Idag är det fars dag. Min far somnade in för nio år sedan.
Jag känner fortfarande hans närvaro... som en mjuk värme, en viskning i hjärtat.
Jag har tänt ett ljus för honom i morgonljuset.
Till maken, som är far till tre, dukade jag upp en god farsdagsfrukost.
Doften av te, nybakat bröd och stilla samtal... små stunder av tacksamhet.
Om kvantfysiken har rätt, om allt verkligen hänger samman, då är det
inte konstigt att vi kan känna banden till varandra, även bortom tid och rum.
En partikels egenskaper kan påverka en annan, oavsett avstånd.
Kanske är det så också med våra hjärtan.
Vi människor uppfattar mer än vi förstår, känner mer än vi kan förklara.
Kanske lever vi i ett parallellt universum där allt är möjligt...
där döden bara är en transportsträcka till något större än vårt sinne kan omfatta.
Högsten sommaren 1969 ❤
Hylla din far, eller någon som burit rollen med kärlek och minns dem som alltid finns kvar i hjärtat.
Trevligt veckoslut! Hoppas att du min kära läsare har haft en fin vecka!
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotograferade av mig)
4 kommentarer:
Livets mysterium. Och dödens... Så fint skrivet igen, tack! Önskar dig en fin novembervecka :)! Kram, Annika
Hej Annika! Tack Livet rymmer verkligen både ljus och skugga… Önskar dig också en fin novembervecka! KRAM
Hej Anna!
Ja, idag är det farsdag, en dag att minnas. Du skriver det så bra och för mig är det lika självklart som att andas att det är inte bara det här utan mycket mera än så.
Njut av veckan som kommer!
Kram
Go'kväll Karin! Tack snälla för dina fina ord. Ja, fars dag väcker många känslor och tankar… både minnen och tacksamhet. Visst finns det en annan värld än vår, i en annan dimension. KRAM
Skicka en kommentar