Kära vänner! I dag gryr dagen i Kolmården klockan 06:35.
Dimman ligger tät över Bråviken,
som om vattnet ännu drömmer.
Allt är stilla, dämpat, väntande.
Himlen drar sitt första andetag av ljus, alldeles rosa i öster...
en färg så skör att den nästan går att höra, som ett löfte mellan natt och dag.
Den syns knappt genom slöjan, men ljuset hittar ändå sin väg genom träden in i dagen.
Vid 15:55 sjunker den igen,
och 16:39 har mörkret lagt sin hand över Bråviken och skogen.
Dagen i Kolmården har blivit
4 minuter och 46 sekunder kortare... ett stilla steg djupare in i november.
När kvällen kommer tänds ljusen.
En ost- och charkbricka väntar,
ett glas rött som speglar lågornas rörelse.
Utanför ligger mörkret tungt,
men här inne är allt varmt, stilla och gott.
Skön lördagskväll till dig min kära läsare!
Kram till alla... Anna
❤
(bilder fotograferade av mig)
6 kommentarer:
Så otroligt vackra bilder över gryningen! Det gör nästan ont... Och din finstämda text till gör upplevelsen komplett. Tack för att du visar och ha en fortsatt trevlig helg i ditt mysiga hem! Kram, Annika
Go’morron Annika! Tack snäll! Gryningen har något magiskt över sig, och det gör mig glad att du känner det genom bilderna och texten. KRAM
Halloj!
Vilket fint och vackert inlägg du gjort. Texten är komplett till dina vackra bilder.
Ha en fin söndag.
Här går solen upp 07.36 och ner 17.55
Kram Carin
Halloj Carin! Tusen tack för dina fina ord! Dagarna känns märkbart kortare nu när solen går ner så tidigt. KRAM
Vilket ljus över Bråviken! Det rosa skimret är magiskt och jag förstår du blev lyrisk och även poetisk. Fin text! Så gott med ostbricka, det njuter vi av titt som tätt här också. Ha en fin själamåndag. Kram
Hej Anna! Tack snälla! Ja, ljuset var verkligen magiskt den morgonen. Sådana stunder vill man nästan frysa i tiden. Så mysigt att ni också njuter av ostbricka då och då, det är ju så GOTT!! KRAM
Skicka en kommentar