Idag för 36 år sedan kom vår älskade Ida till världen♥
Tänk vad lyckliga vi är för det!
Men hon hade bråttom... kom en hel månad för tidigt.
Det blev ett akut kejsarsnitt.
Ida låg i sätesbjudning.
De försökte vända henne, men det gick inte och mitt bäcken var för trångt.
De försökte stoppa förlossningen med bricanyl.
Mitt hjärta rusade… och lilla Idas hjärta slog också för fort.
Sen märkte de att hon inte mådde bra.
Det blev bråttom. Akut kejsarsnitt.
De ville söva mig.
Men jag sa: ”Nej. Jag vill vara vaken.”
Ryggmärgsbedövning.
Sen hörde jag hur de klippte, skar lager efter lager tills de tog ut Ida.
Det var tyst! Ida skrek ingenting! Det var tur att de gjorde kejsarsnittet. Att hon kom ut!!
Hon hade inte fått någon näring på ett tag. Min moderkaka var helt förkalkad.
Jag fick inte se henne.
De försvann med henne direkt från salen.
Hon sov i 14 dagar innan hon vaknade och kunde ammas.
Under den tiden satt jag vid en pump och vi sondmatade henne.
Hon låg på prematuren… och där var hon faktiskt stor.
Uppe på BB-avdelningen däremot... där var hon minst av alla.
Det var en tuff tid, känslomässigt. Att vara så nära men ändå inte riktigt få ha henne hos mig.
Men Ida kom hem.
Och idag fyller hon 36 år.
Min starka, vackra, envisa dotter.
Tack för att du kom, älskade Ida.
Men det slutade inte där...
Aj aj aj... min lilla Ida💔
När min Ida var 2 1/2 år hade hon jämt, Jämt, JÄMT ONT!!!
Vi sprang mellan BVC, vårdcentralen och akuten.
"Nejdå, hon har nog bara ätit något olämpligt", sa de.
"Små barn kräks ofta... varje dag!"
Ehm... okej?
Men det blev bara värre. I vagnen skrek hon vid varje gupp.
I bilen skrek hon ännu mer tills vi lossade på bilbältet. Då blev hon glad… ett ögonblick.
Till slut låg hon på golvet och vred sig i smärtor.
Vi var på akuten bara 14 dagar innan, och de sa samma sak:
"Att hon bara hade ätit något olämpligt."
Jag kände mig som ”mamman med spiken i örat”
Du vet, hon som misstänks hitta på för att få uppmärksamhet.
Usch!! Det gjorde ont i hjärtat.
Så åkte vi in till akuten. Igen!!
En lång smal barnläkare, med stor näsa och en lockig krans runt hjässan
(tänk: Familjen Addams) tog emot oss.
"Hon måste ta av sig tröjan så jag kan undersöka."
– NEEEEEJ! skrek Ida.
Det gjorde för ont.
Men doktorn lyssnade inte.
Jag var svettig, ledsen och trött.
Kände mig helt maktlös.
Då kom BrumBjörn-doktorn🐻
Stor, vänlig, mörkt hår.
"Men vilken fin Musse Pigg-tröja du har Ida! Får jag se den?"
Och det gick hur bra som helst.
Han klämde och kände och hittade något stort där inne i hennes lilla kropp".
Ultraljud.
Tystnad.
Ingen sa något.
Ner till salen. Embla-salva. Kanyl. Gråt. Rädsla.
"Hon ska få en nefrostomi", sa de.
En slang in till njuren. Kiss i påse. Chock.
Men också: Hon skulle bli bättre. Jag var inte tokig!!
Operationer, kisspåsar och tårar...
Dagen efter kom första morgonronden... mängder av vita rockar.
En stilig läkare frågade: "Har hon haft ont?"
OM hon har haft ont!?! Ja! Vi har varit på VC och akuten hur många gånger som helst!
Urinledaren var som ett garnnystan. En missbildning. Totalt stopp!
Njuren var ju stor som en grapefrukt! Värre än njursten!
