9/1-1924 ❤ Erik Gunnar ❤ 28/9-2016
Min pappa hette Gunnar och idag är det 102 år sedan pappa föddes.
Förr var det inte ovanligt att barn fick namnet efter den dag de föddes, utifrån namnsdagen.
I september blir det tio år sedan pappa gick bort. Ändå är han alltid med mig.
Maken säger då och då att han saknar mina föräldrar...
Att bara kunna åka dit, ta en fika och sitta ner och prata en stund. Ja, jag saknar dem också.
Samtidigt är jag tacksam över att jag fick ha mina föräldrar länge.
I dag tänker jag extra mycket på dig, lilla pappa.
Älskar dig!
Och Grattis på namnsdagen Frank, du heter ju Frank Gunnar efter din gammelmorfar.
Det roliga är att även Frank fyller år på sin namnsdag... det är nämligen Frank den 4/10.
Sommaren 1973... jag i röd keps... pappa tittar fram!
Mina tre arbetsdagar har gått som en dans.
Det var riktigt roligt att få komma tillbaka till jobbet,
träffa både kollegor och mina elever igen.
Det ger så mycket energi och glädje!
Jag slutar ju 12.15 på fredagar, så då brukar maken fixa lunch så att vi kan äta tillsammans.
I dag hamnade vi mitt i Kolmårdsskogen... närmare bestämt vid Virå bruk.
Där låg snön tung på granar och tallar och skapade en alldeles magisk stämning.
Maten var, som alltid, utsökt. Nybakat bröd med smakrikt, hemgjort örtsmör.
En fantastiskt god rotfruktssoppa serverad i kåsa...
Den lade sig som bomull i magen och värmde gott.
Huvudrätten bestod av hjort, potatis, lingon, grönkål och gräddsås.
Utsökt, helt enkelt! Och till efterrätt… kaffe och kaka. Smakade lika gott det.
Huset kommer att fyllas av barn och barnbarn... det ska bli jättekul!
Till kvällen väntar På spåret och Bergfeldt.
Jag önskar dig, min kära läsare, en riktigt trevlig helg!
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotade av mig)
6 kommentarer:
Halloj!
Visst saknar man sina föräldrar, det gör jag med.
Vilken härlig fredagslunch i Virå.
Ha en fortsatt fin fredagskväll.
Kram Carin
Halloj Carin! Ja, saknaden finns alltid där❤️
Fredagslunchen i Virå var verkligen god och mysig.
Önskar dig också en fin fredagskväll. KRAM
Hej Anna!
Oj, vilken god lunch ni fick! Verkligen fredagslyxigt!
Och så fint med den snöiga skogen.
Fina bilder på din pappa, och på dig. Tycker att ditt barnbarn Frank är väldigt lik din pappa som barn.
Förstår att du saknar honom och din mamma...Men som du säger så lever de vi saknar kvar i våra hjärtan, de finns liksom ändå fast inte hos oss.
Lycka till med er julgransplundring i morgon!
Kram från Ninnie ❤️
Hej Ninnie! Ja, lunchen var verkligen en liten fredagslyx, och skogen var så vacker i snön.
Visst är det roligt hur lik Frank är min pappa som liten. Det slår mig nästan varje gång jag ser honom. Saknaden efter mamma och pappa är alltid där, men precis som du skriver, de finns verkligen kvar i hjärtat.
Tack, vi ser fram emot julgransplundringen imorgon! Hoppas du får en härlig helg också.
KRAM
Roligt det där att man förr inte så sällan fick sitt namn efter vem som hade namnsdag den dag man föddes... Min brorson fick det också och han är inte mer än 39 så än kan det vara så ;). Så fina bilder du visar; både de från svunnen tid på din pappa (så gullig och stilig :) och dina egna för dagen! Jag vet inte riktigt vad det är men det är något speciellt både vad det gäller motiv och hur du fotograferar. Trevlig helg! Kram, Annika
Hej Annika! Ja, visst är det lite roligt och fint hur sådana traditioner kan leva kvar längre än man tror. Hälsa brorsonen att han är i gott sällskap då😉
Blir alltid glad av dina ord om mina bilder. Tack!! KRAM
Skicka en kommentar