Kvällarna på Karpathos...
Jag älskar den där känslan efter en heldag vid stranden.
När huden är solvarm, håret fortfarande lite salt av havet och jag har fått vila en stund på rummet.
Jag har duschat, fixat till mig, känner mig fin... redo för kvällen. Ett glas vin på balkongen innan utgång.
Vid sju, halv åtta, promenerade vi långsamt in mot den fina lilla staden Pigadia.
Pulsen där är lågmäld men levande, precis som jag gillar det.
Allting var så gott. Och så mycket mat! Tallrikarna dignade.
Sen blev det kolsvart. De grekiska nätterna är något alldeles speciellt!
Mjuka och ljumma... nästan som att vandra genom mörk sammet.
Det är något fascinerande med den där nattsvarta varma stillheten.
De här kvällarna på Karpathos kommer jag bära med mig länge!
Sorlet från tavernorna, de varma vindarna mot huden när mörkret faller.
Det finns något tidlöst i hur dagen övergår i natt här. Men resan är inte riktigt slut än.
Mitt sista inlägg om Karpathos kommer att handla om vår båttur längs östkusten...
En dag som bjöd på kristallklart vatten, gömda vikar och ännu mer av det där magiska blå.
Hoppas du vill följa med på den också. Vi ses snart igen min kära läsare!
4 kommentarer:
Hej Anna!
du är en av de där bloggvännerna som kan ta foton efter hur stämningen är. Jag känner hur den var via dina foton, helt enkelt. Sen har jag varit i Grekland och vet hur värmen är där, hur maten smakar och allt det där sköna när mörkret faller...Karpathos verkar vara ett toppenfint ställe. Lite lugnare tempo och inte så turistiskt. Duvan vet att göra det bra för sig och sina små kommande. Härlig bild bland alla härliga bilder...njutbart i kubik!
Ha en skön kväll!
KRAM
Karin
Halloj!
Gudomligt vackert ser det ut att vara.
Måste ha varit toppen att åka direkt från Norrköping med. Så nära och bra.
Superfina bilder som alltid hos dig.
Kram Carin
Hej Karin! TACK! Grekland har verkligen något speciellt, och Karpathos är en liten pärla… lite lugnare, lite mer äkta. KRAM
Hej Carin! TACK! Ja, det var verkligen guld värt att kunna flyga direkt från Norrköping. Och ja, vackert var det verkligen… så där så man liksom måste nypa sig i armen ibland. KRAM
Skicka en kommentar