lördag 22 oktober 2011

Jag och bilar...

...hör inte ihop! Jag har aldrig varit intresserad av bilar och jag har noll koll på vad grannarna har för bilar och hur olika märken ser ut! Visst, jag är inte helt borta... känner till märken och så fast jag har aldrig lagt någon större vikt vid det! Under mina 22 år tillsammans med mitt X hade vi bara Volvo-bilar + en MGB cab -64.a!

Min första egna bil skaffade jag efter skilsmässan 2004. Att vara utan bil 2,5 mil utanför stan med två barn funkade inte! En vän hjälpte mig att hitta en liten röd Nissan Micra för 10.000 SEK! Jag blev överlycklig för den. En fin liten bensinsnål bil. 2007 smällde jag med bilen och den hamnade på skroten! Ja, ha nu stod jag där utan bil igen! Fick pengar från försäkringsbolaget så jag kunde köpa mig en likvärdig bil och det blev en röd Ford Fiesta med taklucka för 14.000 SEK. Jag var även jätteglad för den bilen! Den kunde stå i tre veckor i kyla (-20 grader) och bilen startade alltid som en klocka! Spann som en katt! Men, men tack vare takluckan kom det in regn och hela taket blev mögligt! Kändes inte så fräscht precis! Jag tyckte om den ändå, så det så! Fast nu ska mannens grabbar få den! Ingen bil att köra långt och fort med och bromsarna behöver fixas! Annars håller den nog ett tag till.
Nu när jag åker i min nya fina bil är jag så lycklig! Tänker... ser inte alla vilken fin bil jag kör! Hahaha... så tittar jag på skolans parkering och Maxi-parkeringen och ser... ALLA har fina bilar! Inget märkvärdigt med min nya fina bil! Däremot visste ALLA att den lilla röda Ford Fiestan var MIN för den utmärkte sig mycket mer!
Hej då Forden! Ha det gott... tycker om dig!

{foton av mig
}

3 kommentarer:

Leif sa...

Eftersom detta är en blogg med vissa estetiska ambitioner minst sagt så är det stenkul att du skaffat en av de bättre designade bilarna. Kanonsmart och tycker jag i vart fall rätt stilig. Bilar och design blir av ngn outgrundlig anledning manligt intresse. Har aldrig fattat det. Få ting har så mycket inflytande på vår visuella vardag och det är några av våra absolut största investeringar.
Alldeles för många bilar är obegripligt utan tydlig design-idé i form. Polon är det inte. Den har identitet och karaktär.

I garaget til vår bostadsrätt är jag outhärdligt stolt över att vi har en väldesignad och uttrycksfull bil. http://blogs.mirror.co.uk/cars-motorbikes/2009/03/sensible-citroen-c3-picasso-is.html

Kul att läsa om dina bilar!!!

Anonym sa...

Jag skaffade körkort väldigt sent. För knappt tio år sedan. Vi skaffade en praktisk familjebil (VW Passat)när Wille föddes och såldes när Julia dog. Sedan körde vi Golf väldigt länge innan XC90 köptes i våras. Vi som bor så off behöver verkligen två bilar. Jag kör barnen varje dag till skola o aktiviteter och mannen jobbar i Kista eller stan när han är hemma. Jag är inte heller så bilintresserad. Men älskar verkligen den stora sköna Volvon. Lika mycket som jag älskade när Golfen införskaffades. Den var som en racer i jämförelse med passaten. Här skiner solen och det är som gjort för en härlig höstpromenad. Kram/Sahra

Channal sa...

Fina bilar allihopa! Har tyckt tidigare att det viktigaste är att de rullar framåt! Men nu måste jag erkänna att det är skillnad på bil o bil!

Kram Anna