Kära vänner! Nu är den tid här då ögonen dras till allt det nya ljusgröna,
alla vårblommor och den ljuvliga majsolen som dundrat in med härlig värme, hela +24°C!
Inne i stan var stämningen hög... förstamajtåg, tivoli och massor av folk ute i rörelse.
De flesta verkade vara där för att titta på den stora kortegen med alla raggarbilar och motorcyklar.
Inte riktigt något som fångar mitt intresse, men visst är det festligt med allt som händer omkring.
Min blick fastnade på alla stora, gamla magnoliaträd som blommar för fullt!
Det är något nästan overkligt med de där kraftiga grenarna som plötsligt exploderar i
Det är något nästan overkligt med de där kraftiga grenarna som plötsligt exploderar i
mjuka rosa och vita blommor, som om våren bestämt sig för att ta över helt på en gång.
Mitt bland hus, asfalt och stadens brus står de där, lugna och självsäkra,
som små påminnelser om att naturen alltid hittar tillbaka.
Man behöver inte ens leta... de dyker upp runt hörn, i trädgårdar och längs gator,
och varje träd känns som en liten egen värld.
Just nu är det verkligen värt att sakta ner stegen och bara titta upp.




2 kommentarer:
Morn morn Anna!
Solen skiner här, frukosten i sommarrummet och min inre stämning, ja lycka tänker jag passar bra. Så svänger jag in här och stämnuingen stiger. Så vackert hela vägen! Föll pladask för silltallriksbilden, med övriga detaljer i bilderna.
Arbetarrörelsens historia är vår! Allt som kommer med i tåget, det flödar av människor, vi behöver det efter at vintern rasat ut!
Kram 💚🌺
Go’morron Tove! Så fint beskrivet… jag känner solen, frukosten och lyckan genom dina ord. Och ja, visst är arbetarrörelsens historia vår… buren av alla steg, röster och människor som går tillsammans. Efter vintern behövs just det där… ljuset, värmen och gemenskapen som flödar fram. KRAM
Skicka en kommentar