KÀra vÀnner! Jag har inte mÄtt sÄ bra den senaste tiden. Har varit hemma sedan igÄr tisdag.
Var ju hemma och sjuk tvÄ dagar för tvÄ veckor sedan. Nu har jag feber varannan dag, typ.
Ett konstant tillstÄnd av trötthet, en kropp som kÀnns tung och seg.
Plus vÀrkande leder, torra slemhinnor och hjÀrndimma som alltid = biverkningar av min medicin.
Och sÄ alla andra smÄ krÀmpor som har flyttat in utan att ens knacka pÄ.
Irriterande, javisst! Men jag mÄste fÄ skratta Ät elÀndet ÀndÄ.
För tydligen har jag kommit i den dÀr Äldern nÀr man pratar om sina krÀmpor.
Och vet ni vad?
Det Àr faktiskt lite kul nÀr maken och jag ojar oss över det ena och det andra.
Ojoj... Ajaj... vi lÄter som vÄra gamla förÀldrar! Tur vi kan skratta Ät varandra!
Det kÀnns inte ens som att klaga lÀngre. Det Àr bara ett giltigt Àmne.
TÀnk... förr klagade jag aldrig pÄ nÄgra krÀmpor! Nu Àr jag bara Àrlig... jag har blivit Àldre.
SÄ Àr det, och vet ni vad? Jag Àr faktiskt glad för det!
Jag tÀnker ofta pÄ alla dem som inte fick chansen att bli gamla.
VÀnner som gick bort alldeles för tidigt.
Innan jag fyllde sextio tog jag för givet att jag skulle bli lika gammal som min mamma... hon blev 96.
Men dÀr fick jag en kÀftsmÀll i form av bröstcancer. Sedan dess Àr jag glad för varje dag.
Jag vill tacka livet med krÀmpor och allt. För jag FINNS!
Sen finns det en charm att Ă„ldras tillsammans med maken!
Det finns en sÀrskild sorts skönhet i att dela livet med nÄgon över tid.
NÀr rynkorna blir fler och hÄret lite grÄare vÀxer ocksÄ nÄgot annat.
En stillsam trygghet, ett tyst samförstÄnd.
KÀrleken blir inte mindre, bara lugnare, starkare och mer Àkta.
För i slutÀndan Àr det just det som Àr charmen.
Att veta att man inte vandrar ensam genom livets alla Ă„rstider.
TvÄ skolfoton och ett hjÀrta emellan.
AI gjorde bilden, men kÀnslan Àr Àkta, Anna 9 Är kramar Anna 62 Är.
Ja, det finns en sÀrskild charm i att Äldras... inte bara med nÄgon annan, utan ocksÄ med sig sjÀlv.
❤
NÀr jag ser bilden dÀr mitt första skolfoto möter det senaste skolfotot,
dÄ kÀnns det nÀstan som att jag kramar mitt nioÄriga jag pÄ riktigt!!
Tiden mellan oss Àr fylld av skratt, misstag, drömmar och lÀrdomar.
Som att jag verkligen möter den dÀr lilla flickan som en gÄng stod med stora ögon och hela livet framför sig.
Att Ă„ldras tillsammans handlar inte bara om rynkor och minnen,
utan om att se hur lÄngt man kommit och fortfarande vÄga vara nyfiken.
MÄ vi alla vÄga krama vÄra yngre jag och gÄ vidare med mjukare hjÀrtan.
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotograferade av mig)
6 kommentarer:
Jag kÀnner att varje Älder gett vissa egenskaper. Som barn och ungdom var fysiken och energin pÄ topp. I takt med Ären avtar det nÄgot men jag belönas istÀllet med ett lugn och visdom. Varje egenskap har sin tid.
Jag har ocksÄ insett att man inte kan ta för givet att man blir gammal, och fokuserar dÀrför pÄ att följa mina drömmar. En visdom jag inte hade nÀr jag var ung.
