De här halvåret har varit sjukt mycket med toppar och dalar!
Men den senaste veckan har varit ett stort trauma och ångestfylld... därav min tystnad!
Ångesten och paniken har varit obeskrivlig... det är osannolikt att kroppen kan bli så totalt slut!!
Men jag har någon som bär mig... jag får kraft från ovan... det vet jag!
Vad är det för något som har hänt då?
Min finaste Ida var på bröllop i Göteborg den 25 maj... hon skickade en bild via mms.
De var så vackra på bilden och jag var så glad för deras skull.
Senare ringer de från Sahlgrenska... ett falltrauma!
Det budskapet att min Ida hade fallit ner tre-fyra meter med huvudet före i marken!!
Mycket allvarlig skallskada och brutna ben!
Den paniken och ångesten önskar jag ingen!
Jag trodde det värsta och slängde mig på golvet och skrek ut min smärta.
Så hela söndagen på morsdag satt jag och vakade vid Idas sida i Göteborg.
Mannen och min Lotta var med... de åkte hem senare och tog hand om varandra.
Alla sa att det var ett mirakel att hon överlevde, änglavakt!
Jag ber och gråter omvartannat!
I torsdags blev det ambulansflyg hem till lasarettet i min stad... skönt att vara nära hemma.
Ida går mot rätt håll... hon är en tuff tjej som kämpar!
Så Glad och tacksam över att hon LEVER!!
Var rädd om varandra... njut av din dag!
♥
(bilder fotade av mig med min iPhone5)