Nu är det dags igen... nytt gemensamt tema!
Nu kör jag ännu ett gemensamt blogginlägg tillsammans med mina bloggande vänner!
Annika i Reston (USA), Anna i Portugal, Monica på Sturkö i Blekinge och Sara i Barcelona.
Vi fem bloggare har för tredje gången samlats kring ett nytt, roligt tema… Resor!
Vi svarar på en lista med tio frågor, två från varje deltagare.
Häng med vetja på mina resor!
1. 2015 versus 2025 - har mitt tänk kring resor förändrats?
När jag tänker tillbaka tio år, känns det som att mina resor då kanske inte skiljde sig så mycket från hur de ser ut idag. Tio år är nästan som en fis i rymden för mig. Däremot, om jag backar 20 år i tiden, så minns jag när man kunde flyga till London från Skavsta i Nyköping med Ryanair för 6 kronor! Helt otroligt egentligen. Det var som att ta bussen... bara att hoppa på. Vi tog det tidiga morgonflyget, shoppade en hel dag i London och flög hem sent på kvällen. Själva flygresan tog bara en, två timmar, kanske 90 minuter. Tåget Kolmården - Stockholms Central tog 75 min och var mycket dyrare. Tidigare beskattades inte flyg, men tåg gjorde det. Exakt! Så var det faktiskt... runt år 2000 hade flyget stora skattemässiga fördelar, medan tågen bar kostnaderna. HELT GALET!
Sen kom de där 1,5 åren med Covid, när allt var stängt och världen kändes stillastående. Det känns redan som en svunnen tid. Då trodde jag att vi kanske aldrig skulle komma tillbaka till det som en gång var. Men tack vare vaccinet är vi alla tillbaka på banan, och reslusten finns där igen.
Nu vill jag börja väga in hållbarhet mer i mitt resande. Fler tågresor, mer omtanke om klimatet... det känns självklart att det ska bli en större del av mina val framöver. Resandet är fortfarande lika viktigt för mig, men sättet jag reser på kan och bör förändras.
2. En resa som satt djupa spår: Oj, jag har så, så många minnesvärda resor som har satt djupa spår! Alla makens och mina resor... bl.a. till Grekland. Sen är det ofta mötet med människor snarare än sevärdheter som stannar kvar längst. Men om jag ska välja blir det två, båda tillsammans med mina flickor Ida och Lotta.
Höstlovet 2008 minnen för livet! Det hände så många upp och nedgångar på denna resa. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det. Borde faktiskt få ett eget inlägg. Men det som etsat sig fast hos mig är kamelsafarin i Saharaöknen. Vilken känsla... så tyst och ljumt! Vi övernattade på ett lyxhotell i kontinental stil mitt i öknen, som låg i en stor oas! Ja, det var verkligen en häftig upplevelse! Sen vår roliga tågfärd genom Atlasbergen som påminde om ett mini-Grand Canyon. Det var verkligen häftigt!
Kamelsafari i Saharaöknen och tågresa genom Atlasbergen...
2015 åkte vi till Japan och vilken annorlunda värld! Vi reste Japan runt med ett gäng välmående pensionärer, åkte Shinkansen (tåget som går på magnet i 650 km/h) och jag blev väldigt fascinerad av den japanska kulturen. Tänk om Europa kunde bygga ett sådant tågnätverk... då skulle en resa till Grekland med tåget kännas som en promenad i parken! Idag tar det cirka 30 minuter med tåg från Norrköping till Linköping, men med Shinkansen skulle samma sträcka ta fem minuter. Så fort går det! Jag har gjort flera inlägg om vår resa till Japan, men jag kan inte nog understryka hur magiskt det var där.
Att få resa med sina barn är en sann ynnest. Vi kommer så nära varandra, och de stunderna är verkligen de bästa som finns!
Ida och Lotta vid Guldpaviljongen Kinkaku-ji i Kyoto Japan.
3. Den första lite längre resan jag minns: Den första lite längre resan jag verkligen minns är utan tvekan första gången jag flög och var utomlands. Det var jag och min bästis Annelie. Direkt efter sommarlovet 1978 åkte vi på en språkresa med EF till Eastbourne i England.
Vi bodde hos en familj i en hel månad, och oj, oj så roligt vi hade! Mina bästa minnen från den tiden kan jag fortfarande plocka fram då och då. Vi hann också med utflykter till London och Brighton, och vi tog båt från Dover till Calais.
Det finns så mycket spännande att berätta om den månaden att det skulle kunna bli ett helt eget inlägg... och kanske blir det så någon gång!
Vykort från 1978... tänk vad kul det var när man skickade vykort och skrev Hälsningar med E!
Ja, Hej stavas ju med E... så varför inte Helsningar! Haha!!
4. Packningstilen:
Min röda paisleymönstrade resväska syns! Och jag är en listfanatiker!! Ja, jag är en planerare. Men ändå packar jag alltid med för många finklänningar och höga klackar!! Tyngst är Beauty Boxen! Maken är min motsats, så jag kan även fylla hans resväska med mina prylar... haha!
