Kära vänner! Att benämna platsen som sitt paradis har en emotionell förankring.
Oxelösund bär på mina bästa barndomsminnen. Mina somrar och även mina flickors.
Här hade mina föräldrar hus och båt... åh vad jag älskar denna plats!
Ibland behöver man bara landa. Andas lite långsammare.
Höra vattnet klucka mot klipporna och känna vinden som sveper in från havet
med doft av tång och frihet. Ja, för mig är den platsen Oxelösunds skärgård.
Sen naturen, det finns inget vackrare än den svenska ytterskärgården.
Igår promenerade vi ut på Femöre, vid SSU-stugan Sommarhemmet. Stugan finns inte kvar men platsen.
Vi följde den lilla grusvägen som slingrar sig genom ekskogen och ut mot havet.
Klipporna där ute är mina favoritplatser. Där kan jag bara sitta och tomglo.
Luften känns renare här. Tankarna klarare.
Jag vet inte om det beror på barndomsminnen eller naturens rytm.
Det här är även en plats som mina barn och barnbarn älskar...
Perfekt badställe med sandbotten. Alma var först i!
Sverige ett land av skogar, sjöar och stillhet.
Men under våra fötter döljer sig något ännu mer fascinerande...
Ett urberg av gnejs och granit som har burit landet i miljontals år.
Det är som att hela nationen vilar på en stadig grund av trygghet... bokstavligt talat.
Tack vare istidernas kraftfulla framfart har vi också fått våra dramatiska klippformationer och böljande hällmarker. När ismassorna drog sig tillbaka, skulpterade de landskapet till det vilda, vackra vi ser idag.
Sprickor, rundhällar och kala bergsknallar. En påminnelse om naturens styrka och tidens gång.
Ser du skarvarna ovan, på klipphällen och alla segelbåtar långt ute vid horisonten?
Ser du molnen som rör sig långsamt som hoppande delfiner över skärgården?
Vi fick en underbar dag trots att solen höll sig undan för det mesta.
Men ibland strimmade den igenom, och det var varmt och skönt.
21°C i luften, 17-18 i vattnet.
Ljumt, stilla och precis så som jag mår allra bäst av.
Mer perfekt än så kan det knappast bli.
Det är något särskilt med att komma hit!
Vi packade ihop och promenerade tillbaka till bilen och på vägen hittade vi massor av goda blåbär. Mums!
Efter Femöre blev det en stund på kyrkogården...
Vi var hos mamma och pappa/mormor och morfar på kyrkogården.
Vi gjorde fint... rensade lite, torkade av stenen och planterade murgröna och stjärnöga.
Det blev så vackert och stilla. En stund av omtanke och närhet.
Myrsloken är tillbaka med nya små beundrare!
Igår lekte och klättrade Frank och Alma en lång stund på Myrsloken!
En fantasifull skulptur tillsammans med två andra skulpturer på Järntorget i Oxelösund.
Jag stod där och log medan de klättrade, skrattade och utforskade varje vrå.
Det slog mig att jag själv minns den från 70-talet och då var den också en naturlig samlingspunkt för barn, precis som nu.
Även om skulpturen heter Myrsloken, har jag alltid associerat den med en isbjörn. Det är något i formen, det kraftfulla och samtidigt vänliga uttrycket, som för tankarna dit. Och tänk, nu är den tillbaka på sin ursprungliga plats!
Skulpturen är skapad av Axel Nordell och har återigen fått hedersplatsen här på Järntorget.
Under många år var den puts väck! Tillsammans med de andra verken utgör den ett lekfullt och konstnärligt inslag i stadsmiljön. Ett konstverk som inte bara får ses, utan också lekas på.
Efter lek på Järntorget började våra magar kurra.
Så vi styrde stegen mot den grekiska restaurangen Rhodos, bara ett stenkast bort.
Och vilken fullträff det blev! Alla skrapade tallrikarna rena!
Det säger en hel del när både barn och vuxna är lika nöjda.
Järntorget från myllrande mötesplats till tystnadens torg.
När jag stod på Järntorget slog det mig hur mycket det har förändrats.
Det är verkligen fint här nu... rent, nyrenoverat, konstverken är tillbaka och torget har fått nytt liv rent visuellt.
Men ändå… så tomt.
Jag kunde inte låta bli att tänka tillbaka.
Under 60-, 70- och 80-talet var det här ett levande torg, ett riktigt hjärta i Oxelösund.