De opererade Ida i flera timmar... men det ville sig inte.
Till Linköping💔➡️❤️
Efter månader på sjukhus, fram och tillbaka, blev det en ny operation i Linköping.
Fyra, fem timmar operation. Intensivvård.
Allt som allt... sex månaders sjukhusvistelse, tio gånger på uppvaket,
lekterapi, videofilmer, böcker och nefrostomi - kiss i påsar.
Och sen till slut blev vår älskade lilla Ida BRA!
Ida ute på Femöre juli 2025...
Jag, och så många med mig, firar att just du kom till världen.
Kärlek i tusen ton till dig, du unika, varma, smarta, roliga, känsliga och vackra dotter!
Puss och grattis, älskade Ida! Jag älskar dig... miljoner gånger om!
Imorgon, lördag, blir det kaffekalas och jag längtar efter att få fira dig lite extra.
Må solen lysa på dig var du än är min kära läsare!
Kram till alla... Anna
♥
(bilder fotade av mig)
18 kommentarer:
Vilken härlig berättelse. Tänk ändå vad åren går och resan från liten till stor innebär både glädje och sorg.
Grattis till din dotter och din kärlek till henne.
Jag har själv inga barn, men är bonus morfar. Frugans dotterdotter föddes med hjärtfel och tillbringade ett ovisst år på lasarett i Göteborg. Det var en tung period, men hon klarade det och är sedan två månader tillbaks en pigg och nybliven tonåring.
Vilken tuff start på livet Ida fick, till stor del på grund av inkompetenta läkare som inte tog hennes smärta och din oro på allvar.
Grattis till henne! Hoppas att ni får en underbar dag tillsammans imorgon.
Halloj!
Verkligen en smärtsam start på livet som hon fick.
Stort grattis till fina Ida på hennes födelsedag.
Kram Carin
Hej Stefan! Tack för dina fina ord! Ja, åren går verkligen fort, och resan från liten till stor är fylld av både värme och prövningar.
Det du berättar om din bonusdotterdotter berör mig djupt. Vilken styrka, både hos henne och er omkring henne! Att ta sig igenom en så tuff start i livet. Så fantastiskt att höra att hon nu mår bra och är en glad tonåring! Livet är verkligen skört, men också fyllt av små mirakel. KRAM
All värme till dig och din familj.
Hej Jossu! Tack snälla. Ja, det var en tuff start och det gör fortfarande ont att tänka på hur mycket hon fick kämpa i onödan när hon inte blev tagen på allvar. Ingen ska behöva gå igenom det, allra minst ett litet barn.
Men idag är jag så otroligt stolt över henne och den styrka hon bär på. Vi ser verkligen fram emot att fira henne imorgon, det kommer bli en fin dag. KRAM
Halloj Carin! Tack snälla för dina fina ord! Ja, det blev en tuff början för Ida, men idag är hon starkare än någonsin. Vi är så glada att få fira henne imorgon! KRAM
Kära Anna!
ordlös blir jag när jag läser sånt här. Vilken kämpig första tid ni fick tillsammans men ni klarade det tack vare bra hjälp till slut. Kämpaglöd, kärleksglöd...jag kan bara ana hur du hade det som mamma till ett älskat barn. Jag är rörd så in i baljan av allt det du skriver här idag...Så skönt att allt gick som det skulle gå och ha en underbar födelsedag för Ida och alla er andra som är delaktiga i henne! GRATTISKRAMAR!
Karin
Kära Karin! Tack snälla för dina fina och varma ord! Ja, den där första tiden var verkligen en prövning. Till slut blev Ida bra! KRAM
Vilken start på livet! Tack vare er kärlek och till slut duktiga läkare så kom hon igenom det och det har säkert präglat den person hon blivit. Fint story även om den var jobbig för er så klart! Kramar
Hej Anna! Ja, det var verkligen en tuff start, men vi är så tacksamma för all kärlek och det fantastiska stöd vi fick både från vår omgivning och sjukvården. Det har nog gjort henne starkare och format henne till den fina person hon är idag. KRAM
Hej Anna! Grattis till din dotter! Tänk att det ska vara så svårt för vissa att födas. Skönt att det gick bra. Kramar Marika
Hej Marika! Tack! Ja, det blev en lite dramatisk start, men vi är så tacksamma att allt gick bra till slut. Tänk om jag hade levt på 1800-talet! Fantastisk vård! KRAM
Hej Anna!