Det säger ganska mycket om vilken typ av resenär jag är!
5. Favorittransportmedel:
Flyg är ofta nödvändigt för längre resor, men jag älskar egentligen tågresor. Man ser landskapet förändras, slipper stressen på flygplatser och kan resa på ett mer hållbart sätt. I våras reste vi med buss till Nederländerna. Det kommer det bli mer av!
6. Bucket list-resmål jag troligen aldrig besöker. Varför vill du dit? Och varför kommer du troligen inte att åka dit? Chile🇨🇱 När mina barn var små planerade vi att åka dit. (Deras pappa kom till Sverige 1976 från Chile.) Men så blev det ju inte, vi separerade. Skulle vilja få uppleva Patagonien i södra Chile. Jag vill dit för naturen, lamadjuren och vildhästarna. Men jag inser att rent ekonomiskt och tillgänglighet gör det osannolikt. Se fantastiska bilder från Patagonien HÄR!
7. Sveriges underskattade småstäder: Många kör förbi pärlor som Söderköping, Västervik och Oxelösund. Det är ofta där man hittar de genuina miljöerna, caféerna med hembakat och de små museerna man inte visste fanns. Som Oxelö Krog och Skärgårdsmuseet i Gamla Oxelösund... eller Femörefortet - ett museum över det kalla kriget.
Oxelö Krog i Gamla Oxelösund...
Femörehuvud i Oxelösund...
8. Planera eller ta det som det kommer?
Jag är 70 % planerare, 30 % spontan. En grundplan behövs, men magin händer ofta i det oplanerade.
9. Det värsta jag upplevt under en resa: Ofta blir de jobbigaste erfarenheterna under en resa också de bästa historierna att berätta efteråt.
RASANDE bilfärd genom New York 2013! Ett minne som verkligen var läskigt var när en taxichaufför körde som en riktig galning från flygplatsen Newark in till New York. Jag och Ida satt livrädda i baksätet, och när han dessutom ville lämna av oss i några riktigt skumma kvarter började det kännas ännu värre. Jag sa till på skarpen och till slut kom vi faktiskt fram till vårt hotell som vi skulle. Men usch, det var en färd jag sent kommer att glömma!
Vy över Manhattan från Empire State Building.
Solsemester på Kreta 2010! Att resa med min yngsta Lotta kräver planering in i minsta detalj. Hon har högfungerande autism, som tidigare kallades Aspergers syndrom. Jag skulle kunna berätta om många tuffa resestunder med henne, men ett minne sticker ut.
Bara Lotta och jag åkte till Kreta för sol och bad! Vi bodde jättefint i ett hus i två våningar med balkonger både mot söder och norr. Hon trivdes så bra där att hon knappt ville gå ut! Hon satt inne hela dagarna och läste böcker. Jag var helt förtvivlad!! Hon skulle ju solbada med mig!
Men Lotta gick i alla fall ut på kvällarna och åt med mig, och varje kväll köpte hon sig en ny, fin handväska. När vi skulle flyga hem kände jag att resan hade varit ett misslyckande. Men när vi gick upp för trappan till flygplanet vände Lotta sig om, tittade på mig och sa: ”Tack mamma för en underbar semester!” Jag tappade hakan! Då insåg jag att hon verkligen hade haft en underbar semester på sitt sätt. Och plötsligt kändes det som om det värsta jag upplevt under resan egentligen bara hade varit min egen förväntan.
10. Mina smultronställen: Det behöver inte alltid vara långt borta... ibland är ett smultronställe bara en kort bil- eller cykeltur hemifrån. Jag har många sådana platser runt där jag bor, och några av dem har jag delat med mig av här på bloggen.
Men om jag ska välja mina absoluta favoriter blir det Gotland och Fårö... en vilsam plats för alla sinnen, och Antibes på Franska rivieran. Två helt olika platser, men båda fyller mig med ro, inspiration och känslan av att vara riktigt på semester, även om den ena är närmare hemmet än den andra.
Norsta Auren... Fårös allra bästa sandstrand måste upplevas... ett av mina paradis på jorden.
Maken vid Langhammars raukområde på norra Fårö.
Det gamla fortet Château Grimaldi i Antibes som alltid har trikoloren i topp är idag Musée Picasso.
Nedan, Gamla stan i Antibes. Makens dotter Johanna bodde på Franska rivieran.
Mitt första besök dit var 2007. Efter det blev det en eller två gånger om året.
2021 efter pandemin flyttade hela familjen till Sverige... Linköping. Kan sakna resorna till Antibes.
Här kommer en bonus om resor från mig...
När jag blir pensionär då har jag som mål att besöka alla Europas huvudstäder.
Har besökt och bockat av London, Paris, Rom, Athen, Oslo, Köpenhamn, Amsterdam och Stockholm.
Så jag har en hel del att se fram mot. Och gärna med buss eller tåg!
Ett gott liv❤
Och du! Häng gärna på temat du med! Länka, kommentera eller skriv ett eget inlägg.
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotograferade av mig)