Ett myller av folk, särskilt sommartid. Jag minns seglarna som la till i hamnen,
de tyska turisterna som strosade runt med kameror och kartor. Det fanns ett sorl, ett liv, en rörelse.
Butikerna var många och charmiga. En liten boutique med vackra kläder (GettiSpa mitt favoritmärke då).
Och så bokhandeln… den lilla bokhandeln där jag köpte mina älskade Lotta-böcker.
Jag minns exakt hur det luktade där inne... två damer som levde ihop jobbade där.
De var alltid så trevliga och tillmötesgående och de visste precis vad jag ville ha för böcker, haha!
Domus och EPA... två stora varuhus där man kunde hitta allt.
Och i hörnet låg en stor turist- och presentbutik där det alltid fanns något att titta på, något nytt, något kul.
Och nu? Visst är det fint. Men det är så tyst. Så tomt.
Ica Kvantum och Systembolaget är nästan de enda butiker som är kvar. Det gör lite ont i hjärtat.
Jag vet att tiderna förändras... människor handlar på andra sätt idag, och småstadens butiker har det tufft.
Men ändå… Jag saknar det där livet. Det där vardagliga bruset som en gång fyllde torget.
Den känslan av att allt kunde hända, bara man gick ner till centrum.
Muntergökarna och våra egna skratt!
När vi passerade statyn Muntergökarna kunde jag inte låta bli
att be Alma och Frank att ställa sig framför den för ett foto. Alma gjorde det snällt!
Men innan jag ens hunnit lyfta kameran började Frank skratta så han nästan kiknade!
– Nej, mormor, nu får du ge dig! Jag tänker inte posera framför några nakna muntergökar!
Och då brast vi alla ut i skratt! Hahaha!
Ett sådant där riktigt härligt skratt som smittar av sig och värmer inombords.
Jag skrattade så tårarna rann!
Till slut sa jag: "Okej då! Jag har ju mina egna muntergökar ändå!"
Minns den här statyn sedan jag var liten och nu kommer säkerligen Frank och Alma även minnas den.
Det är de där små stunderna som gör livet så rikt.
Sen var det dags att fara hemåt.
Frank och Alma ville vara hemma när deras pappa kom hem från jobbet klockan fem.
Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotad av mig)
16 kommentarer:
Anna🫶
Ett så oerhört vackert och finstämt inlägg när sommardagen är som allra bäst. Så fina foton av dina nära och kära, så fint berättat. Det kändes som att jag var med men lite på håll, var en betraktare.
Vilket ställe det är ditt paradis. Jag förstår att det är det och det som slår mig är att du har haft en bra barndom. En rikedom som du bär med dig, en styrka. Det är inte alla förunnat. Nu ger du vidare till Alma och Frank...och mormor ! Inte kan du ju ta foto av Frank framför de där nakna muntergökarna! Det begriper du väl?😉
En munter KRAM till dig!
Karin
Hej Karin! Tack! Och ja, platsen är verkligen mitt paradis, laddad med minnen, trygghet och kärlek. Du har så rätt i att det är en rikedom att ha med sig i livet och jag försöker verkligen ge vidare den känslan till Alma och Frank. KRAM
Oxelösund - så vackert! Påminner om Nynäshamn där jag uppehåller mig. Vackert, luftigt, nära och långt bort på samma gång. Det där med hur våra centrum har förändrats har jag inte kunnat ta till mig riktigt. Tycker det är SÅ sorgligt att butikerna lägger ner och lämnar städer tomma på liv. Men, men, i acceptansen går det kanske att hitta något annat? Kram!
Skarvar, delfinmoln, skrattande barn och lagom varmt. Man kan verkligen inte önska sig något mera. Tycker också det är sorgligt med alla dessa affärer som försvinner men det är väl så i förändringarnas tid. Allting förändras ju. Kramar Marika
Så vackert du förmedlar dina känslor för denna plats, det är så fint när man har en plats som ger en så mycket glädje, harmoni och dessutom kopplat till vackra minnen <3
Lotta-böckerna älskade jag också, och Jollyböckerna med, kommer du ihåg dom?
Lite vemodigt också när du beskriver hur mycket som har förändrats med torget och stadskärnan, det är verkligen ledsamt att se hur mindre städer långsamt utplånas och tappar småstadscharmen, tyvärr blir det mer och mer vanligt :/
Ha en fin söndag!
Stor kram!!