Grattis till din vackra dotter!
Ja du, tänk vad åren går...svårt att hänga med! Det känns ibland så märkligt att ens barn är så gamla - samtidigt som de är vuxna med egna barn och familjer är de i mitt huvud också de små barnen som jag hade så nära mig när de var bebisar och småbarn.
Vilken dramatisk start på livet för din Ida, men vilken tur att allt gick bra!
Och tur att du var stark nog att inte ge dig, när du/ni visste att något var fel!
När jag väntade mitt andra barn kände jag att något var fel med bebis i magen alldeles i slutet. Kände färre rörelser och bara en allmän känsla att bebisen inte mådde bra! Men ingen tog mig på allvar...Jag fick kämpa och skrika och gråta mig till att få en ordentlig undersökning! Det gjordes så ultraljud som visade att bebis inte alls mådde bra, jag blev igångsatt men det klarade inte vår lille i magen utan det slutade med katastrofsnitt. (för andra gången för mig, första barnet var en annan dramatisk upplevelse...)
Allt gick bra, några dagar i kuvös för vår lille Tobias men inga andra men.
Hej Ninnie! Tack snälla för dina fina ord om Ida Ja, visst är det märkligt hur man kan se sina vuxna barn och barnbarn och samtidigt ha så starka bilder kvar av dem som små?
Oj, vilken resa ni fick gå igenom med Tobias! Jag kan verkligen känna igen den där magkänslan när något inte stämmer. Det är så starkt av dig att stå på dig och kämpa, även när ingen lyssnade i början. Jag blir både berörd och glad att det slutade väl för er, även om vägen dit var dramatisk. KRAM
Åh vad Ida måste gå igenom och du med, ja båda föräldrar men du genom allt vid förlossningen först. Tack och lov att läkare till slut gjorde rätt undersökningar men så svårt ändå att hitta rätt kompetens med diagnos och operationerna. Jag tycker det varit väldigt svårt att se alla barns lidande på sjukhus, det är ofattbart och kan de prata tröstar de föräldrarna. Det smärtar så mycket vad barn går igenom, ja ofta med dödlig utgång.
Stort GRATTIS till fina Ida på födelsedagen och så fantastiskt fint livet kan bli. Grattis till dig med som fin mor. Kram
Hej Monica! Tack snälla för dina fina och omtänksamma ord. Ja, det har verkligen varit en tuff resa, både för Ida och för oss som föräldrar. Jag är så tacksam att rätt hjälp till slut kom och att hon fick den vård hon behövde. Det gör ont i hjärtat att se barn lida, och jag håller med, deras styrka och förmåga att trösta andra är helt otrolig. Idag känner vi bara sån glädje och tacksamhet över att få fira hennes födelsedag och se henne må bra. KRAM
Vilken jobbig födelse din dotter fick (och så hemsk situation för dig också samt för pappan) och sen all oro och smärta med sjukdomen/tillståndet därefter som ingen upptäckte inom vården. Men så skönt att veta att allt gick bra till slut! Och jag måste bara få nämna (fast det är ju egentligen inte viktigt) vad vacker Ida är... Att hon sen också verkar vara en otroligt snäll, bra och empatisk människa är det stora! Grattis till Ida och grattis till dig! Kram, Annika
Hej Annika! Tack fina du! Ja, det var verkligen en tuff start i livet, men jag är så tacksam att allt gick bra till slut. Dina ord om Ida värmer verkligen… både jag och Ida blir rörda. Hon är precis så omtänksam och fin som du beskriver, och jag känner mig lyckligt lottad som får vara hennes mamma. KRAM
Skicka en kommentar