick i skolan hur det alltid var lite vemodigt att ta farväl av en lärare som hade funnits där under årens gång :)
Vilken härlig miljö ni spenderade dagen i, förstår att det blev ett vackert och roligt minne :)
Sista betygsättningen nånsin... oj oj ;)
Kramar!!
Halloj!
Jag tror att även när jag gick i sexan så åkte vi till Brevik och övernattade där.
Förstår att det känns skönt att du är klar med betygsättningen men att det är vemodigt att snart få säga hejdå till eleverna.
Jag håller med dig att det var bättre förr när man fick följas åt upp i skolgången.
Ha en fin torsdag.
Kram Carin
Jo, stämmer, årskurs 6 går på högstadiet här, 6-9 och får ämneslärare och fördjupning i språk och matematik och ska förberedas för vidare studier och gymnasium och vidare efter det. Är inte privatskola utan kommunal.
Man vet ju att en del elever är väldigt begåvade och också mognat mycket och ledsnat på mellanstadiet men barn är ju väldigt olika och olika i ålder om det fötts i januari eller december. Men man anser att alla får ett lyft när det är stor kompetens med fler lärare och de ser i tid alla olika nivåer hos barnen. Barn och föräldrar verkar nöjda. Det förekommer på fler skolor ser jag runt om i landet.
Måste tänka tillbaka och jag skulle gillat att börja i årskurs 6, älskade högstadiet och vi hade toppenlärare och engagerade rektorer. På min tid kunde man välja många inriktningar och linjer, svårare nivå och gymnasieförberedande linje valde jag. Har kontakt med många idag och det har verkligen gått bra för alla från alla linjer, vad de än satsade på. Lärare är ovärderliga, de lägger grunden och bär vidare, förstår det känns bra att gå i pension men så svårt att hitta behöriga nya som vill satsa på skolan och barn i alla åldrar. Det hör till de ett av det viktigaste yrkena i landet. Bär framtiden. Utan blir det kaos. Kram
... ett av de viktigaste yrkena, kanske viktigast, utan lärare blir det ju inga andra yrken heller.
Så fint, Anna. Jag förstår att det känns sorgligt och fint att ta farväl av sexorna. MINNS det själv i skolan, när jag slutade sexan grät jag, och många andra tjejer, floder. Vi skulle byta skola till hösten, och vi tyckte så mkt om fröken etc.
SEn när K gick ut sexan, och skulle byta skolan till middle school, var jag också lite rörd. DET var så fint avslut med hennes elementary school också.
Vilket väder ni fick!! Helt underbart!! Kunde inte ha blivit bättre. KRAMAR!!
Hej Ewa! Kul, du har jobbat som lärare!! Och grattis till pensionen! Jag gör mitt sista läsår 26/27. Det låter som att du verkligen fått uppleva våren på ett nytt sätt i år. Härligt!
Jag känner så väl igen det du beskriver kring betyg! Avskyr F!! Bra att det försvinner med det nya betygssystemet.
Bild och slöjd är viktiga ämnen! Just det där att skapande egentligen behöver tid, mod och möjlighet att pröva sig fram utan rädsla för att “det ska bli rätt” direkt. Ibland kan betygssystemet nästan stå i vägen för själva lusten och processen, trots att det är där så mycket lärande sker.
Nu när betygssättandet är bakom mig känns det också som att en ny fas börjar. Nästa läsår ska jag inte ha svenska med åk.6. Ska återgå till specen!
Tack för att du delade med dig av dina tankar! KRAM
Hej Monica! Ja, det betyder mycket med sådana dagar tillsammans och att få stanna upp lite mitt i allt som går så fort. Tiden rusar verkligen fram!!
Det känns väldigt skönt att ha betygssättningen klar nu, det är alltid en intensiv period men också viktigt och givande arbete.
Det har verkligen förändrats en del med skolorna nu. Här börjar också många sexor redan på högstadieskolorna, så det blir lite annorlunda mot hur det var förr. Vi har haft lyxen med två små klasser. Bara 34 elever i åk.6. KRAM
Hej Sara! Ja, det är verkligen lite dubbla känslor… flera klasser har jag följt nära under flera år och plötsligt är det dags att släppa taget! Samtidigt är det ju fint att få vara en liten del av deras resa vidare i livet.