Hej Monica! Så härligt med Nynäshamn! Visst finns det något speciellt med både Oxelösund och Nynäshamn. Det där mötet mellan havet, luften och stillheten. Jag håller med dig, det är verkligen sorgligt att se hur våra stadskärnor förändras och töms på liv när butikerna försvinner. KRAM
Hej Marika! Tack! Håller skarvarna till i sin normala miljö i ytterskärgården är de fina! Vill inte ha in dem i Bråviken.
Jag håller helt med dig, förändring är en del av livet, men det är ändå vemodigt att se affärerna försvinna och tomrummet det lämnar efter sig. Det är en sorg! KRAM
Hej Sara! Tack! Ja, det är något speciellt med platser som liksom bär på ens historia. Där både glädje, lugn och minnen får plats samtidigt. Och åh, Jollyböckerna! Klart jag minns dem! Jag slukade dem också!
Det gör ont i hjärtat att se hur småstadskärnor förändras och långsamt tappar sin själ. Den där vardagsgemenskapen som fanns runt torget känns svår att ersätta. KRAM
Halloj!
Vilken dag i fina Oxelösund. Gubbens biologiska pappa bodde där ett par år när de flyttade från Stockholm och innan de flyttade till Norrköping. Det är verkligen vackert där vid havet.
Molnen såg verkligen ut som hoppande delfiner.
Visst är det tråkigt när man ser hur en liten stad förändras och utplånats nästan helt och hållet.
Men det var roligt att läsa hut du själv kommer ihåg det från att du var liten.
Och jag tror säkert att Frank och Alma kommer att komma ihåg statyn Muntergökarna.
Ha en fin söndag.
Kram Carin
Halloj Carin! Det minns jag, kopplingen din gubbe har till Oxelösund! Det är verkligen en plats med mycket historia och många minnen, både stora och små. Havet där gör något med själen, eller hur?
Jag håller med dig, det är sorgligt att se hur små städer försvunnit eller förändrats. Men samtidigt känns det fint att kunna dela de gamla minnena med barnen! Haha!! Muntergökarna, små nakenfisar, stannar kvar i deras minne också! KRAM
Vad fint och träffande du beskriver din plats på jorden! Jag känner igen mig i det du beskriver när jag "kommer hem" till min hembygd där jag växte upp... Så fina gravarna blev. Tycker så mycket om att gå och besöka "de mina" på kyrkogården och göra fint. Då känns det lite som att man är tillsammans igen. Apropå att centrumen håller på att utarmas överallt; så tråkigt och trist! Vad är en stad utan folk och butiker? Tom och tråkig om du frågar de flesta. Men om människor bara sitter hemma och trycker hem varor blir det ju så. Det är ett val man gör. Jag handlar i stort sett allt i affärer och vill gynna de som är kvar. Men det hjälper föga tyvärr. Att handla närproducerat och lokalt är ju smart, hållbart och trevligt! Kram, Annika
Hej Annika! Tack! Det är något alldeles speciellt med att få återvända till sin hembygd/barndom, känna igen dofterna, landskapet och alla minnen som finns kvar. Blir mer av det ju äldre jag blir också.
Kyrkogården är en plats för både stillhet och närvaro. Att göra fint blir ett sätt att vara tillsammans igen, precis som du så vackert beskriver.
Och ja, det är verkligen sorgligt att se hur stadskärnorna förändras. Du har helt rätt! Vi röstar med våra plånböcker, och det är så viktigt att vi stödjer de lokala butikerna och handlar närproducerat. Det skapar både liv och gemenskap. KRAM
Roligt att se bilderna och se Oxelösund genom dina ögon! Jag älskar också Femöre - och kommer ihåg hur mycket folk som brukade röra sig nere i centrum när jag var liten och vi åkte dit. Minns att det kändes lite spännande att cykla eller gå till centrum - a-laget hängde vid gångbron över järnvägen.
Verkligen roligt att träffas häromdan!
Kram
Hej Annika! Femöre, Jogersjö, Stenviksbadet och Gamla är verkligen något speciellt! Både vackert och fullt av minnen. Och visst var det något visst med centrum förr, med allt folk i rörelse och den där blandningen av trygghet och lite spänning. Jag kan verkligen se det framför mig när du berättar om gångbron och a-laget. Haha!!
Det var verkligen jättekul att ses! Hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa gång! KRAM
Vilken fin dag ni hade tillsammans på din favoritplats. Älskar klippor, så förstår din fascination. Kram
Go’kväll Anna! Tack! Visst är det fantastiskt med klippor! Älskar’t! KRAM
Skicka en kommentar