E4:an mellan Kolmården Norrköping kan vara så vacker att jag får ont i magen. Jag tröttnar aldrig på den vägen. Kolmården klättrar högt med sin tunga kuperade skog och Jurslafältet ligger ofta i dimma mot glittrande Bråvik... och ännu vackrare väg är det om man åker längst med Bråviken på Strandvägen... den visar sig i olika överraskande skepnader hela tiden!
Mig gör det inget om det blir lite stopp i trafiken inne i stan... då hinner jag titta ut och filosofera lite. Man kommer alltid fram till målet ändå! Ofta när jag kommer fram, hemma eller borta så sitter jag kvar i bilen en liten stund... det kan vara en bra låt eller någon som berättar något på radion som jag vill lyssna klart på! Två-fem minuter hit eller dit känns smått och obetydligt i kosmos! Tänk de som retar sig på tre minuter hit eller dit!?
Många blir som Dr. Jekell och Mr. Hyde i bilen... men inte jag inte... jag sitter under min taklucka och luktar på blommorna... hmmmm... så fungerar jag!
Fast det finns saker som får igång mig! Då blir Anna riktigt arg! Det är:
- Ett parti som inte värnar om människors lika värde!
- Elaka människor, intrigerande människor!
- Obotliga otäcka sjukdomar!
- Orättvisor...
- Utfrysning och mobbning!
- Håna, göra sig rolig på andra!
- Vända kappan efter vinden!
- Lismare... hycklare!
Bar du något lila igår? Det gjorde jag!
Här sitter jag i bilen... strax körande på E4:an.
Den 27 oktober var det "it gets better"
Onsdagen den 27 oktober uppmanades alla - oavsett sexuell läggning, ursprung, kön och ålder - att bära något lila. Gjorde du det visade du alla HBT-ungdomar och vuxna i Sverige att visa mod med att vara öppna!
Kram till alla... Anna♥
(alla foton av mig)
2 kommentarer:
Jag borde blir bättre att inte bli störd över de små missade minutrarna, som du säger, vad gör väl 3 minuter hit eller dit! Ingenting...
Härligt att ni snart åker till NY!
Lite avundsjuk får jag nog säga att jag är :) NY är ett av mina favoritresemål.
Kram!
Skicka en kommentar