En bra dikt ska göra ont!

Utanför mitt köksfönster denna torsdagsmorgon...

Bråviken är smutsvit av tjock dimma... isig, grusig väg... snön ligger kvar på gräsmattorna... grannarna står och skrapar sina bilrutor... grått Grått GRÅTT! Tänk i november tyckte jag att frosten var vacker... nu är den bara ful Ful FUL! Längtan efter värmen är desperat!

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?

*

K. Boye

Fly mig en dikt...

Del av intervju från SvD med Bruno K. Öijer...

Journalisten undrar vad bokstaven K står för i hans namn.

Bruno svarar:

–Bruno Öijer, du hör väl själv, det måste in en konsonant emellan, så jag la till bokstaven K när jag gick i sexan. Det var begynnelsebokstaven i mitt mellannamn, Kenneth, som jag alltid har stått helt främmande för.

–Senare ändrade jag det till Keats, och jag besöker alltid hans grav när jag är i Rom, och självklart stannar jag också vid Shelleys som ligger i närheten. Begravningsplatsen är berömd för sina kringströvande katter, och en gång i tiden hade jag två stycken. De var tvillingsjälar, och jag döpte dem till Keats och Shelley.

*

Wow, dimman är borta, det är 3 plusgrader, solen skiner och himlen är blå...

och det ska bli 15-18 grader varmt till helgen!

Ha det gott och kram till alla...

{foton av mig}