Sommaravslutning med mitt damgäng!

Kila kyrka är ett smycke vid gamla E4:an... 

Igår var det sommaravslutning med mitt damgäng... min hemgrupp.

Vi har säkert träffats i 15 år nu... dem håller jag hårt i.

Annika i gänget är kantor och hon hade ordnat en guidad tur i Kila kyrka.

Hur många gånger har jag inte åkt förbi den utan att titta in där... så glad att jag kom dit!

Kila kyrkas unika, guldskimrande kormosaik är Sveriges största och vackraste! 

Mosaikväggen är Jerusalem... ovan sitter Jesus med fötterna på vår jord.

 1963, mitt födelseår,  invigdes Kila kyrka som är den tredje kyrkan i Kila. 

Tidigare kyrkor var från 1100- och 1700-talet. 

 1700-talskyrkan, som stod nära den nya kyrkan, var byggd av trä i korsform och vitputsad. 

Där jobbade min mormors bror eller kusin (minns inte riktigt)... som kyrkvaktmästare. 

Vet att mina mamma pratade ofta om det när vi åkte förbi där. 

Han hade häst och vagn och bodde i det röda huset vid kyrkan intill bäcken. 

Via lite släktforskning upptäckte jag att Katarina Cajsa var född i Kila 1782.

Jag jobbade i Kiladalen på Jönåker skola från mars 2017 till juni 2018.

1700-tals kyrkan var enkel och dåligt uppförd och på 1960-talet var byggnaden i så dåligt skick 

att man beslöt bygga en helt ny kyrka efter ritningar av arkitekten Kurt von Schmalensee. 

Den nya kyrkan är byggd i vitslammat tegel i en enkel och stram stil med två smäckra torn förenade av ett förgyllt kors. Altaret är gjort av granit från trakten och predikstolen fanns redan i 1100-talskyrkan. 

På andra sidan vägen uppe på kullen Lundäng ligger Kila kyrkoruin. 

Där kan man fortfarande se ruinerna efter den äldsta Kila kyrka. 

En välbevarad ruin, utgrävd på 1940-talet. 

Kiladalen var en gång vattenfylld, vilket kan förklara den äldsta kyrkans höga läge. 

Man får än idag känslan av att kyrkan låg på en ö. 

Här firas gudstjänst på sommaren och platsen är utmärkt med ett stort kors som syns väl från gamla E4:an.

Denna kyrka uppfördes under senare delen av 1100-talet. 

Troligen var här en gammal kultplats. 

Namnen på de angränsande fastigheterna Lunden och Lundäng tyder på det.

Att gå och strosa här ger sinnesro för själen... det är otroligt vackert i Kiladalen.

När jag jobbade i Jönåker åkte jag förbi här varje dag och jag tänkte att jag måste besöka den här platsen. 

Det var som något som drog mig dit... jag kan verkligen förstå att det här är en gammal kultplats.

Nu kom jag äntligen hit... och jag kommer besöka kullen Lundäng många gånger.

Här går Carina, min Lottas gamla förskollärare och Rebecca min gamla kollega.

Berit är som jag... vi skulle kunna gå ute med våra kameror en hel dag tillsammans.

Allt ljus på dig min kära läsare!

Kram till alla... Anna

♥

(bilder fotade av mig)