Idag föddes min pappa Erik Gunnar för 100 år sedan i Oxelösund Södermanland!
Här sitter pappa ca 6-8 mån till höger. Bredvid sin saknade bror Karl-Olov, 2-3 år.
Det var en riktigt kall januarivinter när pappa föddes. Min faster Anna-Greta berättade att han inte fick komma ut förrän till våren i april. Första gången han fick handas frisk luft kippade han efter andan. Hon skrattade alltid när hon berättade det och härmade honom hur han andades. Det såg så kul ut. Pappa var yngst av sina syskon. När pappa var 4 år förlorade han sin äldre bror och bästa vän Karl-Olov, 6 år. Han dog i TBC. Pappa gick runt och ropade efter Karl-Olov. Han ville leka med honom. Det blev för tufft för min farmor Anna att höra detta hela dagarna. Så under en kort period fick pappa bo hos sin äldsta syster Naemi. Sen blev även pappa drabbad av TBC. Farmor var mån om honom och ville bara väl och gav honom riktigt smör, grädde och mjölk. Det var just via korna tuberkulosbakterier spred sig under 20-talet. Pappa blev skickad långt bort till Apelvikens sanatorium vid Varberg. Lååångt hemifrån. Tror att han nästan var borta ett helt år. Hans mamma besökte honom en gång. Behandlingen av tuberkulospatienter skedde just på sanatorier med hjälp av frisk luft, näringsrik mat och sol. En dag ringde telefonen hemma hos min farmor Anna. Hon ville inte svara. Hon var säker på att ännu ett barn skulle tas ifrån henne. Att pappa hade gått bort. Hon satt på kökssoffan med utsträckta armar och grät. Hon bad sin äldsta dotter Naemi ta meddelandet på telefonen. På andra sidan luren sa en sköterska att de hade en pigg och glad liten gosse som satt där bredvid och sjöng för dem. Naemi ropade på sin mamma och berättade den glada nyheten! Alla började skratta och dansa av glädje. Denna händelse har min kusin Elsie berättat för mig som hon själv fått höra av sin mamma Naemi. Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan hända. Minns att pappas syster Anna-Greta hade Karl-Olovs dödsannons utklippt. Det var alltid så sorgligt att läsa den. Karl-Olov dog på Blommenhof i Nyköping som då var ett sanatorium. Idag är det ett hotell. På 80-talet skulle pappa på en konferens med jobbet och det skulle vara på just Blommenhof. Det var även med övernattning. Han kunde inte sova över där. För han tänkte att kanske det var i det rummet hans bror hade dött. När jag fick höra detta på 80-talet blev jag så ledsen.Visste inte då att det var där pappas bror hade dött. Men jag blev mest ledsen över att pappa blev så illa berörd efter så många år. Att han fortfarande tänkte på sin bror Karl-Olov. Hoppas att de är tillsammans nu och har det bra.
Tjusig studiobild på syskonen Danielsson - Naemi, pappa Gunnar, Anna-Greta och Lennart.
Här har jag fotat av från mammas fotoalbum från 1940-talet. Så värdefullt med alla fotoalbum.
Pappa är med mig! Det händer ibland att han räcker ut sin hand och hjälper mig.
10 kommentarer:
Så fina foto och vilken skatt att få berättat för sig om familjens livsöden. När pandemin startade gjorde jag ett DNA test och började
söka mina rötter och släktforska, intressant och spännande, det har blivit både skratt och tårar, även nya kontakter har knutits.
Kram Åse
Dessa underbara gamla bilder som du har - tack för att du visar och berättar! Jag tycker mycket om historia men då ska det vara om vanliga människor och deras liv. Kungar och grevar osv. roar mig inte mycket...
Jag tyckte mig se en viss likhet mellan din fina pappa och Frank. Eller ser jag helt fel?
Kram, Annika
Så fint skrivet om din pappas uppväxt och fina bilder på han och hans familj.
Så roligt att du har så mycket kort från den tiden.
Kram Carin
Hej Åse! Tack! Så värdefullt med gamla bilder och jag önskar att jag hade fått mer berättat för mig. Jag ska skicka in DNA. Så spännande med släktforskning. När jag blir pensionär då ska jag gotta ner mig i det jag också. Tycker om programmet Allt för Sverige! Skulle vilja ha det berättat så för mig som de amerikanska deltagarna får. KRAM
Hej Annika! Visst är det spännande med vanligt folks livsöden. Älskar Moa Martinssons och Vilhelm Mobergs böcker. Nu när jag har blivit äldre uppskattar jag detta mycket mer. Visst finns det en likhet med Frank och pappa. Jag fick alltid höra av pappas systrar att jag var så lik honom också. KRAM
Hej Carin! Tack! Ja, det är verkligen en skatt med alla gamla bilder som är sparade. Kanske det beror på att min mamma var fotograf. Hon hade resväskor med bilder! Då fanns inte "molnet". Om 100 år sitter kanske mina barnbarnsbarn och tittar på alla bilder. KRAM
Anna, vilket UNDERBART inlägg du skrivit till din älskade pappas ära.
Jättefin läsning, ååååå!!!
Genterna är starka, jag tycker jag ser så stora likheter med Frank i din pappa.
OCH vilka fina bilder. Din mammas textning i albumet är ju underbart fin också.
TACK för jättefint och intressant inlägg.
Kramar från mig!!
Hej Annika! TACK! Kul att du ser hur fint min mamma skrev och ritade i sitt fotoalbum. Visst finns generna där hos Frank och pappa. KRAM
Hej Anna,
Så fina bilder och vilken historia om din pappa. Priceless att den nu finns nedskriven.
Ditt barnbarn Frank är din pappa upp-i-dagen. Underbart!
Tack för att du delar med dig.
Ha en riktigt fin dag!
Varm kram,
Anneli
Hej Anneli! Tack! Känns viktigt för mig att mina barn och barnbarn får veta lite om dem. Själv vet jag nästan ingenting om mina far- och morföräldrar och deras föräldrar. KRAM
Skicka en kommentar