Hej Jossu! Det ligger verkligen mycket sanning i det du sÀger. Varje Älder har sin egen gÄva. Bara att gilla lÀget med alla ÄlderskrÀmpor. Att kunna uppskatta nuet och följa sina drömmar, med den erfarenhet man har samlat pÄ sig, Àr nog en av livets största visdomar. KRAM
Hej Anna!
Jag blir glad av att lÀsa ditt inlÀgg; inte för att du Àr sjuk och mÄr dÄligt just nu, utan för att du skriver sÄ bra om detta med att Äldras. Du Äldras med vÀrdighet, vill jag sÀga, du accepterar att vi blir Àldre och att fÄ kÀnna glÀdjen i att finnas till. Jag tÀnker som du gör i det hÀr fallet..Äldern ska man vara glad för. Alternativet Àr vad det Àr men sÄ lÀnge man Àr hÀr sÄ Àr det bÀsta att faktiskt göra det bÀsta av det. SÄ fint skrivet och sÄ dina foton till pÄ det.
Jag Àr Àldre Àn vad du Àr men jag kÀnner mig fortfarande ung..Àven om jag ocksÄ har fÄtt lite extra studs i mitt tÀnkande, en extra stolt knyck pÄ nacken för att jag Àr Àldre. Till all lycka har jag fÄtt vara frisk och det Àr jag verkligen tacksam för. Jag tar inget för givet utan Àr bara glad för varje dag som jag fÄr vara med i det hÀr livet och till glÀdje för andra. Det Àr min devis..folk mÄr sÄ dÄligt i dagslÀget och behöver piggas upp. Sen kan man grÄta i alla fall, grÄten Àr viktig, skrattet Àr viktigt.
Jag gratulerade en man för ett tag sedan till 70 Ärs dagen. Han svarade med lÄnga beklaganden om att han Àr sÄ gammal....tyngd av Ären osv. Vad Àr alternativet? frÄgade jag och log. DÄ vaknade han till...ja, du har rÀtt, vi ska vara glada för varje Är vi fÄr vara med!
Du inspirerar mig att skriva nÄgot om Älder, jag funderar ofta pÄ livet och döden, stÀndigt nÀrvarande har de bÄda varit under hela mitt liv.
Birgitta Anderssons man ska vara glad för fötter kunde lika gÀrna heta man ska vara glada för livet vi har.
KRAMAR till DIG !
Karin
Hej kĂ€ra Karin! Jag hĂ„ller verkligen med dig… att fĂ„ Ă„ldras Ă€r en gĂ„va, Ă€ven om kroppen ibland protesterar. Det finns en stilla glĂ€dje i att fĂ„ vara kvar, att se livet ur ett nytt perspektiv och att kĂ€nna tacksamhet över det som fortfarande finns.
Jag tycker sĂ„ mycket om det du skriver om att bĂ„de skratta och grĂ„ta, precis sĂ„ Ă€r det. BĂ„da behövs, de hör ihop och gör oss mĂ€nskliga. Och ja, “man ska vara glad för livet vi har”. Den titeln tycker jag verkligen om. KRAM
SÄ vackert och sant det du skriver om att Äldras. Jag hÄller helt med dig. Sjukdomar och krÀmpor rÄr man inte över och de fÄr man lov att ventilera. Livet Àr inte rÀttvist, och inte heller döden. Men alla ska vi den vÀgen vandra, förr eller senare. Men nu, just nu, lever vi i alla fall :). Hurra! Kram och hoppas att du snart kÀnner dig starkare och piggare! <3 Annika
Hej Annika! Ja, du har sÄ rÀtt... vi fÄr ta vara pÄ stunderna vi har och leva dem fullt ut, trots det som kroppen ibland hittar pÄ. Livet Àr inte alltid lÀtt, men det finns ÀndÄ sÄ mycket att kÀnna tacksamhet över. KRAM, och tack för omtanken
Skicka en kommentar