Världens snällaste och mest omtänksamma mamma!

 Idag skulle min mamma ha fyllt 101 år. 

Det är fem år sedan hon somnade in, och saknaden känns fortfarande stor. 

Puss och grattis, älskar dig!

Mamma september 2016... två veckor innan pappa somnade in.

På bilden håller mamma ett vackert fång videkvistar. 

Vi hade alltid vide hemma vid den här tiden på året under min uppväxt.

Det hörde liksom våren till... de mjuka, silvriga knopparna i en vas på bordet.
För mig betyder vide just hemma.

Jag älskar de små, lena videkissarna... så enkla, men ändå fulla av liv och vårkänsla.

Den här bilden är så fin... mamma ligger och läser, helt uppslukad av sin bok. 
Bakom henne syns ett inramat fotografi på pappa.

Den här lilla scenen känns så varm och trygg, full av kärlek och närvaro.

Här är en bild från när mamma firade sin 18-årsdag tillsammans med sina väninnor i mars 1943. 

Hur vackra är de inte allihopa? 

Så tjusiga i håret, med linneduk, fin kaffeservis, sju sorters kakor och tårta... rena festligheten!

Här är en till av mina favoritbilder: mamma och pappa som fikar i gräset på vårens första dag. 

Så enkelt, så genuint och ändå så fullt av kärlek och glädje. 

Allra lyckligast var hon nog när hon var ute i naturen, i sitt rätta element… i ett hav med vitsippor.

När mamma var hos oss var det självklart att hennes plats var laminofåtöljen💛

Jag tycker om den här bilden… tagen 2016, första advent, den första december utan pappa. 

Den fångar så mycket värme, stillhet och minnen som alltid finns kvar.

Min mamma var utbildad retuschör och fotograf. 

Förr var det ett riktigt hantverk. Jag älskade att vara i mörkrummet och framkalla bilder.

Eller stå bredvid och se hur mamma retuscherade/redigerade bilder. Så kul!

Att fota och redigera bilder med mobilen... det var inte riktigt hennes grej. 

Ja, under dessa nästan 80–90 år har mycket hänt… idag fixar väl AI det mesta.

Tanken på att mamma och pappa är åter tillsammans ger så mycket värme och tröst... 

De delar fortfarande glädjen, lugnet och kärleken, precis som de alltid gjorde här hos oss.

Allt gott till dig min kära läsare!

Kram till alla... Anna

♥

(Bilder fotade av mig samt avfotograferade bilder.)  

Så blev det måndag igen!

Kära vänner! Igår planterade jag årets pensé vid entrén i den stora järnkrukan 

tillsammans med några videkvistar. Nu får vi hoppas att de kommer blomma och frodas. 

Tog också en runda i trädgården och vattnade tulpanerna som börjar titta upp, 

med TricoGarden... det enda som verkligen hjälper mot rådjuren! 

Snart, snart blommar det för fullt i mina rabatter. Våren är här! 

 Det var alldeles för länge sedan jag var hos frissan! 

Mitt gråa melerar sig faktiskt ganska snyggt mot det blonda, så det är inget jag störs av. 

Men längden... alldeles för långhårig! Så idag blev det klipp och slingor. 

Före & Efter! Känns alltid lika skönt efteråt. 

Efter frisörbesöket tog jag en sväng till min dotter Lotta. 

Vi åt lunch tillsammans hemma hos henne och vi fick en mysig stund att prata ikapp.

Senare på dagen var det dags att träffa mitt bokslukargäng. 

Den här gången var vi hemma hos Ulrika i Söderköping. 

Vi hade läst årets Augustpristagare Liken vi begravde av Lina Wolff, 

vilket gav oss mycket att prata om. 

Romanen kretsar kring skuld, minnen och hur det förflutna fortsätter att påverka våra liv.

Vi var ganska överens om att det var en bra bok, 

även om den inte riktigt nådde hela vägen fram för alla. 

I snitt fick den tre stjärnor, men den gav upphov till 

många intressanta diskussioner i bokcirkeln.

En riktigt trevlig avslutning på dagen.

Önskar dig min kära läsare en bra vecka!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig)  

En toppendag!

Kära vänner! Idag har jag haft en supertrevlig eftermiddag och kväll. 

Vid halv tre mötte jag två kollegor, Marie och Lotta, på Tinas Café. 

Där blev det en galette med champinjoner, skinka och ägg... tillsammans med ett glas rött. 

Det smakade verkligen jättebra! Jag var hungrig.

Hade ju bara ätit frukost med maken innan Melodikrysset.

Vi satt och pratade i nästan en timme innan det var dags att promenera vidare till Teater Bråddgatan 34. 

