Spökhuset...

Bakom våran lekstuga finns en liten urskog... 50 m genom den kommer man fram till spökhuset.

Där har mina barn smugit omkring sedan de var små. Nu är det Franks tur.

Tittar man in genom ögat på dörren ser man en stor vacker kristallkrona och fina gardiner med kornischer.

De har hängt där i över trettio år. Så vackert men tragiskt!

När vi byggde vårt hus 1989 hade detta hus stått tomt i flera år.

Jättemånga har försökt att köpa eller hyra huset. Men det är totalstopp!

Att se detta vackra sekelskiftshus bara förfalla är sorgligt.

Det är en stor tomt som är helt förvildad... hemliga gångar med stentrappor.

Vackra växter och träd... en garagelänga med olika förråd.

Det som sägs är att det är en prästson boende i Linköping som lovade sin far på dödsbädden att aldrig sälja huset.

Men varför bara låta det förfalla?!! Vad händer när prästsonen går bort?

Går det att rädda huset eller kommer det att rivas?

Den roströda färgen uppe på balkongen har alltid varit "BLOD" för mina barn... ruggigt spökhus!

Frank tycker att det är spännande och läskigt att smyga omkring här.

Nu vill Frank hem... genom den här öppningen kommer vi tillbaka!

Ut ur "urskogen" och fram kommer vi till en ljus vy av Bråviken. 

Vårt hustaket anas bakom eken till höger.

Phu... hemma vid gungan i stora eken.

Borta bra men hemma bäst!

Men vi hade ingen lust att gå in💚

Grönt är skönt... och nu skiner solen!

Kram till alla... Anna

♥

(bilder fotade av mig)