Och ja… sista betygsättningen någonsin känns faktiskt ganska stort! KRAM
Hej Carin! Men så roligt att du också har minnen från Brevik. Det verkar vara en plats som många bär med sig genom åren.
Ja, det är verkligen både skönt och lite sorgligt på samma gång. När man har följts åt så blir det speciellt att säga hej då! KRAM
Hej igen Monica! Det låter verkligen som att ni har en genomtänkt och fin modell på skolan i Stockholm. Jag kan förstå tanken bakom att börja högstadiet redan i sexan. Det testades på min gamla skola för tjugo år sedan. Det projektet lade vi ner. Det var inte bra då. Precis som du skriver är barn så olika, vissa är mer än redo för nya utmaningar medan andra behöver lite mer tid. Jag tror också mycket handlar om engagerade lärare och trygga vuxna omkring eleverna.
Så fint att läsa om dina egna positiva minnen från högstadiet också! KRAM
1000-Tack Monica!! Ja, precis så är det ju! Vi lärare lägger grunden till allt annat… utan dem skulle inga andra yrken heller finnas. Ett otroligt viktigt och fint yrke, även om det ibland känns som att det inte alltid får den uppskattning det förtjänar. KRAM igen!!
Hej Annika! Ja, det blir oftast väldigt känslosamt och fint på samma gång. Man märker hur mycket både barnen och vi vuxna bär med oss från de där åren! Många klasser som jag har haft, har varit som ”mina barn”!
Jag förstår verkligen att du minns det så tydligt själv… det gör även jag! Att sluta nian var tuff för mig, mycket gråt!
Och vädret kunde inte ha varit bättre för dem. De hade det verkligen toppen! KRAM
Jag säger som Lärarförbundets gamla slogan: "Allt börjar med en bra lärare!" Vilka härliga sommardagar dina elever verkar ha haft och så fina minnen att bära med sig i livet :D! Kram, Annika
Hej Annika! Absolut… en bra lärare kan göra så stor skillnad!!
Och just sådana här dagar hoppas man att eleverna ska bära med sig länge. KRAM
Visst doftar det lite sommar och nu dröjer det inte förrän mat och dryck packas ned till midsommarfesten.
Ha en härlig helg!
Vad härligt! Det ser ut som att era ungdomar fick ut det bästa av sin klassresa. Vilket väder! Jag lyssnade på podden om 13-årige Max som tog livet av sig igår och tänkte på hur hemska barn kan vara mot varandra. Man undrar ju vad det är i människan som tar fram allt det subtila och onda och beräknande redan i tidig ålder... Att ta sig rätten att "döda" någon socialt. Kommer ihåg min första egna klass som vi åkte på klassresa med i trean och hur det fanns två starka Alfa, positiva, både bland tjejerna och killarna. Kommer aldrig att glömma vilken skillnad det var i den klassen jämfört med de flesta andra klasser där jag jobbat. Sorry för att min kommentar handlade om något helt annat än du skrev! Tänk att du är så nära pension nu, Anna. Njut av alla dina "sista"! Kram.
Hej Stefan! Ja verkligen! Det ligger sommar i luften nu! Snart är det dags för sill, jordgubbar och långa ljusa kvällar. KRAM
Hej Monnah! Det gör så fruktansvärt ont att tänka på hur hårda barn och unga ibland kan vara mot varandra. Jag stod och grät en gång framför en klass för att de var så elaka mot en pojke. De är idag 32 år. Gamla elever har kommit fram till mig och minns det så starkt. De tackade mig! Där har vi alla vuxna en viktig roll!
Vi har ett bra team och ett bra klimat på vår skola. Därför blir man extra glad när man ser grupper där trygghet och omtanke får ta plats!
Och nej, du behöver verkligen inte be om ursäkt! Barn som Max får inte tystas. Det är bra när en text får leda vidare till större tankar om livet och människorna runt oss.
Ja, tänk att pensionen närmar sig nu! Mitt sista läsår står framför mig. Känns overkligt! KRAM
Skicka en kommentar