Elin på jobbet är nämligen med i en teatergrupp, så vi såg verkligen fram emot att få se henne på scen. 

Det är alltid lite extra roligt när någon man känner uppträder!

En riktigt fin start på kvällen, med gott sällskap, god mat och kultur på gång.

Ikväll har vi sett Krymplingen på Inishmaan, en mörk och mycket speciell komedi. 

Pjäsen utspelar sig 1934 på den karga ön Inishmaan utanför Irlands västkust. 

Där möter vi den utstötte Billy, Krymplingen, som drömmer om att lämna öns skvaller, 

fattigdom och hårda liv genom att försöka få en roll i en Hollywoodfilm.

Berättelsen blandar kolsvart humor med både grymhet och mänsklig värme. 

Den skildrar ett samhälle där livet är tufft, nyheter är sällsynta 

och ofta möts med misstänksamhet. 

En föreställning som rör sig skickligt mellan skratt och allvar...

 Verkligen en kombination av komedi och tragedi.

Under pausen bjöds det på kaffe och nybakad bulle.

Blev glad att träffa på Moa, mitt brorsbarn, som också var på teatern. Kul att ses!

Och här nedan... kollegorna och kulturtanterna Marie, Lotta och jag.

Föreställningen var jättebra! 

Och extra roligt att vår Elin på skolan var med i pjäsen! Hon fick en röd ros av oss🌹

Tack för en fantastisk föreställning! Applåder!!

Så glad att jag såg föreställningen! 

Kom att tänka på den fantastiska filmen The Banshees of Inisherin från 2022.

Det är ju samma författare! Jättekul att göra den kopplingen. Martin McDonagh, vilket geni!

Nu ropar kudden mitt namn! Nattinatti till dig min vän!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig)  

Min vecka…

Kära vänner! Jag har haft fullt upp och en riktigt bra vecka! 

Roliga lektioner och lite trevligheter efter jobbet har gjort dagarna extra fina.

Jadå, jag hann i tid till jobbet i morse… trots att jag stannade bilen, 

vevade ner rutan och tog bilder på soluppgången och storskraken. 

Ibland måste man bara stanna upp en sekund och njuta av utsikten.

I tisdags var det studiedag och jag slutade redan klockan 14.00. 

De dagarna är verkligen värdefulla när vi kollegor får tid att träffas och arbeta tillsammans i lugn och ro. 

Efter jobbet hade jag en tid hos min örondoktor. Mitt öra ser fint ut och jag hör bra också! 

 Mitt högeröra rengör tyvärr inte sig självt, så mot trumhinnan bildas torra flagor som måste sugas bort. 

Lite märkligt... men så är det att bli äldre! Det blir återbesök om ett halvår.

Läkarbesöket gick snabbt så jag hann ta en liten sväng på stan efteråt. 

Det händer inte så ofta längre… och jag kan faktiskt sakna det ibland. 

Idag handlar jag nästan allt på nätet. Visst är det märkligt hur det har blivit!

Att strosa på stan gick fort. Klockan 16.30 var det dags för AW.

Vi träffades på en rätt så ny restaurang som öppnade i september... första gången jag var där.

 En jättefin och lugn miljö med mycket god mat. 

Bor du i krokarna får du inte missa restaurang Hemma Hos. 

Jag tog ett glas cava och okonomiyaki (kålpannkaka) med räkor… så gott!

Efter en trevlig AW blev det bio tillsammans med maken. 

Vi såg en förhandsvisning av den prisbelönta brittiska filmen “I Swear”. 

Filmen var bland det bästa jag sett! Intressant, rolig och samtidigt sorglig. 

Den handlar om Tourettes syndrom och om John Davidson som fick diagnosen när han var 17 år. 

Rekommenderas varmt... se den filmen!

Idag är det fredag, hörrni! 

Efter jobbet slank jag in på finbageriet och köpte stora fina vaniljbullar till fredagsfikat med maken. 

Jag hamnade även i min favoritbutik Blomsterhuset. 

Fredagsbuketten blev vaniljgula tulpaner och dessutom köpte jag fem av årets pansé.

Stora fina penséplantor ur Frizzle Sizzle-serien. Det är en krusblommig pensé 

som utmärker sig för sina vågiga kronblad och stora blommor. 

De ska jag plantera i vår stora järnkruka utanför entrén.

När jag kom hem puttrade redan en gryta på spisen. 

Den smakade fantastiskt gott tillsammans med ett glas rött. 

Innan jag satte fredagsbuketten i vasen Äng var jag bara tvungen att fotografera förra helgens bukett. 

Tänk att vissna tulpaner kan vara så vackra… men nu ligger de i komposten.

Här blir det en lugn och skön kväll.

Önskar dig detsamma, min kära läsare🌷

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig)