Nu börjar vernissagen i Gamla stan i Stockholm närma sig med stormsteg.
Men om jag ska vara ärlig så är jag mentalt inte där alls.
Inspirationen har lyst med sin frånvaro, och jag har inte riktigt haft någon lust att sätta mig att skapa.
Det lilla jag faktiskt har målat den senaste tiden har mest känts fel.
Inte alls som jag sett det framför mig.
Penseldragen vill inte riktigt som jag vill, och jag känner mig ringrostig... ordentligt ringrostig.
Det var alldeles för länge sedan jag målade regelbundet, och det märks.
Häromdagen var jag hos Lotta, min gamla kollega och nästan-granne.
Lottas dahlior stod i full blom och visade upp sig från sin allra bästa sida.
Mina... de är betydligt blygsammare än så länge.
Lotta är otroligt skicklig, en sådan där riktig konstnär som får det att se så enkelt ut.
Det är faktiskt hon som drog med mig på hela den här Stockholmstrippen från början.
Hon har försökt peppa mig, inspirera mig och ge mig den där välbehövliga knuffen framåt.
Blev bjuden på en riktig go'fika... elvakaffe med smultron på strå, kolakaka
och mjukt, nybakat vetebröd. Sånt som gör själen gott.
Och ja, vi får väl se hur det här slutar.
Kanske landar jag i ett litet hörn någonstans på vernissagen ändå,
med några tavlor upphängda och hjärtat i halsgropen.
På ett eller annat sätt måste jag hitta tillbaka till känslan.
På ett eller annat sätt måste jag hitta tillbaka till känslan.
Och framför allt... jag MÅSTE peppa mig själv!!
Kram till alla... Anna
♥
(bilder fotade av mig)
12 kommentarer:
Ibland kör man fast. Jag älskar att kreera och har så gjort sedan barnsben. Idag är det foto som gäller, men visst är det så ibland att det står still. Man tappar fokus, lider brist på idéer och motivationen är inte alltid 100%.
Så var det även när jag tecknde och målade, men vips - så är fokuset där, idéerna bara sprutar och motivationen är så stark at jag knapp hinner med.
Ha det bra nu så dyker motivationen upp fortare än du anar.
Hej Stefan! TACK!! Kreativitet går verkligen i vågor… ibland känns det som om allt står still, och ibland flödar allt på en gång. Det är nog en del av processen, även om det kan vara frustrerande när man är mitt i det. KRAM
Hej Anna! Nu har jag läst ikapp din fina blogg efter lite semester. Två dagar i vackra Östergötland med en övernattning i Vadstena och så härliga dagar i sommarstugan i Småland då även midsommar firades... Så många bra och vackra foton du har tagit i vanlig ordning och läsvärd text. Tack för det! Jag förstår att du njuter av ett skönt sommarlov nu :D! Jag tror säkert att du får upp inspiration och kreativ skaparlust när du väl sätter igång med din konst. Varmt lycka till! Kram, Annika
Spännande! Och jag förstår självtvivlet väldigt väl. Vilket medium jobbar du med? Vattenfärg eller akryl eller nåt annat? Jag tycker också att det blir otroligt tydligt hur mycket dagsformen avgör om man är nöjd eller inte - en dag kan det se extremt trist ut, en annan tänker man att "men det där var ju inte så dumt egentligen!" Och ibland blir det helt annorlunda än man föreställt sig - men bra, bara annorlunda. Hoppas du får till det med lite målningar du är nöjd med. Och lite mer inspiration! <3
Kram!
Go’morron Annika! Tack snälla! Vad roligt att ni har haft fina dagar i Småland och Östergötland! Vadstena är ju verkligen en pärla!
Ja, sommarlovet är välkommet och jag försöker njuta av lugnet och samla både energi och inspiration.
Tack för din omtanke och pepp! KRAM
Go’morron Annika! Tack fina du! Ja, självtvivlet verkar nästan höra till skapandet, på gott och ont. Jag målar akvareller just nu, och jag försöker hitta tillbaka till känslan och glädjen i det. Precis som du skriver så kan jag se på samma målning med helt olika ögon beroende på dagsformen.
Tack för peppen och förståelsen! Hoppas inspirationen börjar flöda! KRAM
Hej Anna!
Ja, det är ju så med skapande...det går i vågor. Målande och skapande är ju väldigt förknippat med känsla och lust! Och det där med självkritiken känner jag igen...att man inte alltid är nöjd. Men då brukar jag tänka att jag målar ju inte för att VARA bra, utan för att MÅ bra! Och ofta ser man det man målat med olika blick för var gång man tittar på sina alster.
Hoppas inspirationen och skaparlusten infinner sig! Din konst är jättevacker, du behöver inte tvivla!!
Kram från Ninnie
Hej Ninnie! Tusen tack, gulliga du! Jag behöver verkligen pepp just nu. Jag har börjat på en akvarell som jag först kände mig riktigt nöjd med, men så började jag måla om och kladda mer på den… och nu känns den bara bläää.
Men jag tar verkligen till mig dina kloka ord: Jag målar ju inte för att vara bra, utan för att må bra!! KRAM
Jag tror att du kommer skapa flera fina alster som hänger där på utställningen och gläder.
Det behöver ju inte heller vara många, utan du får se vad som känns bra.
Och inte konstigt heller att orken sinar, efter ett intensivt senaste halvår med allt så både kropp och själ säger till om vila och lite annat kanske utan krav. Att bara koppla av och vara. Som hos kompisen Lotta, så härligt det ser ut med fika, trädgård och blommor.
Och lycka till med allt och plötsligt tittar du på din vackra akvarell som ville bli skapad. Kram
Det är nog så att en vernissage sätter in det där med prestation och då blir det svårare. Tror att du kommer att fixa det fast jag förstår självtvivlet. Har själv backat flera gånger när man helt plötsligt skulle stå där på scenen eller spela upp eller sjunga upp. Det känns inte så inspirerande. Fast när man sen väl gör det blir det kul ändå. Styrkekramar!!!
Hej Monica! Tack fina du för dina kloka och varma ord. Jag försöker landa i just det… att låta det få ta den tid och den plats som känns rätt, utan krav. Och kanske blir det några akvareller som vill bli till, vi får se.
Och ja, stunder som hos Lotta känns som balsam. Tack för omtanken och peppen. KRAM
Hej Marika! Tack, det där träffade verkligen! Du sätter ord på något viktigt… att så fort det blir en vernissage och prestation inblandad så förändras känslan.
Tack för pepp och styrkekramar, de behövs! KRAM
Skicka en kommentar